att från predikstolen, såsom prästerna stundom brukade, göra hänsyftningar på regeringens handlingar. Men då reduktionen verkställdes allt för skoningslöst och hon en gång kände sig upprörd af så mångas lidanden, gaf hon C. i uppdrag att i sin predikan göra konungen några föreställningar. Carl fann sig träffad af förmaningen och yttrade förtrytsamt till C. efter gudstjänstens slut: »Ni predikar bara uppror i mina undersåtars hjärtan!» -- »Nej,» svarade C. med värdigt lugn, »jag vill endast predika uppror i eders majestäts eget hjärta» -- »Tack,» sade konungen blidkad och tryckte hans hand, »den präst, som predikar uppror i ett hårdt och syndigt hjärta, han predikar som en rätt präst.» 1689 kallades C. från hofvet till biskop i Göteborg, där han verkade till sin död d. 15 juli 1701. Gift 1680 med Elisabet Agnes Strohin. 2. Carlberg, Birger, präst. Född i Karlstad d. 25 mars 1640, den föregåendes bror. Efter slutade studier i Uppsala ingick C. i det andliga ståndet och började sin bana som »hofpredikant» hos rikskansleren M. G. de la Gardie, hvarefter han 1670 erhöll fullmakt som pastor i Kristinehamn, där den förre kyrkoherden ännu lefde, och 1671 kallades till kyrkoherde i Ölmehärad. Han konfirmerades 1675 som kyrkoherde i båda pastoraten. Under sin tjänstetid därstädes gjorde sig C. skyldig till en öfverilning, som kostade honom hans jordiska lycka och beredde hans död. Generalinspektoren öfver småtullarna Krispin Flygge hade 1673 aflidit i ett barnlöst äktenskap. Men sju månader efter hans död födde hans änka ett barn, som C., den aflidnes svåger, påstod vara understucket och köpt af en annan. Jämte några andra släktingar började han mot fru Flygge en rättegång, med yrkande att hon skulle styrka barnets lagliga härkomst. Då han icke alls kunde bevisa sin angifvelse, dömdes han ifrån ära och lif, men fick af kunglig nåd dödsstraffet förvandladt till landsflykt och två tusen daler s. m. böter. Han insjuknade af sorg och grämelse och dog i Göteborg 1683; dessförinnan hade han af nåd befriats från böterna samt förordnats till kyrkoherde i Göteborgs stift, men underrättelsen därom kom för sent. Nyss före sin död författade han den rörande psalmen: Den vedervärdighet, som mig eländan trycker. Gift 1: med Anna Gudmundsdotter Nordberg, en halfsyster till den nämnda Krispin Flygge; 2: med Birgitta Henriksdotter Schröder. 3. Carlberg, Bengt Vilhelm, arkitekt. Född i Göteborg d. 15 maj 1696. Son af C. 1. C., som blef löjtnant vid fortifikationen 1718 och anställd vid norska fältstaten, bevistade Fredrikshalds belägring och mottog Carl XII:s lik, då det skulle föras till Tistedalen. Hans berättelse härom lämnar stöd för antagandet, att konungen föll för en lönmördares skott. 1720 förflyttades C. till Göteborg, där han 1727 blef stadsarkitekt och uppgjorde följande år planerna till det nya Alingsås. C. har i Göteborg uppgjort ritningarna till nederlagshuset, anlagdt 1733, lejonbron och ostindiska kompaniets hus. Han erhöll 1754 generalkvartermästarelöjtnants och 1762 öfverstes värdighet samt lämnade krigstjänsten 1764. Död d. 31 dec. 1778. Gift 1: med Anna Dorotea Weber och 2: med Jeanna Christina v. Blessing. 4. Carlberg, Karl Vilhelm, arkitekt. Född 1745 i Göteborg; den föregåendes son. C. var en tid kapten vid fortifikationen, studerade sju år i Rom samt efterträdde 1775 sin far som stadsarkitekt, grundlade 1804 Gustavi domkyrka i Göteborg och ledde uppförandet häraf till 1812. Jämte Weinberg har han fullbordat ombyggnaden af stadens rådhus. Död i Göteborg d. 8 april 1814. Ogift. 1. Carlén, Johan Gabriel, jurist, litteratör. Född på Hasslekärr i Hångsdala socken i Västergötland d. 9 juli 1814. Föräldrar: kronofogden assessor Carl Gabriel Carlén och Maria Mathesius. I Uppsala, där C. blef student 1831, studerade han juridik och ingick, efter aflagd hofrättsexamen 1837, som e. o. tjänsteman i justitierevisionen och rådhusrätten i Stockholm. Efter någon tids vistelse i Värmland såsom juridiskt biträde hos en domare, återvände han till hufvudstaden, där han under de tre sista årtiondena af sitt lif uteslutande sysselsatte sig med författareskap. I denna sin verksamhet har han framgått i trenne riktningar: som själfständig vitter författare, som utgifvare af andra skalders arbeten samt som skriftställare i juridiska ämnen. Hans Samlade dikter 1870 innehålla, jämte åtskilliga nya dikter, hans förut tryckta Stycken på vers 1838, Romanser ur svenska folklifvet 1846 m. m. Såsom utgifvare har han riktat vår litteratur med goda upplagor af C. M. Bellmans, A. M. Lenngrens och J. A. Wadmans arbeten samt lämnat det bildade hemmet en vald lektyr i de båda arbetena: Svenska familjeboken, läsning för hvar dag under året 1850--52 samt Läsning vid husliga härden 1860. Af hans juridiska arbeten förtjäna i synnerhet nämnas: Handbok i svenska lagfarenheten 1843--55 samt Sveriges grundlagar jämte motiverna till regeringsformen m. m. 1844. C. har skrifvit åtskilliga stämningsfulla dikter; de som behandla lifvet på landsbygden äro särskildt lyckade. En del af hans poem ha tonsatts. C:s politiska dikter, hvari hans republikanska åsikter komma till uttryck, äro däremot mindre betydande. C. utgaf vidare 1843 »den svenska psalmboken i vanlig versform» med utsatta författarenamn och var 1864-66 redaktör af »Illustrerad Tidning». Han var ledamot af Dahlgrens »Aganippiska sällskap» och stiftade 1855 den bekanta litterära klubben »Gröna stugan». Död i Stockholm den 6 juli 1875. Gift 1841 med Emilie Flygare-Carlén (se nedan). 2. Carlén, Emilie, romanförfattarinna. Född i Strömstad d. 8 aug. 1807. Föräldrar: handlanden Rutger Smith och Margareta Stiegler. Sina barn- och ungdomsår tillbragte Emilie C. i bohuslänska skärgården, hvars egendomligt växlande sceneri med underlig makt grep hennes lifliga sinne och