upptagen af vittert skriftställeri och hade nyligen afslutat ett nytt historiskt skådespel: En sammansvärjning i Rom, när döden slutade hans dagar d. 6 maj 1866. I B:s begåfning som skald var det lyriska elementet förhärskande och trädde icke minst fram i dagen i hans dramatiska skapelser. Dessa, som därför rättare kunna kallas kompositioner för skådebanan, än dramatiska verk i egentlig mening, innehålla dock förträffliga spridda scener och framför allt lyriska moment af en stor och ädel inspiration. Detsamma är förhållandet med hans rent lyriska stycken, bland hvilka hederspriset torde böra tillerkännas det sist nämnda skaldestycket »Blommor och tårar», hvilket i formfulländning och poetiskt elegisk stämning intager ett ganska framstående rum bland vår litteraturs alster. B. var sedan 1859 en af de aderton i Svenska akademien. Gift 1823 med Fredrika Gustafva Fock. 2. Börjesson, Agneta (Agnes), Fredrika, genremålarinna. Född d. 1 maj 1827; den föregåendes dotter. Den afgjorda håg för mälarekonsten, som röjde sig redan i hennes tidigare ungdomsår, blef på bästa sätt tillgodosedd, först genom enskilda lärare och sedan genom undervisning vid Fria konstnernas akedemi i Stockholm. Den talang, som sålunda grundades, utbildade hon sedan genom resor och en mångårig vistelse i Paris och Düsseldorf, hvarpå hon vistats i Italien. Som konstnär begåfvad med mycken receptivitet och förmåga att genomföra ämnen från olika tidehvarf, behandlade hon i sin framställning företrädesvis s. k. konversations- och kabinettsstycken, ofta med roccocotidens kostym. Död i Massio i Italien d. 26 jan. 1900. Börk, Isaak A., dramatisk författare. Född i slutet af 1680-talet. Han blef student i Uppsala 1679 och tillhörde 1681-91 de studentskådespelare, som uppträdde i Lejonkulan och i Gamla Bollhuset i Stockholm. B. studerade i Dorpt och blef 1696 rektor vid katedralskolan i Narva, där han dog några år senare. B. skref flera skådespel, såsom Apollo, Darius, Hippolitus, Valete teatern (studentskådespelarnas epilog) och författade äfven begrafnings- och bröllopsverser. 1. Böttiger (Lars Fredrik), Carl Vilhelm, skald. Född i Västeräs d. 15 maj 1807. Föräldrar: apotekaren Carl Fredrik Böttiger och Sophia Vilhelmina Hülphers. Elfvaårig faderlös och utan ärfda tillgångar, kom B. tidigt ut i världen och nödgades genom det mödosamma privatlärarekallet skaffa medel till sin utkomst under studietiden. Emellertid blef han 1825 student; 1833 filosofie magister i Uppsala och s. å. förordnad till e. o. amanuens vid akademiska biblioteket. Efter följande året aflagdt specimen, blef han, på kallelse af professor Grubbe, utnämnd til docent i praktisk filosofi och företog åren 1835-36 en vidsträckt utländsk resa. Efter sin hemkomst till fäderneslandet förordnad till e. o. adjunkt i tyska och italienska litteraturen 1839, anträdde han s. å. en ny utrikes resa. Härunder uppehöll han sig ett helt år vid universitetet i Berlin, hvarifrån han ett par år senare erhöll anbud om anställning som akademisk lärare. Sedan han ytterligare i några år verkat som adjunkt, utnämndes han 1845 till e. o. professor i modern litteratur med föreläsningsskyldighet och de rättigheter, som tillkomma innehafvarna af ordinarie akademisk befattning. År 1851 gjorde han åter en tur utomlands, hvarunder han bereste norra Italien och de rætoromanska kolonierna i västra Tyrolen och Graubünden med ändamål att göra där boende folkstammars egendomliga dialekter till föremål för sina språkstudier. Först 1856 blef B. i ledigheten efter Atterbom utnämnd till professor i estetik och modern litteratur och öfvertog två år därefter genom eget val lärostolen i nyeuropeisk linguistik och modern litteratur, sedan den estetiska professuren blifvit fördelad på tvenne lärareplatser. På denna nya plats fortfor hans verksamhet till 1867, då han sökte och erhöll afsked som emeritus. Vid sidan af sina ordinarie befattningar har B. haft åtskilliga andra åligganden, såsom ordförandeskapet i den af K. M:t nedsatta undervisningskommissionen 1865-66, m. m. Död i Upsala d. 22 dec. 1878. Sin ryktbarhet som skald grundlade han redan som ung student genom sina 1830 utgifna Ungdomsminnen från Sångens stunder, hvaraf på kort tid flera upplagor utkommo. Lyriska Stycken 1837-39 beteckna det egentliga utvecklingsskedet i hans skaldskap. Det alltför svärmiska i hans diktning efterträddes då af friskare toner och språket fick ett än större behag i sin enkelhet. Af Svenska akademien redan förut flera ganger prisbelönt, erhöll han 1845 det utsatta priset af hundra dukater för en Sång öfver Carl XIV Johan, hvarpå efter tvenne år följde akademiens kallelse till honom att intaga den plats, som hans svärfader Esajas Tegnér i lifstiden innehaft. Vid Carl XIV:s tjugufemårs-regeringsjubileum 1843 uppträdde B. som dramatisk författare med En Majdag i Värend och Nationaldivertissementet, hvilka med stort bifall mottogos och uppfördes på k. scenen för fulla hus några och trettio gånger. Många af B:s dikter äro tonsatta af Geijer (»Stilla skuggor»), A. F. Lindblad, Randel, Josephson, m. fl. Äfven som minnestecknare och vältalare framstår B. som synnerligen utmärkt. Härom vittna så väl hans inträdes- och direktörstal i Svenska akademien, som hans minnesteckningar öfver Tegnér, prins Gutstaf, Ödmann, Kellgren, m. fl. Hans flesta poetiska och vittra diktverk äro intagna i hans Samlade skrifter. Gift 1844 med Disa Gustafva Tegnér, yngsta dottern till den frejdade skalden. 2. Böttiger. Johan (John) Fredrik, estetiker. Född d. 25 mars 1853 i Söderköping; den föreg. brorson. Föräldrar: brunnsintendenten i Söderköping doktor Thure Gustaf Olof Böttiger och Julia Catharina Ekströmer. B., som 1873 blef student i Lund och 1880 filosofie doktor, förordnades 1880 till e. o.