Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bal och kaffekalas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
sade alla utom en liten uppnäsig kunglig sekter, som
nyss hade varit utrikes och bland sina vänner påstod,
att han hört ett jernbanslokomotiv hä ungefär samma
fyllighet och rundning i tonen.
De musikaliska, det vill säga de, som voro vana
vid dylikt, påstodo att det var "gudomligt hänförande77,
att de knapt hört någon, sorn hade ett så stort
omfång i rösten och så rena mellantoner.
Den goda frun, fastän riktigt nog en menniska,
fann sig oändligen smickrad af att bedömas som ett
fortepiano. Musikvännerna begärde da capo - och
efter några svårigheter, i anseende till "heshet", en
"envis snufva", "kaffedrickningen", som så nyss gått
förut och så vidare, väcktes åter ekoandarne till
verksamhet och svängde sig i en förtviflad ringdans kring
salen.
"Nej, detta går inte an längre", mumlade doktorn,
som i anseende till sin frack var kinkigare än
vanligtvis, "detta går ej an - hrn - skall det vara sårig,
så bör den ändå ej spräcka örhinnorna, fastän litet
öfning ej skadar organet."
Han nalkades således sångerskan och tackade
henne, men sade tillika att hon ej borde forcera sin
röst.
"Forcera? Ack, herr doktor, jag har tvärtorn
dämpat den - jag kan sjunga mycket mera forte, men
rummet är för litet och för mycket folk uti."
"Ja, hennes röst", hviskade kunglig sektern, "är
skapad att lata höra sig i tomrum."
"Det är ändå beundransvärdt att hä en sådan
stämma", yttrade en liten herre med pudradt hår och
som stod nära konstnärinnan. "Detta var dämpadt -
det är beundransvärdt, det är en gigantisk röst."
"Men hur det är", återtog doktorn, "frun bör inte
sjunga mera på en gång, det skadar bröstet."
"Ni är barbarisk, herr doktor", sade den lilla
pudrade herrn, "en sådan konstnjutning får man sällan."
Direktörskan slog blygsamt ner ögonen, bläddrade
i notboken och sade i det hon reste sig upp: "ack!
att man skall vara så svag - det verkligen gör ondt
i bröstet."
"Sade jag inte det?" yttrade doktorn mycket trygg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
