Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spioneri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Fröken Abelina?"
"Nej, min vän, gammal är äldst, fröken Enochina.
Mamma Wolfenbüttel ställer nog om att flickorna ej
må hoppa öfver den tur de enligt ancienneteten
böra ha."
"Det är väl ej möjligt?"
"Ganska säkert; han har varit der i tre dagar och
man har firat och kurtiserat honom så –"
"Att han ej kunde underlåta att fria?"
"Nej, tvärtom, så att han verkligen underlät –
den gången, men kärleken lågar väl upp igen, och
gubben kommer således tillbaka ännu mera fast i sitt
beslut att låta binda sig med Hymens rosenbojor. *
"Ingen ros utan taggar."
"Käre Herrman, det der säger du väl icke af egen erfarenhet",
afbröt frun«sitt skämt; "man skulle nästan tro –"
"Nej, nej! det var ju för herr Simons räkning jag talade."
"Åh ja, visst finge han några taggar – ja, så är
det verkligen; jag begriper icke huru föräldrarne skulle
vilja sälja sin dotter till en så gemen karl som den
der Sellner, en gammal gemen girigbuk, en person,
som folket tror hä försvurit sig till den onde."
"Åh, det är bara prat, men penningarne äro realiteter."
"Man säger till och med, så mycket har folket
begrepp om lagarne, att herr Simon måste för hvar
dag han får lefva betala tre riksdaler till kungen, och
att hvem som helst har rättighet slå ihjäl honom, om
han aflägsnar sig längre från staden än vid
kyrkogården."
"Det var således en riskabel resa han gjorde."
"Ja, verkligen, i alla afseenden", skrattade frun.
Krigsrådets uppsyn var under detta samtal icke
så glädtig som han hade velat. Han hade ett kinkigt
ämne på hjertat och han visste ej riktigt huru han
skulle komma fram dermed.
Ändtligen började han och satte sig i soffan
bredvid sin hustru. "Goda Ernestine, det är nu tretton
år sedan precis i dag vi blefvo ett par."
"Jaså, du mins det", smålog krigsrådinnan; "jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
