Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bal och kaffekalas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
"Ja, det kunde också höras, med en sådan
tryckning på bröstet kan man verkligen behöfva ett mildt
bedömande."
Herrarne bockade sig och den pudrade följde
henne till hennes plats.
Hvad han sade har ej historien ristat på sina
kopparskifvor.
Doktorn kände sitt folk och hade således reda på
rösterna; han ville ej att blott en skulle låta höra sig.
En annan fru sjöng, men helt beskedligt, litet hest,
men välment, och den lilla pudrade herrn njöt nu
också. Så kom en fröken och så en mamsell, och så
vidare.
"Men", sade doktorn, "nu skall prostens dotter
sjunga."
"Hm, jag vet verkligen icke om hon vågar."
"Vågar? Jag slår vad att hon sjunger bäst utaf
dem alla, jag har hört det berättas, och dessutom ..."
"Dessutom?"
"Gör det ingenting - se så - Adelaide, kom
nu", fortfor den goda doktorn, som utan särdeles många
ceremonier behandlade de unga, "kom!"
Flickan tycktes i början ej förstå meningen, men
knapt hade prosten förklarat den, förr än hon utan
invändning följde doktorn.
Hon gjorde inga ursäkter, inga förklaringar, utan
gick lugn som hemma till pianot – kastade en hastig
blick på den blinde ynglingen och sjöng på folkvisans
veka, vemodiga, men ändå lefnadsfriska melodi: *
Flickan som räfsar.
Lill’ blomman står uppå, gröna ängen
Och kloddran sjunger i mörka tallen;
Der går en flicka tätt efter drängen
Och räfsar gräset på släta vallen.
Jag icke sörjer den dag som gått eller kommer.
Se! gull är solen allt på det höga,
Det är det endaste gull jag eger -
Min himmel blå är min gosses öga,
Och gull är vardt hvarje ord han säger.
Jag icke sörjer den dag som gått eller kommer.
Väl grät jag också i forna dagar,
Då maskan släppte och trögt var minnet;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
