Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Vilhelm Zetterstedt (d. 1874)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
~OHAN VILHELM ZETTERSTEDT I 17
anledde honom att begagna sin exarnens- och betyg-gifningsrätt till
ekonomisk fördel för en yngre akademisk lärare~ och Zetterstedts
»laudaturskarlar» bchöfde visst icke vara starka i botaniken. Hans
föreläsningar kunde i vetenskapligt värde och lättfattlighet väl mäta
sig med många af hans samtidas, hvilka hade bättre rykte om sig än
han, men botaniken intresserade honom långt mindre än entomologien,
och åt denna egnade han sin mesta tid. Den, som 1853 åhörde Zetter-
stedts sista föreläsning, dervid han sökte bildlikt åskådliggöra naturens
sammanhang o~h indela årstiderna för naturhistorisk forskning, då vin-
tern anslogs åt brefvexling med goda vänner, kunde med skäl tro sig
förflyttad hundra år tillbaka.
Under hela sin professorstid och sju år dertill var Zetterstedt huf-
vudsakligen sysselsatt med utgifvandet af sin 6,6oo sidor starka be-
skrifning öfver en insektsordning i Skandinavien, »Diptera Scandinaviw»
(Lund 1842–6o, 1–XIV, 8:o), och detta verk gaf honom vetenskap-
ligt rykte bland entomologer. Vetenskapsakademien tilldelade honom
för arbetet ett exemplar i guld af sin stora minnespenning öfver Linné,
sedan hon i sina entomologiska årsberättelser länge lofordat det samma,
staten bekostade dess fortsatta tryckning, som börjat på författarens
egen kostnad, och Sveriges och I)anmarks konungar visade honom
sitt erkännande med ordenstecken. Mer än tjugu sällskap för natur-
historiska, ekonomiska och literära syften utsågo honom till sin leda-
mot, och Vetenskapsakademien tillhörde han från 1831. Ändtligen, på
sin födelsedag 1865, då den gamle professorn fylde 8o är, nämndes
han till kommendör af vasaorden, och, liksom han härigenom erfarit
en föryngrande fläkt, utgaf han i866 ett häfte »Poetiska utflygter».
Stilla och tillbakadragen, utöfvande välgörenhet mot en afliden lärjunges
familj och lönad af dess tacksamma omvårdnad, lefde den gamle man-
nen sina dagar fram i den stad, der han länge varit den äldste med-
borgaren och hvars universitet han ifrån 1805 tillhört. 1859 mottog
han jubeldoktorskransen och har sedan delat parnassens ära med fem
följande generationer af jubeldoktorer. Annu 1874, då han sällskapade
med jubeldoktorerna från 1823, var han vid god helsa, ehuru nära in-
gången i det tionde decenniet. Men han fick ej upplefva detta. Fem
månader stodo honom åter i det fylda nittionde året, då han afled i
Lund, dit han redan 1821 i en dikt i sin lappska resa aningsfullt för-
lade sin blifvande graf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
