Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Adolf Säve (d. 1873)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
92 YOHAN ADOLF SAVE.
$
röstantal var jämnlikt med dens, som uppsattes å det första. Teol.
doktor »de jure» vid kröningen 1844, erhöll han 1850 af nåd nord-
stjerneorden; prost hade han blifvit 1837, och vid prestmötet i Hernö
sand 1838 hade han fungerat som vice-pr~eses, liksom han senare,
vid prestmötet i Skara i86~, var pra~ses. Men den verksamhet, som
mest gjort honom känd i vårt land, är dock riksdagsmannens, hvil-
ken under tio riksmöten tagit hans kraft i anspråk.
Save kom 1840 första gången till riksdagen, såsom en af Hernö-
sands stifts ombud i presteståndet, hvilket då lyste med namnen
Wingård, Tegnér, Agardh, Heurlin, Samuel Odmann, Geijer, Anders
Retzius, Guma~lius, Thomander m. fl. Det var Säve, som djerft öpp-
nade diskussionen inom ståndet vid denna märkliga riksdag, genom
sitt »med allmänt nej» mottagna förslag att genom ett särskildt ut-
skott uppgöra plan för riksdagsarbetet för att förkorta riksdagstiden.
Redan i motiveringen till förslaget stälde sig Säve bland representa-
tionsreformens anhängare, och han klagade både då och ofta seder-
mera öfver det opresterliga i »presteståndets» verksamhet. Hans
andra uppträdande gälde inrättandet af folkskolor, det tredje häm-
mandet af bränvinsfioden, det fjerde lärdomsskolornas reorganisation,
det femte afskaffande af »qvarlefvor af en lagstiftning, som stod i
uppenbar strid mot tidehvarfvets fordringar» o. s. v. Om Hans Jans-
sons bekanta förslag till en svarsadress på trontalet yttrade Säve,
att han fann det vara »med lika mycket allvar som sans författadt»,
med ett ord, innan riksdagen räckt många veckor, var Säve noterad
som en »liberal prest». Han blef ledamot af lagutskottet och ar-
betade med mycken ifver och mycken värma. Under riksdagens
lopp har han icke mindre än 213 gånger i plenum begärt ordet. I
representationsfrågan stod han ännu på klassvalsståndpunkten och
tänkte sig fem stånd, fördelade på två kamrar. Det är egendom-
ligt nog att lyssna till, hur han då klagar, att vi icke hafva na-
gra »provinsialständer», hvilkas lämplighet såsom valmän till första
kammaren han framhåller - »men deras dag lär väl ej så snart
uppgå!» - Vid följande riksdag samma utskott, samma arbetsamhet, -
samma politiska hållning. I representationsfrågan hade han nu gått
ett steg framåt och försvarade det s. k. »reformvännernas förslag»,
hvilket i form af reservation mot konstitutionsutskottets förslag kom-
mit under öfverläggning, till stor harm för presteståndets majoritet,
som lät i synnerhet Thomander uppbära skarpa tillmälen för ofoget
att, som »reformvännerna» gjort, till ett antal af 150 riksdagsmän af
alla stånd samlas å ett rum och diskutera riksdagssaker. Till denna
samling hade äfven Säve slutit sig. Debatten inom ståndet räckte i
två dagar, hvarefter förslaget föll med 13 röster mot 35. Nästa
steg var den kongl. komitén, derefter det 1848 aflemnade kungliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
