begrepp, antog deras vanliga uttryck och sakbilder, men inlade däruti så mycket de kunde följa, af den höga mening, i hvilken han själf fattade och öfversåg tingen.» Öfver Roms språk hade D. tidigt förvärfvat sig herraväldet och behandlade det med mästerskap. Några af hans skrifter på detta språk, t. ex. det program han såsom akademiens rektor 1792 utgaf efter Gustaf III:s död, »anses af kännare stå i jämnbredd med det främsta af hvad vi äga kvar af den klassiska fornålderns vältalighet.» För öfrigt var D. mästare icke blott i det obundna utan äfven i det bundna föredraget, och det antingen han begagnade romarnas språk eller skref på sitt eget. Det förra har han visat genom åtskilliga latinska skaldestycken af frisk anda, det senare genom omarbetningen af svenska psalmer, af hvilka några äro intagna i 1819 års psalmbok. Som författare är han för öfrigt bekant genom en latinsk och en grekisk språklära, den senare i förening med en läsebok. 1803 led. af Vitt.- hist.- o. ant.-akad. Gift 1787 med Helena Margareta Noring, i ungdomen kallad »den sköna Lena» och bekant för sitt slöseri och lättsinne, som bragte mannen i grafven och henne själf i armod och vansinne. Dahl, Frans Johan Vilhelm, skolman, politiker. Född d. 24 dec. 1825 i Karlshamn. Föräldrar: handlanden Peter Dahl och Elna Catharina Jubel. D. blef student i Lund 1843, fil. kand. 1847 och fil. magister 1850. Han utnämndes sedermera 1856 till kollega vid läroverket i Karlshamn och 1858 till rektor vid Sölvesborgs läroverk. Riksdagarna 1872 och 1878–81 satt han i Andra kammaren som representant för Karlshamn och Sölvesborg samt invaldes 1882 i Första kammaren af Elfsborgs läns landsting och var vid riksdagarna 1884–88 ledamot af bevillningsutskottet. Han afled i Stockholm d. 7 mars 1888. D. var en af de mest nitiska medlemmarna af det uppväxande protektionistpartiet och vann den första segern mot frihandlarna, i det att genom hans bemödanden vid 1879 års riksdag amerikanskt läder belades med tull, och insattes han jämte ett par andra protektionister i den stora tullkommittén 1880–82. 1880 stiftade han »Det svenska arbetets vänner», en förening af tullvänner, och var redaktör för föreningens tidskrift samt utvecklade äfven genom skriftställarverksamhet en energisk propaganda för sina idéer. Bland hans skrifter märkas: Hvad vilja våra protektionister? 1879, Grafiska tabeller öfver Sveriges utrikes handel under halfseklet 1829–1879, 1882, Svenska industriens vittnesbörd om sig själf, 1883, Tullskyddets betydelse för den folkliga hushållningen, 1884 och Sveriges handelspolitik, 1885. I skolfrågan hyste D. reformvänliga tendenser och ville låta latinet maka åt sig för ämnen, som mera tillgodose den praktiska bildningens kraf. Gift 1: 1851 med Emilia Gustava Drakenberg, 2: 1859 med Gertrud Johanna Carolina Möller, 3: 1862 med Anna Wickenberg. Dahlander, Gustaf Robert, fysiker, teknolog. Född i Göteborg d. 7 juni 1834. Föräldrar: handlanden och fabrikören Jonas Dahlander och Elisabet Klinteberg. <p>Efter idkade elementarstudier vid ett enskildt läroverk, genomgick D. Chalmersska slöjdskolan i Göteborg, skeppsbyggeriinstitutet i Karlskrona samt Högre artilleriläroverket å Marieberg, vid hvilket läroverk han 1856 aflade civilingeniörsexamen. Kort därefter anställd som lärare i fysik och mekanisk teknologi vid Chalmersska institutet, befordrades han till lektor vid samma läroanstalt 1862 och utnämndes till professor i fysik vid Teknologiska institutet i Stockholm 1870. För vetenskapligt ändamål och särskildt tekniska studier har D. företagit åtskilliga utländska resor. 1872 förordnad till sekreterare i kommittén för den tekniska undervisningens ordnande, kallades han 1873 till ledamot af samma kommitté och invaldes sistnämnda år till ledamot af Vetenskapsakademien. Han förordnades 1890 till föreståndare för Tekniska högskolan – efter K. Styffe –, i hvilkens styrelse han äfven är ledamot, och blef s. å. ledamot i kommittén för afgifvande af förslag till ny omorganisation af detta läroverk. Fil. hedersdoktor vid jubelfesten i Uppsala 1893. D. har i hög grad bidragit till det tekniska undervisningsväsendets praktiska omdanande och utveckling. Han har dessutom medverkat i kommittén för upprättande af förslag till ett konstindustriellt museumn i Stockholm, 1877, i kommittén för upprättande af förslag till undervisningsplan för tekniska afton- och söndagsskolan, 1877–78, o. s. v. D. har äfven utöfvat stor författareverksamhet. Han har i in- och utländska tidskrifter framlagt resultaten af sina undersökningar rörande determinantteorien, den geometriska teorien för accelerationen, ljusets diffraktion, den mekaniska värmeteorien, metalltrådars spänstighetskoefficient, kroppars afsvalning i vätskor, o. s. v. 1859–66 var han en af utgifvarna af Tidskrift för teknologi och 1867 af Teknisk tidskrift samt har dessutom utgifvit Den minsta kvadratmetoden 1858, Om den tekniska undervisningen i några af Europas länder 1866, Lärobok i mekaniken 1869, Inledning till maskinläran 1870, Tillämpad värmelära 1873, Lärobok i fysik 1873–74, tredje omarbetade upplagan af A. H. Focks fysik, ånyo utkommen 1883–86 samt 1901, Problem och öfningar i fysik 1878, Elektriciteten och dess förnämsta tillämpningar 1882, med supplement 1887–88, ny totalupplaga 1890–93, med supplement 1900. Gift 1867 med Anna Augusta Carlsten. 1. Dahlberg, Erik, fältherre. Född i Stockholm d. 10 okt. eller 12 dec. 1625. Föräldrar: landssekreteraren i Västmanland Jöns Dahlberg och Dorotea Mattsdotter. D., »den största och klaraste stjärnan i det lysande orionsbälte, som bildas af D., Königsmarck och Ascheberg», uppväxte i stor fattigdom och måste redan vid unga år ålder ut i världen för att förtjäna sitt uppehälle.