Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frans Vilhelm Hultman (d. 1879)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bottenärliga personlighet, hans brinnande kärlek för både ämnet och
lärjungarne, hans rent konstnärliga talang i framställningen af
förekommande matematiska uppgifter, gjorde af honom en lärare, som
gaf både andlig väckelse och kunskapshåg åt sina lärjungar, icke
blott ett reglementeradt kunskapsmått. Äfven till medlärarne inom
facket sträckte sig hans väckande, lifvande verksamhet. En
egendomlig och alldeles enstaka företeelse är den »Tidskrift för mate-
matik och fysik, tillegnad den svenska elementarundervisningen»,
hvilken från 1868 i flere år utgafs af Hultman i förening med tvänne
andra lärare i matematik. I denna tidskrift samarbetade lärjungar
med lärare: uppgifter och satser framstäldes och löstes, både af de
förra och senare – i en prisuppgift togs priset (alltid en matematisk
bok) af en professor i Padua, i en annan af en student, som nyss
lemnat skolbänken: satser och lösningar inkommo från läroverken i
norr och söder af vårt land, från Norge, från Danmark. Sjelf skref
Hultman i tidskriften en mängd uppsatser, ständigt beräknade att
förstås af dem, hvilkas matematiska vetande icke öfvergick det för
elementarläroverken faststälda. Det intresse, han härigenom ville
väcka för sin vetenskap, uteblef icke heller, och man har velat finna,
att blomstringstiden för det matematiska studiet vid våra allmänna
läroverk - en nu bortreglementerad tid - sammanfaller med
tidskriftens utgifningsår. Ett sådant erkännande fann också Hultman
vida ärofullare än ett namn inom vetenskapen. Dennas framsteg
följde han ständigt med varm ifver, men lärarekallet var för honom
hufvudsak, och ingen vetenskaplig ärelystnad störde hans frid. Bättre
utrustad än mången, som drömmer om storhet, fann han rik
användning af sina krafter i sitt kall. »Det är hvarje menniskas pligt att
göra sig umbärlig», påstod Hultman, och i afseende på lärjungarne
lyckades han mer än de fleste. När han såg dem reda sig sjelfva
väl med den vetenskapliga metod han skänkt dem, när han såg dem
ha studerat »non scholæ, sed vitæ» – när han fann en och annan i
matematiska vetenskapsmäns led, då kände han i rikt mått
lärarekallets välsignelse. I rikt mått har han ock fått erfara lärjungars
tacksamhet.
Hultman var åren 1869-71 medlem af den komité, som
granskade våra matematiska läroböcker, och recenserade dylika i den
nämnda tidskriften (som utkom 1868-71, 74), derunder liksom i egen
lärareverksamhet framför allt fasthållande värdet att utbilda lärjungens
tankeverksamhet, utan att vårdslösa inlärandet af den matematiska
tekniken. I skriftlig polemik så väl som i muntlig diskussion yttrade
han sig ofta i denna elementarlärarnes stridsfråga, hvars »punctum
saliens» dock mera torde ligga i lärarens praktik än i hans
uttalanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
