ning till och med hos den nya behärskaren och C. erhöll flera bevis därpå. --1809 förordnades han att, med bibehållande af sin lärostol och titel af statsråd, vara prokurator i finska regeringskonseljen, hvarefter han 1814 kallades till ledamot i kommissionen för regleringen af allmänna undervisningsanstalterna i Finland. Trött af år och rikt försedd med utmärkelser och belöningar, sökte han 1816 entledigande från prokuratorsbefattningen, hvilket beviljades honom med tillagd värdighet af verkligt statsråd. Utrustad med skarpt omdöme, vidsträckt lärdom och en ståndaktighet, som hvarken sviktade för de regerandes ynnest eller besegrarens vapen, efterlämnade C., som afled d. 13 sept. 1817, minnet af att ha varit en af sin tids utmärktaste rättslärde, och en prydnad för sitt fädernesland. Calwagen, Ernst Gottfrid, pedagog. Född i Hernösand d. 7 mars 1829. Föräldrar: kyrkoherden i N. Luleå pastorat, teol. doktor Per Calwagen och Kristina Margaretha Norrbom. C. blef student i Uppsala 1847, fil. doktor 1854 och utnämndes efter åtskilliga föregående lärareförordnanden till adjunkt vid Nya Elementarskolan i Stockholm 1859, där han blef hufvudlärare i tyska 1870 och lektor i tyska och engelska språken 1892. 1895 afgick han med pension men blef följande år ledamot af samma läroverks direktion. C., som upprepade gånger för språkstudier företagit utrikes resor, har för både den högre och lägre undervisningen utarbetat åtskilliga hjälpredor och läroböcker, hvilka inom läroverken en lång tid varit så godt som dominerande. Bland dessa märkas; Tysk språklära 1874; Tysk elementarbok 1874; Tysk läsebok 1876; Engelsk språklära 1892, m. fl. -- Gift 1863 med Charlotta Carsberg. Camoenius. Namnet (af lat. Camoena, sångmö) bars först af kyrkoherden, sedermera superintendenten i Karlstad, Sveno Benidicti Elfdalius, hvilken såsom lärjunge till Messenius erhöll af honom denna benämning för sina rika och lofvande själsgåfvor. C., hvilken först som superintendent antog detta namn, erhöll 1658 bref på adlig frihet. Hans afkomlingar kallade sig Camenius och Caméen och blefvo adlade med namnen Caméen, von Caméen, Caménhjelm och Caménsköld. 1. Camoenius, Sveno Benedicti (Elfdalius), superintendent. Född i Elfdalen i Värmland 1588. Föräldrar: kyrkoherden Benedictus Erici och Magdalena Svensdotter Brunia. Efter några års studier i Uppsala begaf sig C. 1614 till Helmstädt, där han disputerade för den filosofiska graden, hvarefter han blef magister i Greifswald 1618. Vid sin hemkomst 1619 utnämnd till skolrektor i Karlstad, befordrades han sju år därefter till kyrkoherde i Fryksdalen, hvilket ämbete han innehade till 1647, då han utnämndes till superintendent öfver det stift, som Carl IX bildat af Värmland med Vadsbo och Valla härader af Västergötland. Vid underrättelsen om att han blifvit kallad till denna värdighet af konsistorium i Mariestad, skyndade C. till Stockholm för att på grund af sin framskridna ålder undanbedja sig befattningen. Men då regeringen icke fäste något afseende vid hans föreställningar, utverkade han att stiftsstyrelsen flyttades från Mariestad till Karlstad, och utvecklade under de nitton år han sedan innehade superintendentsämbetet en kraftfull verksamhet. Död d. 26 aug. 1666. Gift 1. 1619 med Sara Norenia och 2: 1653 med Maria Roman. 2. Camenius, Benedictus Svenonis, superintendent. Född i Fryksdalen d. 5 maj 1635; den föregåendes son. Sin lärda uppfostran, börjad i Karlstads skola och fortsatt i Uppsala, afslutade C. vid universitetet i Leipzig, där han promoverades till filosofie magister 1660. Hemkommen till fäderneslandet, antog han prästerlig ordination och biträdde till en början sin åldrige fader vid förvaltningen af prästämbetet i Karlstad. 1664 utnämnd till kyrkoherde i Kölen, förordnades han 1682 till prost öfver Jösse härad och befordrades 1693 till superintendent i Karlstad. Han var en man af mycken lärdom, nitisk och allvarlig i sitt kall, och, såsom det vill synas, ej så litet myndig. Strax efter sin utnämning till superintendent besökte han Järnskogs församling, där en tvist länge pågått om platsen för socknens nya kyrka. Vid den sockenstämma som hölls under Camenii ledning bragtes saken omsider därhän, att den öfverlämnades till hans afgörande. »Ären i därmed tillfreds utan vidare klander?» frågade C. allvarligt. »Ja!» ropade alla med en mun. »Då,» sade han, »skall kyrkan stå, där jag nu stöter min käpp i marken, ty jag är nu eder biskop.» C. dog d. 5 sept. 1704. Gift 1663 med Kristina Carlberg, och hade med henne nio barn, af hvilka sonen Erland adlades med namnet von Caméen. 3.Caméen, Sven, biskop. Född i Kölens prästgård i Värmland d. 11 juli 1667; den föregåendes son. C. blef filosofie magister i Uppsala 1691, företog 1695 en vetenskaplig resa och återkom till fäderneslandet 1697. Prästvigd följande år, utnämndes han 1701 till pastor vid drabantkåren och åtföljde åren 1701-04 konungens högkvarter i Polen, hvarunder han befordrades till vice öfverhofpredikant och fältsuperintendent. 1704 erhöll han fullmakt som kyrkoherde i Katarina församling i Stockholm. 1718 blef han pastor primarius. Som religionslärare vann han i hög grad sina åhörares tillgifvenhet och hans skilsmässa från Storkyrkoförsamlingen beskrifves såsom synnerligen rörande. 1725 utnämnd till biskop i Västerås, slutade döden hans lefnad d. 6 juli 1729. Gift 1705 med Helena Cederström, dotter af biskop Carlsson i Västerås. Deras två barn blefvo 1726 adlade med namnet Caménsköld.