Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Gerhard Lindgren (d. 1879)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HENRIK GERHARD LINDGREN.
d. 1879.
Vetenskapsman och landprest äro begrepp som hos oss mer och
mer upphöra att förekomma i förening – om till kyrkans och
vetenskapens båtnad lemna vi nu derhän. I äldre dagar var det ingalunda
oerhördt, ej ens sällsynt, att ett namn af stort anseende inom någon
af forskningens grenar återfans på en anspråkslös plats i någon af
våra stiftsmatriklar.
Henrik Gerhard Lindgren, nära fyrtio år kyrkoherde i ett
landpastorat, var under samma tid känd som en af våra främste
vetenskapsmän inom de semitiska språkens forskningskrets. I tvänne år-
tionden var han derjämte bekant som deltagare i presteståndets
riksdagsverksamhet. I raden af våra minnesvärde män är derför hans
plats framstående.
Son af en borgare i Stockholm, föddes han i denna stad den
15 dec. 1801. Bland dem, som välvilligt understödde honom i
ungdomsåren, har han i en disputationstillegnan ihågkommit den
namnkunnige apotekaren Camin i Stockholm och professorn Jöns
Svanberg. Student i Upsala 1815, promoverades Lindgren 1821 till
filosofie doktor. Han var redan då afgjord orientalist, med fullgod
klassisk underbyggnad.
Hans första literata alster, gradualafhandlingen, var några blad
ur en kritisk uppsats om de kaldeiska uttrycken i Daniels profetia.
1822 utgaf han en äfvenledes i tryck oafslutad undersökning om de
semitiska dialekterna. Först efter 7 år träddé Lindgren åter i
katedern, med en uppsats om ny-arabiskan, inledd med en arabisk
tillegnan till Jakob Berggren. Nu fick han förslagsrum till professionen
i österländska språk (1829), kallades till docent i arabiska literaturen
(1830), utnämndes till adjunkt i grekiska och orientalspråk (1830) och
förordnades att förestå den professorstjenst, han ansökt, men till hvars
innehafvare Per Sjöbring blifvit utnämnd. Vårterminen 1831 föreläste
han Jobs bok och utgaf på sommaren sin nya metriska öfversättning af
detta »skönaste monument af hebreernas skaldekonst». Denna
öfversättning tillegnade han »bibelkomiténs ledamöter», men, synes det,
icke för att i dem vinna proselyter för de åsigter, från hvilka han
som öfversättare utgått. Ty han har sjelf sedermera offentligen betygat,
att kyrkobibeln i sitt nu befintliga skick är tillräcklig för det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
