Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jonas Wærn (d. 1868)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lagbunden verksamhetsform». Riksdagen anhöll också, att K. M:t
måtte infordra »sakkunnige mäns yttrande» och sedan vidtaga de
åtgärder, som »kunde finnas förenliga med nationens behof». Ännu
fick dock Sverige vänta i ett par decennier på den
kommunallagstiftning, som, enligt Wærns ord 1834 och De Geers 1863, måste
förutsättas innan en förbättrad nationalrepresentation kunde vinnas.
Medlem af statsutskottet utöfvade Wærn äfven i anslagsfrågor
ett visst inflytande, men gjorde i allmänhet föga buller af sig och
var, för affärernas skull, ofta borta från den långa rikdsdagen. »Det
ligger i hans lynne att hvarken söka eller undfly uppseendet. De
saker han en gång omfattat, släpper han sedermera aldrig ur sigte.
Han fullföljer dem med hela innerligheten af sin öfvertygelse,
ihärdigheten af sin vilja och bergfastheten af sin karakter». Så säger
Crusenstolpe i »De Närvarande».
Ehuru icke medlem af 1840 års riksdag, växte dock Wærn
dagligen i den politiska opinionen, och då konung Oskar bestigit
tronen och skulle karakterisera sitt regeringssystem genom de män,
han invalde i sitt statsråd, lät han ur det samma utgå Wingård,
Grubbe, Heurlin och Lovisin och inkallade den 18 maj 1844 Peyron,
Nordenfalk, Silfverstolpe och Wærn. Utom Nordenfalk, som
dessförinnan afled, utträdde samtidigt de nu inkallade den 10 april 1848.
»Systemet» var ändradt.
Både då han inkallades och då han erhöll afsked, var Wærn
frånvarande från Stockholm. Först den d. 1 juli 1844 deltog han i
konseljens sammanträden och sökte nog att i dessa verka för de
reformer i näringslagstiftningen, särdeles bergshandteringen, hvilka nu
inom regeringen förbereddes. Men reformerna blefvo hvarken många
eller genomgripande, och Wærn tycktes liksom i sin verksamhet
generad af tacksamhetens tryckande boja: tacksamheten för den höga
nåd och utmärkelse, som kommit honom till del. Icke heller var
det hela den liberala pressen, som trodde på honom: måttligt liberal,
måttlig kapacitet, redbar och kunnig för resten, så ljöd det nu från
den ena sidan, fastän statsmannen ännu prisades från den andra.
Men kung Oskars regering gick in i ett nytt skede, och Wærn var
ej längre hans man. Under resan tillbaka till Stockholm från ett
kort besök i hemorten mottog han en tämligen snäf antydan om
att förekomma och fick nu, som mången, med en förödmjukelse
plikta för bristen på klokhet att i rätt tid afgå.
Först i slutet af konung Oskars regering, 1857, blef Wærn åter
framdragen, hugnad med adlig värdighet och utnämnd till
landshöfding i Skaraborgs län, inom hvilket han då i tvänne år varit
bosatt. Men han var nu icke mera den, han förut varit, och de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
