Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Gerhard Lindgren (d. 1879)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
HENRIK GERHARD LINDGREN. 197
gräns. Den 8 december märkte han det. Då han i nästföljande
plenum öppnade den långa raden af reservationer mot ståndets tysta
bifall till förslaget, tillkännagaf han öppet, att han uraktlåtit att be-
gära votering - »icke af fruktan för nederlag, utan af fruktan jör
seger». I den nya representationen ingick han ej, ehuru af Upsala
läns landsting i866 vald till ledamot af riksdagens första kammare.
Af detta landsting hade han under dess sju första år varit medlem.
Vid prestmötet i Upsala i juni 1859 fungerade Lindgren som
preses och utgaf som sådan »till begrundning» ett häfte »kyrkliga
uppsatser». Dessa äro visserligen ett uttryck för strängt konservativt-
kyrkliga åsigter, men Lindgren står dock långt ifrån det läger, som
mot annorlunda tänkande endast har bannets stråle. »Vår tid», skrifver
han i anförda uppsats, »säges vara en orolig tid, och reform har länge
varit dagens lösen. Hafva religionens, kulturens, ordningens vänner
skäl att beklaga sig häröfver? Vi tro det icke. Hvad oron är i
uret. är den ock i det menskliga samhället. Utan oro finnes intet
lif. Blott döden är stilla lugn. Klandrom derför icke den sträfvan
till ett förmodadt bättre, eller, såsom det heter på dagens språk, det
framåtskridande, som onekligen röjer sig i tidens både religiösa och
politiska oro; men görom ock skyldig rättvisa åt de återhållande
krafter, som söka hejda progressionens onaturliga hastighet, och åt
de röster, som varna för sidornas bråddjup.»
Lärda och sociala utmärkelser hade fierfaldigt kommit Lindgren
till del under hans långa lefnadsbana. På bilden ses han prydd
med nordstjernans kommendörstecken och med Karl XV:s krönings-
medalj - han var bland presteståndets deputerade vid kröningen i
Trondhjem -; den teologiska doktorshatten undfick han vid kröningen
i Sverige samma år, den filosofiska jubellagern 1872; Vetenskaps-
akademien kallade honom till ledamot 1873, långt förut var han
medlem af Deutsche morgenländische Gesellsehaft. Från i86i leda-
mot af bibelkommissionen, kallades han 1876 af filosofiska fakulteten
i Upsala att uttala sig om de sökandes kompetens till den profession,
han årtionden förut förestått. Mot slutet af 1878 ingingo oroande
underrättelser om den åldriges helsotillstånd~ och den i6 januari 1879
afied han i Tierp, efter fylda 77 år. Hans minne är nära förbundet
icke blott med våra inre häfder, utan äfven med det fosterländska
värf för hvars ständiga hållande vid makt han en gång varmt uttalat
sig till presteståndets protokoll: »uppréitt/iållandet af Sverz~e som ar-
letande ledamot bland verldens kulturstater».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
