Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mikael Gustaf Anckarsvärd (d. 1878)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MZKAEL GUSTAF ANGKARSVARD. 189
der och bröder, och ehuru han hvarken då eller senare tagit plats
bland riddarhusets talare, visade han redan nu genom till protokollet
anmälda instämmanden, att hans politiska ståndpunkt icke skilde ho-
nom från hans familj.
Redan 1814 hade M. G. Anckarsvärd, efter hemkomsten från
fälttågen, med allvar börjat egna sig åt konstnärliga studier, kamrat
i ritöfningar med Fogelberg, Sandberg, v. Breda d. y. m. fl. på den
af dem, af missnöje med konstakademiens undervisningssätt, stiftade
enskilda atelier för studier efter lefvande modell; och då denna de
lifaktige konstnärernas opposition mot akademien påverkats af »Gö-
tiska förbundets» åsigter om de fornnordiska gudagestalternas lämp-
lighet som motiv för den bildande konstens framställningar och med
anledning häraf år i8i8 en särskild exposition af dem öppnades, vid
sidan af akademiens, deltog M. G. Anckarsvärd i den »götiska» exposi-
tionen. Kort derefter reste han utomlands, särskildt för att utveckla
sig som artist; 1819 vistades han i Paris, der Louis Hersent’s atelier
blef hans skola och der han träffade Alexander Laur~eus, som 1820
blef hans följeslagare till Italien. Här tillbragte Anckarsvärd tvänne
år, det ena i Rom, der han fann före sig Hjalmar Mörner och snart
såg vännernas led ökas med Fogelberg och Axel Nyström, med
hvilka han knöt ett i många afseenden för vår konstutveckling frukt-
bärande, lifsvarigt vänskapsförbund.
Aterkommen till fäderneslandet, viunlade han sig med största
allvar om sina tjenstepligter som officer och vann snart rykte som en
af arméns skickligaste lompanichcfer; redan 1822 R. 5. 0., blef han
1828 major i armén och 1829, midsommardagen, adjutant hos Karl
Johan, trots brodern Karl Henriks högröstade opposition. Mången
gång har säkerligen äfven denna ställning beredt honom svåra stun-
der, mqn hans fasta karaktär, hans personliga värde och hans obe-
stridliga duglighet, samt icke minst hans synbara afhållsamhet från
riddarhusets strider, läto honom tills vidare oskadad passera alla
bränningar. Under semestermånaderna utförde han konstresor i
Sverige o ch Norge, ofta i sällskap med brodern Johan August och
med landskapsmålaren Fahlcrantz, och af hans skör~zIar från dessa resor
har vår planschverksliteratur vackra och för hans konstnärsskap syn-
nerligen hedrande prof. 1828 utgaf han i6 litografier öfver » Visby
ruiner»; under hufvudtiteln »Sverz~gvs märkvärdz~aste ruiner» utgaf han
1828-30 i litografi teckningar dels af honom sjelf, dels af de nämnda
reskamraterna, öfver ruinerna i Sigtuna, Visingsborg, Brahehus, Stege-
borg, Kronoberg, Nydala, Bergqvara, Borgholm, Bohus, Alvastra samt
de halft ruinerade slotten i Kalmar och Vadstena. Många af dessa
fosterländska minnen hafva icke i senare afbildningar hvarken vack-
rare eller sannare framträdt för allmänheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
