hvilken som en af Mössornas bankofullmäktige 1765-69 spelade en ej obetydande roll, och Hedvig Antoinetta von Mevius. Redan som barn inskrifven i Lifgardets officersrullor, utnämndes han till löjtnant vid samma regemente 1805. Under fälttåget till Norge 1808 blef han vid Skarbokil svårt blesserad i ena benet, så att det måste amputeras och C. för sin återstående lifstid gå på träben, hvilket ej hindrade honom att fullfölja sin krigarbana i Tyskland 1813--14 och i Norge 1814. S. å. utnämndes han till öfverste i generalstaben. 1817 befordrades han till landshöfding och militärbefälhafvare på Gotland och inlade som styresman stora förtjänster om det förbisedda ölandets utveckling. Samma ämbetsmannaskicklighet ådagalade han senare, när han, efter att 1826 blifvit utnämnd till generalmajor, 1831 förordnades till president i kammarkollegium, hvarifrån han 1847 erhöll afsked med pension. Död på Tindered i Småland d. 9 juli 1857. C. var en beslutsam, men kanske alltför envis, karaktär. I statshvälfningen 1809 tog han en framträdande del men gjorde sig skyldig till ett mindre hänsynsfullt bemötande mot den afsatte konungen. C. bidrog verksamt till adelns beslut att afsäga sig rätten att uteslutande besitta säterier. Vid 1812 års riksdag var han af de få på riddarhuset, som med kraft protesterade mot antagandet af »indragningsmakten» gent emot periodiska skrifter. Med åren blef han allt mer konservativ, men kunde på enstaka områden, såsom exempelvis tullagstiftningens, förfäkta liberala principer, alltid obekymrad om han stod i majoritet eller minoritet. Gift 1818 med Anna Margareta von Cederwald. 7. Cederstöm, Anders, riksdagsman. Född å Lisma sätesgård i Södertörn d. 5 mars 1805; den föregåendes brorson. Föräldrar: understallmästaren, frih. Anders Cederström och Mariana von Mühlenfels. C. blef student i Uppsala 1821 och aflade därstädes hofrättsexamen 1827, hvarefter han ägnade sig åt tingstjänstgöring till 1832, då han efter faderns död öfvertog fideikommissegendomen Beatelund med underlydande på Vermdön invid Stockholm, som under hans skötsel upphjälptes ur vanhäfd. Vid sidan häraf var frih. C. alltifrån 1834 en verksam och intresserad ledamot af ridderskapet och adeln. Varmt tillgifven frisinnade grundsatser, kämpade han trofast bland den liberala minoriteten därstädes ända till 1866, då den med hans hjälp afskaffade ståndsrepresentationen fick lämna rum för en mera tidsenlig, och kunde fröjda sig åt en odelad aktning från både vänner och motståndare. Under den första nioårsperioden 1867--75 representerade han Stockholms län i riksdagens första kammare, äfven där höjande sin stämma för främjande af upplysning och tolerans. Död i Stockholm d. 8 april 1885. Gift 1: 1831 med Lovisa Isabella Bjurberg, 2:1867 med Hilda Reuter. Hans äldsta son, Anders, -- född 1834, student i Uppsala 1851, fil. doktor 1857, fideikommissarie till Beatelund efter faderns död -- intog äfven som ledamot af andra kammaren för Södertörns domsaga 1873--78 och 1880--81, ledamot af landtbruksakademien m. m. en aktad och bemärkt ställning. Han dog i Stockholm 1894. Gift 1863 med Maria Cecilia Wennerström. 8. Cederström, Gustaf Olof, genremålare; sonson till C. 2. Född i Stockholm d. 12 april 1845. Föräldrar: premierlöjtnanten friherre Carl Emanuel Cederström och hans maka i 2:a giftet friherrinnan Carolina Fredrika Theresia af Ugglas. C. ingick 1864 som underlöjtnant vid Värmlands fältjägarekår, hvarifrån han 1870 tog afsked för att ägna sig åt målarekonsten. Han studerade först i Düsseldorff och sedan i Paris, under Léon Bonnat. C. blef 1878 ledamot af konstakademien och 1887 professor i figurteckning. Hans förnämsta arbete torde vara Carl XII:s likfärd, hvilket, utmärkt med medalj på världsutställningen i Paris 1878, inköptes af ryske storfursten Konstantin. En dubblett af taflan i något förändrad form inköptes 1884 till Nationalmuseum, där den alltid har en beundrande publik. Han har sedermera utfört många taflor med ämnen från Carl XII:s tid, såsom Värfningen 1879, hvari en viss humor får uttryck; En inqvartering 1883; Carl XII och Mazeppa; Likvakan i Tistedalen 1895 samt Magnus Stenbock i Malmö den 27 sept. 1709, hvilken har sin plats i landstingssalen i Malmö rådhus, m. fl. C. inlägger mycken storhet och enkelt allvar i sina Carl XII:s taflor. Han har äfven målat historietaflor med ämnen från andra tider, liksom han hämtat ingifvelse från sin samtids lif, t. ex. i Begrafning i Alsike 1883, inköpt för Stockholms högskolas lotteri och skänkt till Nationalmuseum, och Frälsningsarmén, inköpt af Göteborgs museum. C. vill i sina taflor alltid berätta något, hvilket han gör på ett sant och ofta gripande vis. Hans färger äro enkla, något kyliga, men väl samstämda. Gift 1878 med Amalia Katarina (Amy) Jæder. 9. Cederström, Helena Elisabeth Florentina (Ellen Hartman), född Hedlund. Född i Stockholm d. 31 juli 1860. Fröken H. debuterade 1877 å Nya och följande år å Dramatiska teatern och var 1878--80 elev vid K. teatern, där hon hade engagement 1880--90. Hon blef 1886 premieraktris. Åren 1891--93 uppehöll hon sig i Paris, deltog i Coquelin's tourné genom Ryssland och Skandinavien och uppträdde 1893 i Paris å Théâtre Vaudeville på franska språket. Åren 1894--98 var fru H. ånyo anställd vid Dramatiska teatern. Fru H. har särskildt varit utmärkt, när hon framställde familjeflickan i »tonåren». Åt henne »gaf hon kött och blod, så trovärdigt och träffsäkert, med så sprittande lif och flödande humor som ingen annan». Den fjortonåriga Gurli i »En räddande ängel» var hennes glansroll. Siri i »I telefon» var också