Block, Magnus Gabriel von, läkare, lärd. Född i Stockholm d. 25 april 1669. Föräldrar: hofpredikanten Martinus Blockius och Ursula Jönsdotter Lilljestjerna. Inskrifven till student i Uppsala vid tio års ålder, studerade B. där i tolf år och anträdde därefter en utländsk vetenskaplig resa. Under sin vistelse i Rom uppträdde den ännu blott tjugutvåårige svensken i en disputationsakt, »om den yppersta religionen», och bevisade med stor lärdom och skicklighet den Lutherska lärans företräde framför alla andra. Han blef 1696 kabinettssekreterare hos storhertigen af Toscana, Cosimo III. Vd sin återkomst till fäderneslandet 1700 utnämndes han till ordinarie kanslist i stora kansliet. Följande år lämnade han likväl Sverige ånyo och eröfrade i Harderwijk 1702 diplom såsom medicine doktor. Af Carl XII erbjuden plats som k. lifmedikus, undanbad han sig denna befattning och emottog i stället provinsialläkaretjänsten i Östergötland med station i Norrköping. Under hans vistelse härstädes utbröt i staden den då gängse pestfarsoten, mot hvilken B. med framgång använde en alldeles ny kurmetod, om hvars tillförlitlighet han själf var så förvissad, att han erbjöd sig att betala tio rdr för hvar person som dog under hans hand, om han däremot fick hälften för hvar och en som han återbragte till hälsan. 1711 utnämndes han till assessor i Collegium medicum. Adlad 1719 med namnet von Block -- han hette förut endast Block -- förordnades han följande året till rikstranslator med titel af kansliråd. Död i Söderköping d. 16 april 1722. Utrustad med en lika djup som mångsidig lärdom, aktades B. af de bildade som sin tids störste läkare, under det hopen i honom såg ett slags trollkarl, om hvilken de underbaraste sagor berättades. Gift 1700 med Anna Kristina von Düben. Blom, Carl Magnus, läkare, naturforskare. Född i Kalfsvik nära Vexiö d. 1 mars 1737. Föräldrar: kyrkoherden Zacharias Blom och Margareta Orre. I Uppsala, där B. blef student 1755, beredde han sig till inträde i det andliga ståndet. För att en gång som präst kunna gagna sina åhörare genom någon insikt i läkarekonsten bevistade han, under det han skötte sina teologiska studier, äfven föreläsningarna i medicin. Härunder upptäcktes hans anlag och ovanliga flit af Linné, som uppmanade honom att göra medicinen till sitt lefnadsyrke. B. följde detta råd; reste 1760 öfver Danmark och Holland till Aachen och återkom följande året till Uppsala, där han 1763 promoverades till medicine doktor med första hedersrummet. Följande året utnämndes han till läkare i Östra Bergslagen och 1774 till provinsialläkare i Hedemora distrikt, från hvilken befattning han på egen begäran entledigades 1808. Död i Hedemora d. 4 april 1815. Till ett erkännande af hans förtjänster som naturforskare, har en insekt, Tortrix Blomiana, blifvit uppkallad efter hans namn. Gift 1773 med Anna Kristina Petré. Blom, Fredrik, arkitekt, mekaniker. Född d. 24 jan. 1781 i Karlskrona, där fadern var mekanikus vid örlogsflottan. B. utnämndes, sedan han vunnit åtskilliga belöningar i akademien för de Fria konsterna, till konduktör 1801. Sju år därefter kaptenmekanikus vid örlogsflottan och ledamot af nämnda akademi, befordrades han 1809 att såsom adjutant hos fältmarskalken von Stedingk åtfölja honom så väl vid fredsunderhandlingarna i Fredrikshamn, som vid ambassaden till Petersburg. 1812 utnämnd till major vid örlogsflottans mekaniska kår och arkitekt vid kronans allmänna byggnader i hufvudstaden, utförde han sedan så väl där som i landsorten en mängd offentliga och enskilda byggnadsföretag, såsom lifgardets till häst kasern, kyrkan och kasernerna på Skeppsholmen, ombyggnaden af posthuset vid Lilla Nygatan, Rosendals lustslott, ullmagasinet i Norrköping, m. m., hvarjämte han först konstruerade s. k. flyttbara hus, hvilka vunno stor uppmärksamhet utomlands och fördelaktigt vitsordades af franska institutet. 1817 utnämnd till professor för undervisningen i den högre byggnadskonsten vid Fria konsternas akademi och departementschef vid arméns flottas eskader i Stockholm, befordrades han fem år därefter till öfverstlöjtnant och 1840 till öfverste vid flottans mekaniska kår. Död i Stockholm d. 25 sept. 1853. Blom, Isak Reinhold, ämbetsman, vitter författare. Född vid Stjernholm i Södermanland d. 27 okt. 1762. Föräldrar: kapellpredikanten Jonas Blom och Anna Sofia Vigelstjerna. Efter slutade studier inträdde B. på ämbetsmannabanan och inskrefs 1783 i Svea hofrätt och Stockholms magistrat. Utnämnd till rådman i Stockholm 1797, erhöll han 1808 lagmans titel och utsågs, såsom ombud vid den märkliga riksdagen 1809, till ledamot i konstitutionsutskottet. Justitieråd s. å., bevistade han i egenskap af i statsrådet närvarande ledamot för justitieärender, riksdagarna i Örebro 1810 och 1812 och blef juris doktor i Uppsala 1818. Tidigt en vän af vitterhet, ägnade B. de stunder hans ämbetsbefattningar lämnade honom öfriga, till litterära studier och egna poetiska försök. År 1792 vann B. i Svenska akademien dubbla stora priset för Skaldebref till dem, som söka ett odödligt namn. Denna täflingsskrift följdes två år därefter af en om Religionens nödvändighet för samhällens bestånd, hvilken åt författaren eröfrade akademiens stora accessit. Dessa skaldestycken beredde hommom 1797 en plats bland de aderton i akademien. Hans öfriga arbeten äro med dem icke jämförliga. Död ogift i Stockholm d. 6 maj 1826. Blomberg, Knut Hugo, universitetslärare, riksdagsman. Född å Axmars bruk i Gästrikland d. 9 febr. 1850. Föräldrar: bruksförvaltaren Anders Vilhelm Blomberg och Gustafva Dorotea Barchæus. B. blef 1869 student i Uppsala, hvarest han 1875