barnmorskelärare i Stockholm med professors n. h. o. v. Förutom en mängd uppsatser, referater och recensioner i Hygiea och andra tidskrifter, har C. författat: Ett ord till ömsinta mödrar om qvinnans uppfostran 1852, Om läkekonst och qvacksalveri 1857, Lärobok för barnmorskor 1873, Lärobok för barnmorskor uti instrumentala förlossningskonsten 1874, samt utgifvit öfversedda upplagor af sin fars handböcker för barnmorskor. Han deltog äfven i riksdagarna och var bl. a. en af talarna för 1865 års representationsreform. Död i Stockholm d. 10 mars 1883. Gift 1844 med Agnes Memsen. 5. Cederschiöld, Gustaf, sjukgymnast, massör. Född d. 13 okt. 1845 i Nora; den föregåendes son. C. var 1869--70 underlöjtnant vid Svea lifgarde och förestod 1872--79 ett institut för sjukgymnastik i Hanover. 1879 flyttade han till Stockholm och erhöll 1888 professorstitel. Storhertigen af Baden som han vid dennes besök i Stockholm behandlat med godt resultat, kom honom att 1889 flytta till Baden-Baden, men 1895 bosatte han sig åter i Stockholm. C. har utbildat flere metoder mot migrän samt en del öron- och ögonsjukdomar, mag- och tarmkatarr m. m. Sedan 1886 använder han en af honom uppfunnen metod att bota näs- och svalgkatarrer genom massage af slemhinnor (medels en med batist omvirad silfvertrådsögla). Gift 1871 med Jenny Charlotta Memsen. 1. Cederström, Olof, riksråd. Född d. 28 sept. 1679; son af d. v. pastor primarius, sedermera biskopen i Västerås, Carl Carlsson och Margareta Adlerberg. Sedan C. slutat sina studier, hvartill äfven hörde en vidsträckt utrikes resa, ingick han 1705 som e. o. kanslist i k. kansliet och hade nyss blifvit befordrad till ord. kanslist vid inrikes civilexpeditionen, då han år 1712 erhöll Carl XII:s befallning att afresa till Bender och inträda i tjänstgöring vid den därvarande expeditionen för kansliärenden. Ehuru civil deltog han modigt i kalabaliken, tillfångatogs och inspärrades under sex dygn i samma rum som konungen. Efter deras befrielse följde han konungen till Stralsund, där han måste öfvervara belägringen och kom omsider 1716 undan till Skåne. Sedan han bestridt åtskilliga civila befattningar i rikets tjänst, upphöjdes han 1731 till friherre och 1739 vid Hattarnes seger till riksråd, samt var 1741--43 ordförande i den kommission som skulle revidera kammarverket, äfvensom från 1743 i kommissionerna som hade att föreslå åtgärder till upphjälpande af Finlands näringar efter freden i Nystad och öfver järnhandeln. Död i Stockholm d. 20 mars 1745 och begrafven i Solna kyrka, därvid såsom ovanligt anmärktes, att hans lik bars till grafven af tolf söner. Gift 1: 1705 med Kristina Margareta Silfverklou och 2: 1719 med friherrinnan Maria Charlotta Rålamb. 2. Cederström, Olof Rudolf, generalamiral, statsråd. Född i Landskrona d. 8 febr. 1764; den föregåendes sonson. Föräldrar: öfversten frih. Claes Cederström och Margareta Elisabet von Mevius. Anställd vid amiralitetet 1779, utmärkte han sig under 1788 och 1789 års sjökrig och utförde 1790 en lycklig expedition vid Rogervik såsom chef för en liten eskader af två fregatter och ett par briggar. För denna bravur utnämnd till major, befordrades han 1801 till konteramiral och sändes med en eskader till Medelhafvet för att bestraffa tripolitanska sjöröfvare. Efter tjugu månader slöt han fred med Tripolis. 1808 anförde han expeditionen till Gotland för att därifrån fördrifva ryssarna, hvilket verkställdes inom tre dagar. Den ryska »invasionen» påskyndade emellertid inrättandet af Gotlands nationalbeväring och C. fick i uppdrag att såsom vice landshöfding öfver ön genomföra