sedermera på Bedhun i Friesland, där han sysselsatte sig med bokliga studier. Död barnlös 1 jan. 1708 på det af honom inköpta godset Ter Hoorne i Friesland. Gift 1685 med friherrinnan Sofia Amalia von Schwartzenberg. Carlsund, Otto Edvard, mekanikus, riksdagsman. Född i Karlskrona d. 1 okt. 1809. Föräldrar: stadsbokhållaren därst., tit. hofkamreraren Jonas Carlsund och Petronella Hahn. Det berättas, att då C. tog studentexamen i Lund 1829, och pedellen framför honom framlade den bok, hvari studenterna skulle inskrifva sitt blifvande lefnadsyrke, så tecknade C. under sitt namn ordet »handtverkare». Det var en ovanlig titel i ett studentalbum, men C. menade allvarsamt. Efter grundliga matematiska och mekaniska studier i Sverige, begaf han sig 1839 till England, ungefär samtidigt med att John Ericsson lämnade detta land för att finna sin lycka i Amerika. C. återvände efter nära tre års vistelse i England till fäderneslandet, där han 1843 anställdes såsom föreståndare för Motala mekaniska verkstad. Hvad han här uträttade är allmänt bekant. Hans stora genomgripande uppfinning af den direkt verkande ångmaskinen har bragt ångans användande som drifkraft till en hög grad af fullkomlighet. Idén att tillämpa det Ericssonska monitorsystemet på små lättgående pansarbåtar är äfven hans verk. Antalet af ångfartyg, som utgått från Motala och äro konstruerade och byggda af C., uppgår till en högst betydlig siffra, och dock äro icke medtagna i räkningen de som efter hans ritningar och modeller äro utförda på andra ställen. C. lämnade 1870 sin befattning vid Motala och bosatte sig i hufvudstaden. Han var 1870--72 ledamot af Andra kammaren där han, som hyste liberala åsikter, stod landtmannapartiet nära, hvilket 1872 insatte honom i konstitutionsutskottet. Vid riksdagarna 1879--81 representerade han Älfsborgs län i Första kammaren och väckte därvid 1880 en i protektionistisk anda affattad motion om en inregistreringsafgift å alla varor, som infördes i landet. Död i Stockholm d. 24 febr. 1884. Vid Motala verkstad aftäcktes 1889 en minnesvård öfver honom såsom »banbrytaren inom det svenska ångbåtsbyggeriet». Han var led. af Vet.-akad. Gift 1844 med Amanda Mathilda Ollman. Carnall, se de Carnall. 1. Carnegie, George, köpman, grundläggare af handelsfirman Carnegie i Göteborg. Född i Skotland, slöt sig C. vid upproret 1745 till pretendenten Karl Edvards parti och deltog, som kapten vid prinsens lifgarde, i slaget vid Culloden d. 27 april 1746. När detta nederlag för alltid tillintetgjorde Stuartarnas förhoppningar, flydde han till skotska högländerna, där han bodde i bergshålor, under en mängd äfventyr, och i två månader förgäfves sökte en sjölägenhet för att komma öfver till kontinenten. Slutligen lyckades han, förklädd till betjänt, få åtfölja en af sina vänner till London, hvarifrån han genast begaf sig till Sverige och landsteg i Göteborg 1746. Här öppnade han handel och förvärfvade, under tjugu års verksamhet som köpman, någon förmögenhet, med hvilken han återvände till Skottland för att öfvertaga förmynderskapet för en minderårig brorson och sköta hans egendomar. C. köpte sig äfven själf en egendom och gifte sig. Sina egna affärer i Göteborg öfverlämnade han till en ung skotte på sitt kontor, Thomas Erskine, af adlig stam liksom C. själf, och som slutligen genom arf blef earl of Kelly. När Erskine lämnade Sverige, öfverlät han kontoret åt C:s son David, som tillsammans med en kamrat, Jan Lamberg, fortsatte affärerna under firma D. Carnegie & C:o. 2. Carnegie. David, köpman, donator. Född nära London d. 3 maj 1813; den föregåendes sonson. Föräldrar: kaptenen i engelsk-ostindiska kompaniets handelsflotta James Carnegie och Margaret Gillespie. 1 juni 1830 anställdes C. på farbroderns kontor i Göteborg samt upptogs sex år därefter som bolagsman i firman. Våren 1836 associerade sig C. med en släkting, W. Robertson i Skottland, och inköpte sockerbruket och porterbryggeriet vid Klippan utanför Göteborg med ett af fadern lämnadt lån för 200,350 riksdaler b:o. I deras hand blefvo dessa bruk sedermera utvidgade och tillverkningarna mångdubblade; afkomsten af dem har hufvudsakligen grundlagt den förmögenhet, för hvilken Carnegieska namnet är kändt både utom och inom landet. År 1848, då C. var ende kvarlefvande bolagsmannen i handelsfirman D. Carnegie & C:o, öfverlämnade han dess affärer till F. Malm, som fortsatte dem i eget namn och för egen räkning. Fabrikerna vid Göteborg öfvertogos 1850 af ett aktiebolag, och ha allt sedan 1848 bedrifvits under firmanamnet David Carnegie & komp. C., som redan 1841 bosatte sig i Skottland, ihågkom 1887 Göteborgs högskola med en donation af 1/2 million kr. Död å sin egendom i Skottland i febr. 1890. Gift 1: 1839 med Julie Zeuthen och 2: 1845 med sin kusin Susen Mary Anne Carnegie. Carpelan, gammal finsk släkt, hvilken såsom sin stamfader räknar en Paval Karpelainen, som af konung Erik XIII erhöll frälsebref 1407. 1. Carpelan, Vilhelm, krigare. Född på Grelsby kungsgård på Åland d. 7 april 1700. Föräldrar: häradshöfdingen Carl Carpelan och Ingeborg Margareta von Torcken. Krigarbanan beträdde C. 1716 som rustmästare vid Helsinge regemente, blef 1740 major och l746 öfverstelöjtnant samt utnämndes ett år senare till öfverste och chef för Österbottens regemente.I denna egenskap deltog han i pommerska kriget och utmärkte sig synnerligen vid belägringen af Demmin 1757. Såsom befälhafvare för stadens garnison, hvilken utom hans eget utgjordes af Västerbottens och Södermanlands regementen, hade han erhållit order att utrymma staden, som med sina svaga och bristfälliga fästningsverk ansågs omöjlig att försvara