- Project Runeberg -  Ur vår samtid /
194

(1880) [MARC] Author: Harald Wieselgren With: Edward Skill, Ida Falander, Evald Hansen - Tema: Periodicals, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Gerhard Lindgren (d. 1879)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I
194 HENRIK GERHARD LINDGREN.


liga lifvets näring, och att »påbudet om en ny bibelöfversättning skulle
medföra ungefär samma skakningar i kyrkan, som påbudet om skyl-
digheten att tro på en ny gud». Som ett framstående exempel på
den oro en riktigare bibelöfversättning skulle vålla inom kyrkan, har
han särskildt påpekat ett yttrande i Jobs bok. Vid hur många döds-
suckar har ej Jobs I9~ 25 bragt tröst åt den döende, på hur många
grafstenar talar det ej hopp ets språk åt efterlefvande: »Jag vet, att
min förlossare lefver och han skall på sistone uppväcka mig af jor-
den.» Men detta är ett af Hieronymus författadt uttryck, en tanke,
som var alldeles främmande för författaren af Jobs bok. »Jag vet
att den mig hämna skall än lefver. 1-Ian den siste står som öfrig
på en grusad verld» - så öfversätter Lindgren och anmärker der-
jämte: »begreppet om själens odödlighet var för Job tvifvelsutan
främmande.» Lindgren skilde således allt ifrån början af sin veten-
skapliga forskning mellan kyrkans kraf och vetenskapens, men ville
han ej tillåta det senare att taga ordet af det förra, tillät han ännu
mindre kyrkans åsigter att lägga sig i vetenskapens resultat, så långt
dessa framstått för hans samvetsgranna forskning. Deraf har alstrats
det psykologiskt egendomliga förhållandet, att den samme, som kraf-
tigt motarbetat vår kyrkobibels förbättrande i öfverensstämmelse med
språkvetenskapens kraf, är just den ende af våra orientalister, som
skänkt den svenska literaturen bibelböcker, öfversatta utan hänsyn
till dogmatiska, endast till språkvetenskapliga och historiska grunder.
Innehafvaren af den orientalistiska professionen i Upsala arbetade
nästan hela 1830-talet i bibelkomiténs tjenst; den ena bibelboken efter
den andra trycktes i förnyad öfversättning, oftast en kompromiss
emellan gammal svenska och nyare, mellan dogmens fordran och
grammatikans. Annu ligga dessa öfversättningar i våra pastorsarkiv,
ett vittne om Per Sjöbrings verksamhet. Men hans profession sköttes
under största delen af denna tid af H. G. Lindgren, sedan denne
äfven blifvit förbigången vid tillsättandet af den grekiska lärostolen,
1835 tilldelad Palmblad, oaktadt Lindgren fått kanslerns förord.
Lindgren fick endast professors titel. Den grekiska lärostolens ålig-
ganden hade han bestridt 1833-35, professionen i orientalspråk före-
stod han å nyo 1836-41. Under hela tiden 1832-41 examinerade
han i studentexamen. Disputationer utgaf han under tiden fiere, både
i grekisk och orientalisk filologi, och efter sina med mycket intresse
följda föreläsningar öfver Esaias utgaf han 1842-43 en metrisk öfver-
sättning af den under Esaias’ namn i gamla testamentet införda bok.
Häri lät han åter vetenskapen taga ut sin rätt. I teckningarna af
de belöningar eller straff, som skulle drabba Israels folk, såg han
endast »foster af den rikaste poetiska fantasi» och ville ej si den
efter profeternas tid inträffade verkligheten uppleta adeqvata mot-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:37:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samtid/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free