- Project Runeberg -  Ur vår samtid /
155

(1880) [MARC] Author: Harald Wieselgren With: Edward Skill, Ida Falander, Evald Hansen - Tema: Periodicals, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf, prins af Vasa (d. 1877)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


På Haga dröjde prinsen till den 5 juni, hvarefter han fördes till
Gripsholm, der hela familjen förenades. Af sin lärare, magister Biberg,
besöktes han endast under lektionstimmarne, men var för öfrigt alltid
omgifven af två officerare, hvilka hvar fjerde timme, natt och dag,
bytte om vakt, »och de herrarne», skref modern till sin syster kejsarinnan
Elisabet, »äro ingalunda rätta personerna att vaka öfver ett
barns uppfostran». I samma bref skrifver drottningen äfven följande:
»Du tyckes ännu tro, att det skulle kunna vara en möjlighet, att man
begär Gustaf till Karl XIII:s efterträdare; du vet sannolikt icke, att
en annan redan blifvit vald. Var öfvertygad derom, min syster,
att i fall man begärt Gustaf af oss, skulle vi bestämt icke hafva sagt
nej; men jag erkänner, att jag icke kan betrakta gossens uteslutande
från tronen som någon olycka för honom, ty att regera är just ingenting
att stå efter. Det är imellertid icke desto mindre upprörande
att se, huru man beröfvat min son hans lagliga rättigheter på ett så
ovärdigt sätt, och jag kan ej neka dertill, att jag är högst orolig för
hans framtid. Jag hoppas ändock, att han skall bli en hederlig karl;
han har goda anlag, och derjämte hoppas jag, att Gud icke skall öfvergifva
honom. Religionen är min enda och sanna tröst.»

I fångenskapen på Gripsholm fick prinsen fira sin födelsedag som
tioårig, och få veckor senare fördes han derifrån af öfversten friherre
(senare general och grefve) Carl Henrik Posse, som utgaf gossen för
sin nevö, då han gästade på någon herregård under resan. Denna
gick från Gripsholm till Karlskrona, 6–12 december 1809. Här antogs
en ny informator för prinsen, regementspastorn Carl Holm, och så bar
det af från den svenska stranden, den 20 december 1809.

Det skenbart goda förhållandet mellan prinsens föräldrar öfvergick
snart till öppen brytning och redan 1812 till formlig skilsmässa. Den
förvirrade fadern ådagalade allt tydligare sin sinnesrubbning, den hårdt
pröfvade modern fick ensam sörja för sina barn. Hon bodde med
dem och sin lilla uppvaktning i Baden, till hvars fursteslägt hon hörde,
stundom på något slott, t. ex. Bruchsal, stundom i hyrdt eller inköpt
hus i Karlsruhe. I flera år hade familjen sitt residens på Scheibenhard,
egentligen ett mejeri och landtgård, tillhörig storhertigliga familjen;
senare tidtals i Würzburg, i München, i Lausanne.

Prins Gustafs förste tyske informator, sedan Holm i oktober 1810
återvändt till Sverige, var en badensare, prof. Rinck. I januari 1814
fick han till lärare och guvernör en schweizare, baron Polier-Bernaud,
sedermera österrikisk grefve, en rik, fint bildad och förträfflig man, som
långt in i prinsens mannaålder bibehöll det inflytande på hans handlingssätt,
som ålåg honom som ynglingens guvernör. En anonym uppgift
gör grefve Polier slutligen till prins Gustafs styffar, såsom »i ett
kapell i Schweiz sammanvigd med öfverste Gustafssons frånskilda maka»,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:37:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samtid/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free