partiet vid föregående års riksdag vunnit öfvertaget, beslöts en högtidlig ambassad till ryska hofvet, för hvilken C. sattes i spetsen 1725. Det synliga ändamålet var att lyckönska Katarina I till hennes uppstigande på tronen; det hemliga att draga nytta af eventuella förvecklingar efter kejsarinnans tronbestigning. Men C. sökte tvärt emot sina instruktioner försona partierna och befästa kejsarinnans tron och afgaf i detta syfte vilseledande rapporter, för att gynna sitt partis planer. Han hemkallades 1726. Följande riksdag uppträdde han såsom hufvudledare för det holsteinska partiet; men då detta omedelbart därefter störtades, måste C. 1727 taga afsked från riksrådsämbetet och dog d. 3 sept. 1729. Josias C. var på sin tid en af de snillrikaste personer i Sverige; därtill lärd, liflig, verksam och utmärkt som skriftställare, ansågs han någon tid som den blifvande ledaren af Sveriges allmänna angelägenheter. Han har af en senare häfdatecknare blifvit anklagad för grof egennytta. Om han ock icke i allo kan fritagas från denna svaghetssynd, som vidlådde hela den tidens kansliväsende, så talar den omständigheten, att han vid sin död ej efterlämnade större förmögenhet, än hvad han bevisligen ärft och fått med sin hustru, att han åtminstone icke var sämre - än andra. Gift 1704 med Anna Åkerhielm, syster till riksrådet Sam. Åkerhielm. 3. Cederhielm, Carl Gustaf, statsman, författare. Född på Säby gård i Östergötland 1694; den föregåendes brorson och son till C. 1. i dennes första gifte. I följd af de förbindelser, i hvilka fadern stod till holsteinska furstehuset, ingick C. i holsteinsk tjänst och sändes som minister till hofvet i Paris. Här ådrog han sig genom sitt slösande lefnadssätt så stora skulder, att han 1724 insattes på bysättningshäktet i Châtelet och måste där tillbringa hela sin öfriga lifstid, eller omkring sexton år. Till allas förvåning fortsatte han i fängelset samma yppiga lif som förut, utan att någon kunde utforska hvarifrån han erhöll penningar till sina utgifter. Det anmärktes, att han ensamt i postpenningar utbetalte fyratusen livres om året. Men också ansågs han, oaktadt han aldrig kom utom fängelsemurarna, känna allt hvad som förehades vid de europeiska hofven, och för ett orakel, som samtidens störste statsmän icke tvekade att uppsöka och rådfråga. Äfven som författare väckte han uppmärksamhet, mest för sina kvicka verser och epigram, som författades ömsom på svenska och franska och i oräkneliga afskrifter spredos kring Sverige och Frankrike. Af hans tryckta arbeten märkas i synnerhet Kærleks Balck, anonymt utgifven i Paris 1740, och Brefvexling på svensk vers med O. von Dalin om kärleken till Gud, tryckt i Dahlins vitterhetsarbeten. Död 1740. Ogift. 4. Cederhielm, Josias Carl, politiker, statsekonom. Född d. 11 april 1734; den föregåendes kusins son och sonson till C. 2. Föräldrar: kammarherre Carl Vilhelm Cederhielm och Anna Margareta v. Strokirch. Den enda befattning C. innehade i statens tjänst var ett tullrådsämbete, från hvilket han tog afsked 1766. Däremot deltog han med både värme och skicklighet i frihetstidens riksdagar. Redan vid 1760 års riksdag framstod han som en framstående talare inom Mössornas leder, men då han lät sin sarkastiska ådra äfven gå ut öfver en del af sina partivänner, var han bland dessa endast måttligt väl liden. Han hörde ock till dem, som ha svårt att infoga sig inom partiramarna, såsom följande riksdags historia nogsamt visar. Vid början af 1765--66 års riksdag erbjöd han nämligen sitt biträde till en total omstöpning af grundlagarna, och när han, skrämd öfver oviljan öfver detta projekt, tog det tillbaka, hindrade ej detta, att hans stjärna bland partivännerna visade sig i starkt nedgående, hvarpå C. började närma sig motpartiet, utslungande giftiga smädelser mot sina forna bundsförvanter, hvilka häraf eggades utesluta honom från riddarhuset för denna och följande riksdag. Efter Gustaf III:s statshvälfning hade han det moraliska modet att, ehuru fåfängt, på riddarhuset yrka bevillningens fastställande endast å vissa år. Till samma konung intog han för öfrigt en oppositionell ställning och kan inrangeras bland det s. k. landtpartiet. C. var i besittning af för sin tid ovanligt gedigna insikter i nationalekonomi, starkt påverkad af den fysiokratiska skolans grundsatser, hvilka han äfven som författare sökte bereda framgång. Bland hans skrifter på detta område må nämnas: Tankar om spannemåls brist och dyrhet 1757 samt Tankar om handtverkerierna i Sverige 1794. Sin egentliga namnkunnighet vann han likväl såsom utgifvare af den antiministeriella veckoskriften Sanning och Nöje, som utgafs 1779--80 och hvilken anses närmast hafva vållat tryckfrihetens inskränkning 1780. De ekonomiska grundsatser han förfäktade tillämpade han i första hand på sin enskilda hushållning, hvarför han efterlämnade en ansenlig förmögenhet. Af sina egendomar skänkte han det betydliga Brogård i Uppland åt sin dotterdotter Katarina Ulrika Montgomery, gift med landshöfdingen grefve Erik Sparre, och gjorde Segersjö i Nerike till fideikommiss för sin dotterson öfverste Josias Montgomery och dennes manliga afkomlingar, med förbindelse för innehafvaren och dennes äldsta son att bära namnet Cederhielm, jämte sitt eget släktnamn. Under konung Gustaf III:s regering erhöll C. titel af kommerseråd. Död d. 20 dec. 1795. Gift 1757 med Katarina Margareta Tigerhjelm. 5. Cederhielm, Germund Ludvig, en af rikets herrar. Född i Jönköping d. 8 april 1755; sonsons son till C 1. Föräldrar: presidenten i Åbo hofrätt Germund Carl Cederhielm och Lovisa Charlotta von Saltza. C. anställdes vid femton års ålder som lifdrabant. Han afsändes som kavaljer med öfverste Kaulbars vid ambassaden till Petersburg 1774 och anställdes som kornett vid Lätta dragonerna, inom hvilket regemente han avancerade till förste major 1789. Under tiden ingick han i