- Project Runeberg -  Samvetet eller Simon Sellners rikedomar /
125

(1891) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Besöket i prestgården - Spioneri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rätta med sig sjelf och undersöka, hvilket som är den
ginaste vägen att vinna det alla eftersträfva, skulle
man lätt finna att yttre förmåner, de må vara aldrig
så stora, icke förmå uppväga en enda liten
samvetsskrupel; ty allt det yttre är dock intet annat än ett
ögonblickligt skum på lifvets vågor, det må vara fröjd
eller smärta; men det, som ligger på hjertats botten,
blir qvar. Hvad gör det väl floden om den emellanåt
bär stickor eller blommor, blott der ligger guldsand
på botten. Det är ej de rikedomar, hvilka ytan bär,
utan de som ligga på flodens botten, som göra den
guldförande.

"Den der karlen", mumlade Simon Sellner, "hade
då rätt. Intet barn vill klappa din kind eller smeka
dig, ty barnen höra Herran till. Han hade rätt; när
– när skall väl jag en gång bli värdig att ett barn
smeker min magra kind? – Och blir jag någonsin
värdig att med barnen få lefva deruppe?

"Mod – mod blott och hopp! – Du kan segra,
Simon Sellner, blott du segrar öfver dig sjelf."

-

Spioneri.

"Man berättar", började fru Herrman, "att den
köpmannen, han, den der lilla trollgubben, som är så
fasligt rik – med ett ord, Sellner eller herr Simon
varit ute på Lunda hos major Wolfenbüttels."

"Jaså, rika Sellner – han plägar eljes icke vara af de rörliga."

Fru Herrman smålog. "Men nu har kärleken satt
den lilla spindelfiguren i rörelse."

"Kärleken? – till penningar?!"

"Nej bevars, en verklig hjertats kärlek, troligen
en platonisk, ty mannen såg mig ut, den enda gång
jag såg honom, som alltför litet materiel att kunna
hysa en jordisk kärlek."

"Ha ha ha – nå, hvem är då den lyckliga?"

"Åh bevars, kan du ej gissa?"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:54:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samvetet/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free