Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Adlersparre (d. 1879)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 AXEL ADLERSPARNE.
riksdagen, möttes Adlersparre, striderna oaktadt, med den tillitsfulla
vänskap, som hans redbara väsen, varma hjerta och fullkomliga brist
på sjelfviskhet nödvändigt måste framkalla hos hvarje annan man af
heder. Men sjeif kände Adlersparre djupt sina brister, långt mer
än sina förtjenster. Hemkommen från en begrafning, der lofprisande
ord talats om den döde, antecknade han derför, rätt ur sin själs
innersta: »Om mig får vid grafven ingenting annat sägas, än att han
icke älskat och tjenat de sina~ sitt folk och sin Gud, så som han kunnat
och bort.» Orden blefvo också sagda vid grafven. De teckna väl
hans ödmjuka sinne. Häfden räknar honom bland de utkorade, bland
dem som ej sett på eget bästa, men kraftigt och ihärdigt verkat för
allmänt väl, bland dem som allvarligt sträfvat att ernå god insigt
och sedan kraftigt verkat för att med denna göra gagn.
Adlersparre var af gammalt John Ericssons vän och föranledde
i866 utgifvandet af en bok om »John Ericsson och ett hundra af hans
uppfinningar». Till Ericssons åsigter om sjöförsvarets materiel slöt
sig Adlersparre varmt, och han följde med största uppmärksamhet den
snart sagdt feberaktiga täfian mellan kanonen och pansaret, som nu
i mer än halft annat årtionde pågått. I en utmärkt skrifven bok, »Nu-
tidens sjékrz~rsmateriei och Euro~5as y5ansarftottor i8~8», framstälde han
Europas mariner och vår tids sjökrigsmateriel samt de slutsatser med
afseende på vårt eget sjöförsvar, hvartill erfarenheten ledt honom.
Denna bok, hittills den enda i sitt slag och väl egnad som handbok
i ämnet för både yrkesmän och riksdagsmän, har i vårt land mot-
tagits med odeladt bifall och äfven utom landet vunnit förtjent er-
kännande.
Adlersparres penna var för öfrigt icke främmande för tidnings-
pressen, och hans språk alltid kärnfullt. I politik, i frågor rörande
uppfostringsväsendet och öfriga humanitetsfrågor var han en man
med utpräglade åsigter, dem han ock älskade förfäkta. »Du har
stridt» skref en gammal vän till honom på dödsbädden, »du har stridt
utan vankelmod och tvekan, der du skådat faran; segern har icke
alltid blifvit din: hvar rätten varit, må ett högre väsen afgöra.»
Gift först 1848 med Heliodora Anckarsvärd, blef Adlersparre
enkling 1867 och trädde i868 i nytt äktenskap med den bekanta
skriftställarinnan Sofie Lejonhufvud. Den i6 juni 1879 afied han i
sitt hem i Stockholm och jordades den 21 å galérvarfvets kyrkogård
Enka och barn sörjde vid hans bår, omgifna af den bortgångnes
#manga vänner. »Det skall om honom vittnas, att han var en kärn-
karl och en karaktär, en man af ära och en man med hjerta.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
