Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Ehrenmalm, Lars Johan - 2. Ehrenmalm, Samuel Magnus - Ehrenpreus, Carl Didrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han af dem i sekreta utskottet och utsågs i juni
1743 till en af de tre deputerade, som sändes
till Falun för att stilla den upphetsade dalallmogen.
1742 utnämnd till revisionssekreterare,
utnämndes han 1744 till vice landshöfding öfver
Åbo och Björneborgs län samt 1747 till ordinarie
innehafvare af samma befattning, från hvilken
han 1749 tag afsked. 1744 erhöll han förtroendet
att uppgöra giftermålskontraktet mellan Adolf
Fredrik och Lovisa Ulrika.
Som ämbetsman
och jurist inlade E. stora förtjänster, liksom han
vid riksdagarna med stor sakkunskap yttrade sig
om frågor, som berörde Finlands intressen. Han
var därjämte en man med mångsidig klassisk
bildning. Död i Åbo d. 21 sept. 1774.
Gift 1717 med Elisabet Åkerhielm, dotter till statssekreteraren
Samuel Å. (se nedan).
2. Ehrenmalm, Samuel Magnus, ämbetsman.
Född 1730; den föregåendes son.
Såsom kanslist i justitierevisionen
förordnades E. 1759
till häradshöfding på Åland och
befordrades tre år därefter till
assessor i Åbo hofrätt. Utnämnd
1763 till hofrättsråd, lämnade
han samma befattning 1770, men
inträdde efter trettio års förlopp ånyo i hofrätten,
som adjungerad ledamot, och dog på Åland-Bastö
d. 18 april 1814.
E. deltog med stort
intresse i det politiska lifvet och framträdde
redan vid 1760–62 års riksdag som en af Mössornas
stridbaraste kämpar. 1765–66 var han
ledamot af sekreta utskottet och af den kommission,
som hade att döma om det s. k. Hoffmanska
upproret. Vid 1769 års riksdag uppträdde
han som de anklagade rådsherrarnas sakförare,
och det tal, han till deras försvar höll
på riddarhuset d. 23 maj s. å., vittnar om både
mod och skicklighet. Äfven under Gustaf III:s
tid deltog E. i riksdagsstriderna och tillhörde
vid 1789 års riksdag den ringa minoritet å riddarhuset,
som understödde konungen såväl i fråga
om Förenings- och säkerhetsakten som bevillningens
utgående på obestämd tid.
Gift 1762 med sin kusin, friherrinnan Renata Juliana
Åkerhielm, dotter af riksrådet Sam. Åkerhielm
d. y. (se nedan).
Ehrenpreus, Carl Didrik, universitetskansler,
riksråd. Född i Örebro d. 18 jan.
1692. Föräldrar: öfverinspektorn
vid därvarande gevärsfaktorier
och harneskfabrik Hans Preuss,
sedan adlad Ehrenpreus, och
Anna Clerck.
De studier E. grundlagt, dels under enskild
handledning, dels i stadens tyska
skola, fortsatte han vid Uppsala universitet, där
han vid fjorton års ålder inskrefs bland de
studerande.
1711 ingick han som e. o. kanslist
i k. kansliet och befordrades 1712 till
kopist i utredningsexpeditionen. Hans chef,
grefve Arvid Horn, som fäst sin uppmärksamhet
vid E:s flit och goda kunskaper, lät honom
välja mellan en ledig kanslistbefattning
hemma i landet eller att som kopist resa ut
till Bender och arbeta under konungens ögon
och därigenom vinna en skyndsammare befordran.
Ehuru han själf måste bestrida resekostnaderna,
valde han utan betänkande det senare
och afreste 1712 i sällskap med d. v. kanslisten,
sedermera riksrådet, frih. Olof Cederström.
Både Östersjön och Nordsjön kringsvärmades
vid denna tid af fientliga kryssare, hvarför de
viktiga depescher, de resande medförde, inlades
i en säck, fäst vid en järnkula, för att i händelse
af fara nedsänkas i hafvet. Det lyckades
dem emellertid att rädda både dokumenten och sig
själfva och oskadda landstiga i Amsterdam, hvarifrån
de öfver Ungern och Siebenbürgen skyndade
till Bender. Kort därefter inträffade kalabaliken.
E., som under hela striden höll sig vid
konungens sida, blef jämte honom tillfångatagen,
men efter åtta dagars fängelse friköpt af en
utländsk handlande La Moutraye. Den hårda misshandling,
han måst utstå af turkarna, kastade
honom på sjuksängen, där han kvarhölls i flera
veckor, och hufvudsakligen genom holsteinske
ministern Fabrices mellankomst räddades från att
omkomma. Någorlunda återställd, följde han
efter konungen till Timurtasch och Demotika,
hvarifrån han som kommissionssekreterare fick
åtfölja generalmajor Grothusen på hans beskickning
till Konstantinopel. Hän kvarstannade han
någon tid för att uppbära en penningsumma,
som skulle anskaffas åt konungen. Efter välförrättadt
värf anträdde han hemresan och anlände
i dec. 1714 till Stralsund, där han kvarstannade
under hela belägringen. Först när konungen
själf lämnade staden, gick E. ombord på en
jakt, som medförde alla kansliets handlingar, och
lyckades efter otaliga faror och äfventyr öfverbringa
dem till Ystad. 1718 utnämndes han till
assessor i Svea hofrätt. Här utmärkte han sig
till allas öfverraskning för sina djupa och vidsträckta
juridiska kunskaper samt ådagalade en
oväld och skarpsinnighet, som i honom lät ana
en kandidat till statens förnämsta ämbeten. Som
politiker anslöt sig E. till Hattarna och blef såsom
en nitisk förfäktare af partiets intressen vid
1734 och 1738 års riksdagar insatt i sekreta utskottet
och dess mindre sekreta deputation. Vid
partiets seger 1739 erhöll han ock sin belöning
genom utnämning till riksråd, och blef på denna
post Hattarnas fana städse trogen, röstande för
ryska kriget 1741, förbundet med Preussen 1746
och kriget med samma makt 1757, o. s. v. 1747
upphöjd till friherre, utnämndes han samma år
till president i lagkommissionen, blef 1748 serafimerriddare
samt tre år därefter grefve och Uppsala
universitets kansler. I sistnämnda egenskap
utvecklade han en ärofull verksamhet, och den
utveckling, Uppsala universitet vann under
E:s styrelse, kan med rätta betraktas som en
af ljuspunkterna i denna högskolas historia.
På de nio år, under hvilka han innehade
kansleriatet, inrättades icke mindre än tvenne
nya lärostolar, den Kalsenianska och Borgströmska,
och tre adjunkturer, i juridik, kemi och
botanik. Nya auditorier byggdes, instrument- och
modellsamlingar anskaffades till flera discipliner,
biblioteket ökades och erhöll nya anslag. Själf
förärade han universitetet sitt dyrbara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
