begäran afsked som konungens läkare. B. har icke endast varit en framstående lärare, utan äfven en synnerligen skicklig praktiserande läkare och har särskildt haft en utomordentligt stor praktik som bröstläkare. Led. af Vet.-akad. Gift 1: 1871 mod Christina Helena Kempe och 2: 1882 med Lotty Henrietta Kempe. 6. Bruzelius, Emanuel, boktryckare. Född i Stockholm d. 12 dec. 1786; kusin till B. 1 och B. 2. Föräldrar: filosofie magister Johannes Bruzelius och Maria Charlotta Schalén. Student i Uppsala 1808. B. blef först bokhandlare 1809 och sedan boktryckare i nämnda stad 1811, hvarjämte han äfven hade filialer i Stockholm, Örebro, Västerås och Karlstad. Utrustad med redigt hufvud, mycken företagsamhet och en mer än vanlig skriftställareförmåga, i synnerhet inom det juridiska facket, utvecklade B. som förläggare en verksamhet, som med afseende på den tid, under hvilken den inträffade - striden mellan den gamla och nya skolan - kan sägas ha varit af en icke ringa kulturhistorisk betydelse för Sverige. På B:s initiativ företogs åren 1811—21 utgifvandet af det bekanta Bibliothek der Deutschen Classiker, ett för sin tid kolossalt förläggareföretag, som i hög grad främjade kännedomen om Tysklands litteratur i Sverige och Finland och mäktigt understödde de åsikter som förfäktades af den nya skolan. Likaså bidrog i sin mån den af honom 1818—22 utgifna Kalender för Damer, hvilken bland sina medarbetare räknade skalderna Vitalis och Nicander, att underhålla den väckelse för ett innerligare poetiskt lif, som utgått från rikare utrustade kamrater inom den periodiska litteraturen. 1811 utgaf B. Tidning i blandade ämnen, som emottogs med mycket bifall, hvilket äfven vederfors tidningen Uppsala Correspondenten, som af honom grundades 1831. Död i Uppsala d. 9 dec. 1832. Gift 1809 med Kristina Elisabeth Envallsson. Brändström, Per, ämbetsman. Född i Göteborg d. 21 mars 1803. Föräldrar: grosshandlaren Carl Erik Brändström och Johanna Vilhelmina Bratt. B. ingick 1822 som e. o. kanslist i kanslistyrelsens expedition och justitierevisionen, samt som auskultant i Svea hofrätt. 1831 kanslist i kommerskollegium, förordnades han i nov. 1883 att bestrida general-konsulsbefattningen i Neu-Vorpommern och Mecklenburg-Schwerin och att förestå postkommissarietjänsten i Greifswald efter förrymde legationsrådet J. F. af Lundblad. 1837 protokolls-sekreterare i k. m:s kansli, utnämndes han 1842 till protokolls-sekreterare i civil-departementets expedition, blef året därpå förste expeditions-sekreterare i k. kansliet och 1848 befordrad till expeditionschef i civildepartementet. Efter att ha utredt postbalansen efter Lundblad, 1839 biträdt svenska ministern i Berlin vid uppgörandet af en ny postkonvention med Preussen och 1846 biträdt vid afslutandet af en dylik konvention mod Ryssland, förordnades han längre fram till svensk kommissarie vid allmänna konst- och industri-utställningen i Paris 1855 och utnämndes 1862 till generaldirektör och chef för svenska telegrafverket. Död d. 4 juni 1874. Gift 1840 med Johanna Henrietta Bratt. Bröms, Sven, läkare. Född i Gestrikland 1612. Föräldrar: kyrkoherden i Ugglebo Johan Bröms och Katarina Krook. Sedan B. i Uppsala till sitt trettionde år sysselsatt sig med medicinska studier, företog han en utrikes resa, hvarunder han ock erhöll doktorsgraden 1651. Han utnämndes följande året till lifmedikus hos drottning Kristina och blef professor i praktisk medicin vid universitetet i Uppsala. På samma syssla hade professor Stenius redan fyra år förut undfått fullmakt och var just akademiens rektor, när B. oförmodadt inställde sig. En häftig tvist emellan de bägge innehafvarna af lärostolen öfvergick till rättegång, som slutade till fördel för Stenius, hvarpå B. återflyttade till Stockholm och utnämdes till drottningens arkiater. Han fortfor med sin befattning som lifmedikus hos Carl X, hvilken han åtföljde på flera af hans fälttåg. På svenska apotoken lefde länge hans namn i de s. k. »Brömsens droppar», som spelade en viktig roll i folkmedicinen. Föröfrigt sysselsatte han sig hellre med teologi än med medicin och utgaf En kort och enfaldig förklaring öfver Dokt. Lutheri mindre Cateches 1681. Gift 1: 1653 med Katarina Emporagria, dotter af biskopen i Strengnäs, och 2: 1664 med Katarina Helleday. Buddenbrock, Henrik Magnus von, härförare. Född 1685 i Livland. Föräldrar: landtrådet Henrik Gotthard von Buddenbrock och Charlotta Cronman. B. ingick helt ung i krigshären och var bland dem, som efter slaget vid Pultava följde Carl XII öfver Dnieper in i Turkiet. Sedermera kapten vid Lifgardet 1711, grenadiermajor 1714, blef han tre år därefter öfvorste för Västerbottens regemente och 1730 generalmajor. Friherre 1731, förordnades han 1738 till chef för Värmalands och Nerikes regemente och utnämndes två år senare till generallöjtnant. Som sådan kom B. att spela en lika olycklig som framstående roll i det kort därefter utbrytande ryska kriget. Verksam medlem af Hattpartiet var han en af dem, som ifrade för ett fredsbrott mod Ryssland, och belönades för sitt nit med öfverbefälet öfvor de i Finland sammandragna trupperna. Tre veckor efter det att B. underrättats om krigsbeslutet blef en afdelning af svenska hären under Wrangel, hvilken icke lydde B:s uppmaning till försiktighet, slagen vid Villmanstrand, den 23 aug. 1741. Lewenhaupts ankomst till krigsteatern förbättrade ingalunda ställningen för svenskarna, hvilka, decimerade af nöd och sjukdomar och innestängda af ryssarna, måste ingå på den skymfliga kapitulationen i Helsingfors. I Sverige väckte det olyckliga kriget en gränslös förbittring och Hattarna, anstiftarna till detsamma, sökte välta hela skulden på befälhafvarna. Dessa ställdes till rätta och dömdes från lif, ära och gods. De domskäl som anfördes mot B. voro: att han icke hållit sina trupper tillsammans, utan låtit dem