en viss krigstukt, och konungens höfvidsmän blefvo slagna den ena gången efter den andra oh äfven från andra landskap spordes oroliga rörelser. Vid dessa många och oväntade motgångar blef konungen allvarligt bekymrad och erbjöd de upproriska en vapenhvila, hvarunder de skulle anföra sina besvär. Denna antogs; bönderna aflämnade en klagoskrift i sjutton punkter och D. erbjöd sig att med tvåtusen hakeskyttar gå i konungens tjänst, om denne ville försäkra honom om sin nåd och åtskilliga andra fördelar. Men vintern därpå förnyades upproret värre än någonsin; bönderna belägrade Kalmar och Stegeborg och slogo ånyo de kungliga. Då inryckte tre härar på en gång i Småland; hufvudstyrkan påträffade bondehären vid sjön Åsunden och slog densamma i grund och det ena häradet efter det andra skyndade att behära nåd och nedlägga vapen. Konungen beviljade deras bön på det villkor, att de skulle hjälpa till att fånga D. och hans förnämsta anhängare; tillika tog hantolf af de anseddaste bönderna i jvarje härad, för att försäkra sig om de hemmavarandes trohet. D., som vid Åsunden lyckats undkomma, försökte väl förnya upproret men nu var lyckan viken från honom. Både han och hans skaror blefvo slagna af den tappre Jakob Bagge, som en gång kom D. själf på spåren och jagade honom sju mil på ett dygn. Till slut blefvo smålänningarna själfva så utledsna på den ständiga oron och osäkerheten, att de icke kunde lida D:s anhängar bland sig. Själf flydde denne på hemliga stigar nedåt de blekingska skogarna, förföljd af konungens knektar. Ändtligen upphanns han på Rödeby skog af en frimodig krigsman Ragvald Pederson, hvilkens följeslagare genomborrade honom med sina pilar 1543. Den döda kroppen fördes till Kalmar och lades på stegel och hjul, med en kopparkrona öfver hufvudet. Enligt en annan berättelse kom D. öfver till Tyskland, men blef, när han 1580 återvände till fäderneslandet, upptäckt och slutligen insatt på ett hospital, där han dog af pest. Dahl, Mikael, porträttmålare. Född i Stockholm 1656. Han var en af Ehrenstrahls många lärjungar, men lämnade vid tjugutvå års ålder hans ledning och följde med en köpman till London; reste sedan till Paris och Rom, på hvilket senare ställe han uppehöll sig länge. År 1688 återkom han till England, där han snart vann ett betydande anseende och täflade i omtyckthet med själfva den berömde Kneller, Englands då mest ansedda porträttmålare. Han kvarstannade i sitt nya fädernesland för lifvet och har där egentligen efterlämnat alstren af sin konstnärs-verksamhet. I Windsorpalatset finnes Carl XI till häst, i Houghton Walpoles moders bild, o. s. v. Stockholms Nationalmuseum eger ett porträtt af Carl XII, måladt efter en byst, och Gripsholmssamlingen en bild af drottning Anna af England. D:s konst utmärker sig för naturtrohet, omsorgsfullt utförda detaljer och god färg. Bland svenskar, som under D. studerade i London, märkas Schröder, L. Pasch d. ä. och Hans Hysing, hvilken liksom sin lärare stannade kvar i England. Död i London 1743. Dahl, gammal prästsläkt från Västergötland, härstammande från kyrkoh. i Dala Ericus Christofori Scarinius, f. 1597, d. 1667, hvars söner antogo namnet Dahl efter födelseorten. En halfbroder till de tre här nedan upptagna bröderna, Olof, upptog efter morfadern namnet Kolmodin och var den bekante filologen, Olof Kolmodin d. y. (se nedan). 1. Dahl, Erik, psalmförfattare. Född i Varnhem i Västergötland d. 25 maj 1749. Föräldrar: kyrkoherden Kristoffer Dahl och Johanna Helena Enegren. Efter förberedande studier i Skara blef D. student i Uppsala 1767. Prästvigd 1772, utnämndes han sex år därefter till komminister i Saleby och befordrades 1793 till kyrkoherde i Sköfde. Prost 1796; kontraktsprost 1800; teologie doktor vid Gustaf IV Adolfs kröning s. å. Död ogift d. 15 aug. 1809. Trenne af hans psalmer -- införda i profpsalmboken af 1793 samt i första häftet af »Tidskrift för Religionens vänner» -- vittna om hans poetiska begåfning. 2. Dahl, Anders, botaniker. Född d. 17 mars 1751 i Varnhems socken; den föreg. broder. Student i Uppsala 1770, fil. kand. och vårdare af kanslirådets K. Alströmers naturaliesamling i Göteborg och botaniska trädgård i Kristinedal. 1786 med. d:r i Kiel och 1787 med. adjunkt och bot. demonstrator vid Åbo universitet. Död d. 25 maj 1789. D. var en ovanligt skicklig botanist, som bl. a. utgifvit Observationes botanicæ circa Systema vegetabilium divi a Linné. Dahlian är uppkallad efter honom. 3. Dahl, Kristoffer, lingvist, skald. Född i Saleby socken i Västergötland d. 17 maj 1758; den föreg. broder. Vid sjutton års ålder student i Uppsala, promoverades D. 1782 till filosofie magister och förordnades, efter aflagdt lärdomsprof, 1784 till eloqu. et poes. docens. Prästvigd dagen före den han vann sin lagerkrans, undfick han 1786 fullmakt som k. hofpredikant och utnämndes 1790 till professor i grekiska språket i Uppsala. Tre år därefter kallad till ledamot i kommittén för kyrkoärendena, befordrades han 1795 till pastor i Näs prebende-pastorat och utnämndes vid Gustaf IV Adolfs kröning 1800 till teologie doktor. Död på Näs prästgård d. 4 dec. 1809. D:s verksamhet som universitetslärare bildar ett vackert blad i den Gustavianska högskolans annaler. J. 0. Wallin, en af hans lärjungar, har tecknat så väl den, som D:s personlighet i förhållande till sina lärjungar i följande vackra ord: »D. stod på sin tids höjd af lärdom, af vetenskaplig odling och djuptänkt forskningsanda; likväl var det han sade så enkelt, hjärtligt, naturligt, att det begreps af alla och gjorde intryck på alla. Man trodde sig höra en profet, som, invigd i högre världars hemligheter, sänkte rösten för att tala med jordens okunniga barn, nedlät sig till deras