Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Adolf Säve (d. 1873)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
90 ~OHAN ADOLF SÄVE.
verksamhet gjort namnet Säve kandt och hedradt. Äldste sonen
var den år 1872 aflidne lifmedikus Säve, på sin tid en af Stockholms
mest bekanta praktiserande läkare, den andre i ordningen är före-
målet för denna lefnadsteckning, den tredje var länge svensk konsul
i Åbo, den fjerde är den verksamme samlaren, f. d. antiqvitetsinten-
denten P. A. Säve, den femte var förste professorn i nordiska språken
vid Upsala universitet, dr Karl Säve. - Fadern besörjde sjeif hufvud-
sakligen sina båda äldsta söners undervisning, men lät dem dock före
afgången till universitetet tillbringa ett år i Visby skola, af hvars då-
varande lärarepersonal en, prosten J. Holmberg, vid Säves bortgång
ännu lefde och sålunda, sällsynt nog, öfverlefvat lärjungar, som nått
jubeldoktors-åren inom både medicinsk och filosofisk fakultet. Stu-
denter i Upsala i8i~, tillbragte bröderna derpå några år med kondi-
tionerande; 1821 blef Johan Adolf filosofie doktor och två år derefter
teologie kandidat samt docent i dogmatik och moralteologi. Redan
1825 var han äldste docenten inom teologiska fakulteten och sedan
han 1827 afiagt teologie-licentiatexamen och låtit prestviga sig, samt
på förordnande fiere gånger förestått så väl den dogmatiske som
den kalsenianske professorns ämbete och åren 1828 och 1830 utgif-
vit latinska lärdomsspecimina, borde väl hans befordran vid universi-
tetet ha varit en gifven sak. Men, som vi redan nämnt, den ene
efter den andre drogs före honom, och han nödgades också slutligen
för sin utkomst söka befordran i kyrkans tjenst utom universitetet,
hvilket, trots alla teologie licentiaternas privilegier, för Säve icke
hade annat erkännande än - förslagsrum och, slutligen, titeln extra
ordinarie adjunkt. Mången såg häri, på den tiden, personliga motiv.
Må hända behöfver man ej uppleta andra än ortodoxa. Säve hade
intresserat sig för Hillska uppfostringsskolan, hade på uppdrag af
det för en sådan skolas bildande i Sverige stiftade sällskap besökt
Hazelwood i England och under åren 1829-30 både i England och
Frankrike studerat det högre undervisningsväsendet; han hade under
vistelsen i utlandet om skolsaker skrifvit bref, hvilka offentliggjorts
i tidningarna, allt under den oppositionele riddarhusmedlemmen Da-
vid Frölichs egid, och slutligen hade han 1831 låtit trycka ett både
för sin och vår tid förtjenstfullt arbete om Universiteterna i England.
I denna skrift bekänner han sig vara en »latitudinarius» och yttrar,
att föremålet för en bildningsanstalt till allmänhetens gagn icke kan
vara »att inskärpa ett exklusivt system af teologiska meningar eller
gynna ett visst parti af kristna religionsbekännare, ty kristendomen
sjelf, sådan den faktiskt uppenbarat sig, lämpar sig till den rikaste
mångfald af subjektiva uppfattningar, bekännelser och religionsbruk,
af hvilka intet för sig kan göra grundade anspråk på absolut giltig-
het, då likväl alla gemensamt på olika vägar föra menskligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
