1846 ha återvändt från London till Stockholm, afled han därstädes d. 6 okt. 1847.- Gift 1815 med friherrinnan Elisabet Charlotta von Stedingk. 2. Björnstjerna, Carl Magnus Ludvig, militär, riksdagsman. Född i Stockholm d. 20 nov. 1817; den föregåendes son. - B., som 1836 utnämndes till underlöjtnant vid Lifgardet till häst, tog 1838 kansliexamen i Uppsala, blef 1839 ordonnansofficer hos Carl XIV Johan, 1849 adjutant hos Oscar I, 1853 kabinettskammarherre, 1858 öfverste för husarregementet Carl XV, hvarifrån han 1864 transporterades till sekundchef för Lifgardet till häst. Han blef s. å. generalmajor, 1872 inspektör för kavalleriet och 1876 generallöjtnant. 1874 var han ordförande i den kommitté, som utarbetade förslag till veterinärväsendets nya organisation. Han deltog lifligt i ståndsriksdagarna 1844-66, hvarvid han tillhörde den del af den i politisk mening konservativa fraktionen, som å åtskilliga andra områden - specielt i fråga om handels- och näringslagstiftningen - hyllade mera reformvänliga tendenser, liksom han som ombud vid 1868 års kyrkomöte uppträdde som kämpe för en vidgad kyrklig frihet och fördragsamhet. Representant för Stockholms stad i Andra kammaren 1873-84, tillhörde han här den mot landtmannapartiet oppositionella »intelligensen». Han deltog äfven verksamt i Stockholms kommunala lif som stadsfullmäktig m. m. - Som skriftställare har B. äfven uppträdt, bl. a. genom utgifvandet af sin faders Anteckningar. Han fick 1885 afsked från kavalleriinspektörsbefattningen, blef 1886 öfverhofstallmästare och afled d. 19 juni 1888 å Almare Stäket. - Gift 1841 med friherinnan Ulrika Sophia Charlotta af Ugglas, dotter af statsrådet P. G. af Ugglas. 3. Björnstjärna, Oskar Magnus Fredrik, statsminister för utrikes ärendena. Född i Stockholm d. 6 mars 1819; den föregåendes broder. - Utnämndes 1838 till underlöjtnant vid Lifregementets dragonkår, i hvilket regemente han avancerade till ryttmästare 1858. Under tiden ordonnansofficer hos kronprinsen Oscar 1840 och kammarherre hos änkedrottning Desideria 1846, invaldes han 1851 till ledamot af Krigsvetenskapsakademien och 1853 till direktör i riddarhusstyrelsen samt utnämndes till adjutant hos konung Oscar 1854. Han blef 1862 chargé d'affaires och 1863 ministerresident i Konstantinopel, från hvilken plats han 1864 förflyttades som minister ad interim vid danska hofvet. Följande året utnämnd till svensk minister i Petersburg verkade han på denna viktiga plats i sju år på ett sätt, som i alla hänseenden kan kallas utmärkt. Under tiden hade han äfven 1865 nått öfverstes och 1871 generalmajors grad i armén. Efter konung Carl XV:s död kallades B. af hans efterträdare konung Oscar II 1872 att i ledigheten efter grefve von Platen i konungens råd såsom statsminister för utrikes ärendena öfvervaka och leda fäderneslandets angelägenheter i förhållande till främmande makter. B. blef 1876, då värdigheten af statsminister infördes, utrikesminister, men behöll för sin tjänstetid statsministers namn. Han lämnade ministären d. 19 april 1880 och stod till 1884 som envoyé i disponibilitet. - Representant i Första kammaren för Stockholms stad allt sedan 1874, har han där framträdt som tolk för en markerad konservativ politisk uppfattning, fastän hans egenskap af frihandlare i viss mån fjärmat honom från 1890-talets majoritet. Särskildt har han under en följd af år setts i första ledet af den falang, som velat bevara Sveriges dominerande ställning i unionen, men har icke kunnat följa den s. k. »Alinska skolans» ultras utan uttalade sig bl. a. 1899 bestämdt mot den från detta håll utgångna agitationen mot norska flagglagens promulgation. Han var ledamot af 1895 års hemliga utskott. B., som är ledamot af en mängd akademier och sällskap, är sedan 1874 serafimerriddare. - Ogift. 4 Björnstrjärna, Johan Magnus, militär, statsråd. Född å Kristinelund vid Kalmar d. 28 jan. 1805. Föräldrar: generalmajoren Magnus Johan Björnstjerna, som ursprungligen hette Wahlbom, men 1799 adlades och adopterades på sin moders adliga ätt, och Sara Elisabet Nilsson. - Vid Andra lifgardet, där B. ingick som fänrik 1822, hade han grad för grad avancerat till öfverstelöjtnaimt och förste major, när han 1854 utnämndes till öfverste och chef för Första lifgrenadierregementet. Fyra år därefter befordrad till generalmajor i armén, inkallades han 1858 i konungens statsråd såsom chef i landtförsvarsdepartementet, hvilken förtroendepost han beklädde till 1862, då han utnämndes till generalbefälhafvare i fjärde militärdistriktet. - 1864 af konungen förordnad till ordförande i krigshofrätten, utnämndes han tre år därefter till generallöjtnant och emottog 1869 insignierna till Serafimerorden. - Erhöll på egen begäran afsked 1871 från generalbefälet och entledigande från ordförandeskapet i krigshofrätten och utnämndes 1874 till general, den högsta militära värdighet, som under fredstid utdelas i vårt land. Han var 1865 ordförande för det då församlade krigsbefälet, 1867 ledamot den kommitté, som hade att granska planerna för befästningarna vid Karlskrona, Karlsborg och Vaxholm samt 1874 ordförande i kommittén för granskning af det nya härordningsförslaget, hvarvid han förordade allmän värnplikt. - B. bevistade åtskilliga ståndsriksdagar, ofta som ledamot af statsutskottet och var ledamot af Första kammaren 1867-75 och visade sig alltid strängt konservativ. Död d. 20 mars 1898. - Gift 1863 med Magdalena Lovisa Augusta Skogman, dotter till presidenten C. D. Skogman. Björnström, Fredrik Johan, läkare. Född i Stockholm d. 28 april 1833. Föräldrar: assessor Johan Björnström och