landtmannapartiet. Genom sin lätthet att uttrycka sig och grundliga insikter å skilda områden, förvärfvade han sig namn som en af kammarens främste debattörer. Han utgaf 1866 Kommentar öfver strafflagen. C. afled i Stockholm efter en kort sjukdom d. 31 dec. 1873. Gift 1856 med Rosa Carlén (se nedan). 4. Carlén, Rosaura (Rosa), Katarina, romanförfattarinna. Född i Högsäters pastorat på Dalsland d. 9 maj 1836; dotter af Emilie Flygare-Carlén och hennes trolofvade J. R. Dalin (se ofvan). Knappt årsgammal upptogs hon som fosterdotter af en aflägsen släkting, J. Bågenholm på Onsön, beläget å västra Dal, i en fjällbygd nära norska gränsen, midt inne i stambygden för den af Lignell omtalade »Håbolssläkten», hvilken hon sedan så lifligt skildrar i »Bröllopet i Bränna». I denna vrå af världen, i en karg, men delvis storartad natur och i nära beröring med folklifvet, tillbragte hon, med undantag af ett par år, i en flickpension i en grannstad, och ett par års vistelse i hufvudstaden, sina barn- och ungdomsår, tills hon vid tjugu års ålder ingick äktenskap med sin moders svåger, häradshöfding Richard Carlén. Utan tvifvel var det de yttre omständigheter, under hvilka hon uppväxte, som bestämde hennes själsriktning och framkallade hennes anlag som författarinna, ehuru hon i sina unga år var så långt från en tanke åt detta håll, att hon icke ens på anhörigas uppmaning kunde förmå sig att genomläsa någon af de mest omtyckta romaner. Slutligen blef det miss Kavanaghs bekanta arbete »Daisy Burns» som i detta förhållande åstadkom en lika hastig som märklig förändring och öppnade hennes ögon för romanens lockelser. Sedan hon efter hand gjort sig förtrogen med den franska litteraturen, gjorde hon en närmare bekantskap med de engelska humoristerna Dickens, Thackeray m. fl. 1861 framträdde hon anonymt med en romantisk skildring, Agnes Tell, som med mycket bifall emottogs af allmänheten och året därpå efterföljdes af Tuva. Härefter utkom 1863 Helene och Bröllopet i Bränna. 1864 utgafs Tre år och tre dagar och två år senare hennes bästa roman Tatarnas son, m. m. Död på Onsön d. 12 febr. 1883. 5. Carlén, Maria Octavia, författarinna. Född i Skara d. 22 nov. 1828; syster till C. 1 och C. 3. Tidigt faderlös upptogs hon för någon tid af en faderns ungdomsvän, prosten Stalin i Forshem. Denne var stark »svedenborgare» och hans religiösa samtal gjorde ett djupt intryck på hennes barnasinne. Detta förde henne till läsning af de gamla sagorna, och sedan till historieläsning i allmänhet, och föranledde väl i någon mån, att hon som författarinna kom att välja det historisk-antikvariska området till sitt arbetsfält. Bland hennes många arbeten må nämnas: Anteckningar öfver K. lifrustkammarens och K. klädkammarens samlingar 1859, historiska anteckningar om Drottningholm 1861, Gotland 1862, Gripsholm 1862, Ulriksdal 1863, Stockholms kyrkor 1864, Stockholms slott, Stockholms stad och dess omgifningar 1866, Göteborgs stad och omgifningar 1869, Skokloster 1870, Tullgarn 1871 m. m. Hon har dessutom författat åtskilliga noveller och poem såsom: Ny och nedan, poemer och noveller 1859, Birger Ulfssons löfte 1860, Fem noveller 1861 m. m. Död i Stockholm d. 30 jan. 1881. 1. Carleson (förut Carlsson), Carl, ämbetsman, författare. Född i Stockholm d. 11 maj 1703. Föräldrar: grosshandlaren Carl Ivarsson och Brita Sundman. Under pestens härjningar i Stockholm 1710 förlorade C. sina föräldrar och höll på att själf falla ett offer för farsoten. Han upptogs som eget barn af en af faderns vänner, utmärkte sig tidigt för sällsynta naturgåfvor och var ständigt framför sina kamrater, ehuru han syntes använda mindre flit än de i sina studier. Vid tjugutvå års ålder anställd som tjänsteman i kanslikollegium, utnämndes han till sekreterare därstädes 1746 och befordrades följande året till lagman i Kalmar län. 1750 utbytte han denna lagsaga mot lagmansdömet i Södermanland, som han sju år därefter lämnade för att öfvertaga statssekreterareämbetet för krigsärenden. Utmärkt som ämbetsman, har dock C. beredt sig ett varaktigare minne genom sina förtjänster om vår äldre litteratur. Tillsammans med sin yngre bror utgaf han 1730--31 en veckoskrift, Sedolärande Mercurius, ursprungligen afsedd för små moraliskt bildande uppsatser, men som äfven innehöll rön och anteckningar i hushållsläran. 1734--35 utgaf han en särskild tidskrift i dessa ämnen, kallad Hushåldsråd, som utkom en gång i månaden och kan anses som den första nationalekonomiska tidskrift i Sverige. För öfrigt meddelade han allmänheten sina upptäckter på detta område i sitt 1756 utgifna Hushålslexikon, hvaraf andra upplagan utkom 1769. Äfven vitterheten, som i honom ägde en varm vän och beundrare, har han gagnat genom sina Försök till svenska skaldekonstens upphjälpande, en samling af äldre författares dikter, af hvilka många genom detta litterära nit blifvit räddade undan glömskan. 1743 adlad med namnet Carleson. Död i Stockholm d. 22 mars 1761. Gift 1744 med Maria Regina Ehrenkrook. 2. Carleson, Edvard, ämbetsman, skriftställare. Född i Stockholm d. 18 nov. 1704; den föregåendes bror. Efter afslutade akademiska studier anställdes Edvard C. som auskultant i kommersekollegium 1725 och företog följande år på egen bekostnad en utländsk resa för att vinna kännedom om främmande länders industri och näringar. Han meddelade kommerskollegium hvad han iakttagit samt skref efter hemkomsten artiklar i »Mercurius». Detta nit vann regeringens erkännande, och C. erhöll uppdrag att i sällskap med C. F. v. Höpken företaga en ny resa genom flera Europas länder för att efterforska nya hjälpkällor för den inhemska