Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frans Vilhelm Hultman (d. 1879)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi ha nämnt, hur den »sociala räkneläran» tidigt blef Hultman
rekommenderad som ämne för hans arbete; den kom äfven att
upptaga en icke ringa del af hans lifs verksamhet. Artiklar i tidskriften
föregingo kallelse till direkt arbete i denna riktning; han kallades
1871 till aktuarie i försäkringsbolaget Skandia. »Jag håller på med
tabeller», yttrade han en gång, »hvilka skola göra mig öfverflödig
i bolagets tjenst» – äfven här kände han pligten att göra sig
umbärlig; detta mål hade han icke nått vid sin bortgång. Staten
och allahanda korporationer togo äfven i anspråk hans kunskaper
och arbetsskicklighet på detta område. Så har han deltagit i
utarbetandet af planerna för en mängd pensionskassor, var sedan 1874
ledamot af direktionen för presterskapets enke- och pupillkassa m. m.
För elementarlärarnes pensionsförening hade han nyss afslutat
sina arbeten och bragt reglementet till stånd, när hans bortgång
inträffade.
Äfven inom den svenska literaturhistorien intager Hultmans namn
ett aktadt rum genom hans i tidskriften meddelade, tyvärr icke
afslutade, »Svenska aritmetikens historia». Han redogör här för en
svensk skriftställare från 1500-talets början och sjutton från 16oo-talet,
hvilka utarbetat läroböcker i aritmetiken; hans forskningar för detta
arbete voro synnerligen mödosamma, då materialet delvis måst
uppletas i svårlästa handskrifter och för öfrigt utan undantag tillhörde
de literära sällsyntheterna – så vidt det ej alldeles gått förloradt
och endast i andras omnämnande nått till vår tid. Både i vår
literatur och vårt undervisningsväsendes häfder har Hultman genom detta
arbete fylt en lucka.
Arbete var Hultmans glädje, men kroppen håller icke alltid ut
med hvad anden fordrar. Så hände sig, att det blef allvarsam fråga,
att Hultman borde söka fullständig hvila någon tid för att sedan
åter kunna gripa tag i sina värf. Men hvilan blef döden, och värfvet
var slut. Den 19 febr. 1879 afled han i Stockholm, lemnande i arf
åt sina fyra, redan förut moderlösa barn, icke blott ett äradt, men
ett älskadt namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
