Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jakob Vilhelm Sprengtporten (d. 1875)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
JAKOB VILHELM SPRENGTPORTEN.
heller af pressen inrangerad bland »nationens män». Sjeif sade han
sig älska den »progressiva reformen» och tillhöra »den minoritet~ som
hyllat satsen att pröfva först och döma sedan».
»Nationerna böra, liksom Caesar, något kunna lita på sin lycka»,
invände han mot de för hvarje ändring förskräckta, och uttalade sin
förhoppning, att Sverige skulle kunna »på fredlig väg reformera sina
institutioner». Det syntes ock gå framåt. Måste han än, som stats-
utskottets talsman, beklaga adelns slöseri i statsregleringen, och fick
han än offra mycken möda för att, under de stormiga öfverlägg-
ningarna om konstitutionsutskottets betänkanden i representations-
frågan, bringa reda i tillvägagåendet, lyckades det honom dock,
den 27 oktober 1840, att få som ridderskapet och adelns »gemen-
samma tanka» antaget det förslag dertill, han då framstält. Dess
kärnpunkt var den sjelfskrifna personliga representanträttens
upphörande, ståndsval inom fem stånd och de valdes samarbete på tvänne
kamrar, valda för olika antal år. Ett fjerdedels sekel senare påminde
han det då beslutande riddarhuset, att han varit »en icke overksam
deltagare» i detta beslut, och bad dem, som motarbetat dess förverk-
ligande medan tid var, nu sjelfva taga ansvaret att ej representa-
tionsfrågan gestaltat sig på detta sätt. »1 politiken, som på strids-
fältet, finnes det ett strategiskt ögonblick, och den, som låtit detta
gå sig ur händerna, förlorar fältet.»
Men vid 1844-45 års riksdag fördes Sprengtporten af sina »för-
medlande åsigter» i tämlig opposition mot de liberala reformvännerna,
som redan omfattat tanken på allmänna (samfälda) val. Under riks-
dagens lopp föllo två reformförslag med Sprengtportens röst, men
den »gemensamma tanka», han då förordade, vann ej majoritet. 1850
hade han deremot fått nog af »de obotfärdiges förhinder» och
röstade för det hvilande kungliga förslaget, liksom senare under
riksdagen och vid den nästa (1854) för det Lagerbjelkeska. Men
utan framgång. Derför var han också i december 1865 fullt mogen
för frågans »nya stadium» och gaf det De Geerska förslaget sin röst,
öfvertygad att detta skulle »bereda konung och folk ära, lycka och
glädje».
Under sitt första regeringsår återutnämnde Oskar I Sprengtporten
till öfverståthållare i Stockholm, och han fungerade som sådan
för andra gången i tre och ett halft år. Vi veta ej, om äfven nu
behandlingssättet af en orolig sinnesstämning – marsdagarne 1848 –
grundlade eller bidrog till hans beslut att, några månader efter detta
»uppror», å nyo nedlägga ämbetet. General Lefrén fick befälet öfver
trupperna och delade sålunda under de oroliga marsdagarne makten
med Sprengtporten. »Den ene», skrifver förf. af Ställningar och för-
hållanden, »betraktade sig och handlade som en bedröfvad far för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
