Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Björnström, Fredrik Johan - Björnståhl, Jakob Jonas - Blackstadius, Johan Zacharias - Blackwell, Alexander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Magdalena Christina Malmstedt. - B. blef student
i Uppsala 1851, där han efter 1857 vunnen
filosofisk doktorsgrad ägnade sig åt medicinska
studier, blef medicine licentiat 1862 och
promoverades 1864 till medicine doktor. Utnämnd
till adjunkt i kirurgi och obstetrik vid Uppsala
universitet 1863, transporterades han 1865 till
adjunkturen i teoretisk och praktisk medicin
därstädes. Tillika utöfvade han en vidsträckt
medicinsk praktik och var 1868-78 intendent
vid Sätra hälsobrunn. Han utnämndes 1878
till medicinalråd och 1884 till öfverläkare vid
Stockholms hospital för sinnessjuka samt till
e. o. professor i psykiatri vid Karolinska
institutet, hvilka befattningar han beklädde
till sin död vid Konradsberg d. 23 sept. 1889.
- B. intog som hospitalsläkare en framstående
plats och föranstaltade bl. a. om anläggande
af det första vid svenskt hospital anlagda
tryckeri och gjorde sig särskildt känd för sin
omtanke och ömsinthet om sina patienter. Bland
hans skrifter märkas: De psykiatriska
systemerna 1877; Sinnessjukdomar och abnorma
sinnestillstånd, betraktade hufvudsakligen
från rättsmedicinsk synpunkt 1883, m. fl.
- Gift 1: 1863 med Hedvig Johanna Lovisa
Siefvert och 2: 1873 med Maria Håkansson.
Björnståhl, Jakob Jonas, orientalist,
resebeskrifvare. Född d. 23 jan. 1731.
Föräldrar: underofficeren Magnus Gabriel
Björnståhl och Anna Regina Hjortsberg. -
B. blef student i Uppsala 1753. Här fäste
han vid sig hela universitetets
uppmärksamhet, då han, samma dag han
blifvit inskrifven till akademisk
medborgare, uppträdde som extra opponent
på Karolinska auditoriet, komplimenterande
preses på hebreiska och respondenten på
grekiska språket. Filosofie magister 1761,
kallades han af kanslirådet Ihre till docent
i gotiska, men utbytte denna docentur mot en
annan i arabiskan, sedan han utgifvit och
försvarat en disputation Decalogus Hebraicus
ex Arabica dialecto illustratus, hvilket
arbete gjorde hans namn bekant i utlandet.
Utsedd till handledare för ett par unga
adelsmän, anträdde B. 1767 en utländsk
vetenskaplig resa, från hvilken han aldrig
skulle återkomma till fäderneslandet, men
som beredt hans namn den ryktbarhet att
B. för eftervärlden nästan blifvit urtypen af en
allt försakande lärd resande. - Från Paris begaf
han sig öfver Schweiz till Italien, där han
emottog underrättelsen om, att han utom förslaget,
blifvit kallad till adjunkt i orientaliska språk vid
universitetet i Uppsala. Han blef sedermera utnämnd
till e. o. professor i Uppsala. Från Italien
begaf han sig öfver Tyskland och Holland, öfver
allt genomforskande bok- och handskriftsamlingar,
till England, där han i Oxford möttes af Gustaf
III:s befallning att tillsammans med M. Norberg,
sedermera hans efterträdare som professor i Lund,
företaga en vetenskaplig expedition till
österlandet. I Turkiet kastades han af ansträngande
arbete på sjuksängen och dog i Saloniki d.
12 juli 1779, sedan han någon tid förut blifvit
utnämnd till professor i österländska och grekiska
språken vid Lunds universitet. - B:s Resa till
Frankrike, Italien, Schweiz, Tyskland, Holland,
England, Turkiet och Grekeland utgafs efter
hans död af Gjörwell 1780-84.
Blackstadius, Johan Zacharias, historiemålare.
Född i Falkenberg d. 14 mars 1816. Föräldrar:
Adolf Fredrik Blackstadius och Anna Fredrika
Stenbäck. - Från sitt åttonde år följde B.
sin fader till sjös, hvarunder hans
undervisning tillgick så, att han för en kortare
tid sattes i en privat skola i de hamnar, där
fartyget uppehöll sig för att lossa eller lasta.
Återkommen till fäderneslandet, upptogs han 1829
af sin mors halfbroder, litografen Schultén i
Stockholm, och lärde sig af hommom rita och
skrifva på sten, under det han samtidigt
begagnade undervisningen i läroverket vid Fria
konsternas akademi. Efter åtskilliga vandringar
inom fäderneslandet begaf han sig 1844 till
Finland, där han vistades i fem år och sysselsatte
sig med målning af porträtt och altartaflor. Med en
liten inbesparing på sina arbeten anträdde han
1850 en studieresa utomlands, hvarunder han några
månader erhöll undervisning i Coutures atelier i
Paris, besökte Florens, Rom och Neapel, samt
återvände öfver Schweiz och Tyskland till Sverige
1854. Han sysselsatte sig sedan med målning
af altartaflor och restaurationer af fresker i några
landskyrkor, hvartill anslag af statsmedel blifvit
beviljade. Såsom hans förnämsta arbete bör
nämnas: S:t Sigfrid, som döper allmoge i
Småland, som vid skandinaviska konstexpositionen
1866 erhöll mention honorable. Agrée vid
Konstakademien 1858 och sedan 1860 lärare i
teckning och målning vid Slöjdskolan i Stockholm,
hvilken post han lämnade 1881. Död i Stockholm
d. 25 febr. 1898. - Ogift.
Blackwell, Alexander, politisk intrigör. Född
1709 i Aberdeen i Skottland, där fadern var rektor
vid Marshals College. - Efter några års studier
vid universitetet i Edinburg och en resa till
kontinenten, återvände B. till sin födelsestad, där
han skall hafva tagit den medicinska doktorsgraden.
Inkallad till Sverige 1742 hedrades han med titel
af konungens lifmedikus och befordrades till ett
fördelaktigt arrende af en kungsgård, för
anställande af nya rön i landthushållningen. Efter
någon tid angafs han på konung Fredriks egen befallning
af presidenten Broman, »att hafva inför konungens
höga person fört eftertänkliga diskurser och gjort
proposition om ändring af den fastställda
successionsordningen, till förmån för hertigen af
Cumberland, konungens af England andra son». B.
blef häktad, ställdes till rätta, men nekade. Han
underkastades tortyr, bekände och dömdes till
döden d. 10 juni 1747. Efter hans död lät Tessin
försegla alla handlingarna i det Blackwellska
målet, med befallning att de skulle förvaras i
riksarkivets hemliga hvalf. Först 1846 blef deras
innehåll närmare undersökt och åt allmänheten
meddeladt, men man har icke erhållit några
upplysningar af vikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
