Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Adolf Säve (d. 1873)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
~OZIAN ADOLF SAVE.
9’
framåt till den andliga förädlingens mål». Att denna sats icke står
att finna i Upsala mötes beslut, är skäl nog för vår hårdnade ortodoxi
att finna den kättersk, och det var vid denna tiden icke fråga om
någon annan kyrklzg~ häfstång bland våra akademiska teologer än
ortodoxien. Då ännu hade i dessa kretsar pietismen icke kommit
till heders; men Säve fick äfven upplefva en sådan tid, och med
oförminskadt nit skref han då, redan sjuttioårig, emot »bägge dessa
slag af en förvänd kristendom», hvilka »skilja sig icke så mycket i
läran som i tillämpningen», framvisande i synnerhet det obibliska och
till sina följder förderfliga i den ortodoxa och pietistiska uppfattningen
af arfsynden och nåden, enligt hvilken all känsla af skuld och sjelf-
ansvarighet måste utplånas. Han erinrar ock derom, att »pietismen,
såsom grundande sig mera på en from hängifvenhet, tro och känsla
an på förnuftsundersökning och vetande, är oförenlig med sann veten-
skap», och anser det derför skadligt, om vid våra universitet »den
pietistiska riktningen toge öfverhanden». I en annan skrift af föga
äldre datum (1868) ställer han på vår kyrkliga utveckling detta an-
språk: »Det tillhör det upplysta presterskapet och kyrkomötet att
väl vårda folkets andliga egendom, den evan~gelisk a sanningen och
ljuset, men också att ej motsätta sig de förbättringar i kyrkoläran,
som tre århundradens framskridna bibelforskning så högt påkalla.»
Så lyder det sant protestantiska »kätteri», som gjort det omöjligt
att af Säve göra någon »kyrkans» pelare, på samma gång det, sam-
manhållet med hans samvetsgranna och kärleksfulla lifsarbete i kristen-
domens tjenst inom kyrkan, ger oss bilden af en svensk teolog, som
insett, att kristendomsuppfattningens utveckling lika litet som mensk-
lighetens i allmänhet med något år på 1500-talet nått sin absoluta
afslutning.
Imellertid fick licentiaten Säve nöja sig med ett pastorat långt
upp i Norrland, mellan 62:a och 63:e breddgraden, och då hans
helsa mer och mer led af de stränga vintrarne och han, på grund
af sina författningsenliga meriter, sökte transport till en sydligare
trakt, gick det honom länge alldeles som förut vid universitetet: han
blef namnkunnig för sin motgå ng. Slutligen gick det så långt vid
en pastoratstillsättning, dervid Säve blifvit förbigången, att biskop Hall-
ström till presteståndets protokoll utfor i bittra ord öfver »tullverkets
inflytande vid tillsättande af kyrkans ämbeten», en då ganska genom-
skinlig anspelning. 1836 hade Säve tillträdt Tuna pastorat i Hernö-
sands stift; först 1858 fick han transport till Mariestad i Skara stift,
sedan han redan tre gånger erhållit så många röster till biskop, att
han nått ett rum på förslaget: första gången 1847 i Hernösands stift,
andra gången i8~i i Kalmar stift, tredje gången 1858 i Visby stift,
der han förklarades hafva erhållit andra förslagsrummet, ehuru hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
