Eugenia, prinsessa. Prinsessan Charlotta Eugenia Augusta Amalia Albertina, enda dotter till d. v. kronprinsen, sedermera konung Oscar I och hans gemål Josefina Maximiliana Eugenia, föddes på Stockholms slott d. 24 april 1830. Det sinne för skön konst, som varit ett utmärkande drag hos nästan alla konung Oscars ättlingar och hos dem utvecklats under den mest omsorgsfulla uppfostran, framträdde hos prinsessan Eugenia i åtskilliga vackra musikaliska kompositioner och några modelleringar. Bland hennes tonskapelser må nämnas: kvartetterna Farväl och Aftontankar, med ord af tonsättarinnan, duetterna Vågen, Die Glocken, med ord af drottning Josefina, Novemberkvällen, romans; flera smärre kompositioner för sång och piano; Sorgmarsch till drottning Lovisas begrafning m. m. De af prinsessan utförda modelleringarna, delvis återgifna i parian vid Gustafsberg, äro bland andra: En norsk hornblåsare; Svensk gardist (på utställningen i Stockholm 1866); Tron, allegorisk framställning; åtskilliga Apostlar o. s. v. Såsom författarinna har hon utgifvit Les princesses de la Suède, 1864, samt öfversatt Roos' »Korsets skola». En svag hälsa, som framförallt fordrade stärkande luft och ostörd stillhet, föranledde prinsessan Eugenie att välja sin sommarbostad på Gottland. Nära det majestätiska i hafvet nedstupande Högklint, invid den lilla Buskeviken, uppbyggdes 1861--62 en täck villa, det bekanta Fridhem, där prinsessan sedan tillbragte hvarje sommar, finnande sin kroppsliga vederkvickelse i en frisk och härlig natur och sin andliga i en utan anspråk öfvad och därför så mycket välsignelserikare välgörenhet. 1866 uppfördes på hennes bekostnad, nära intill Fridhem, tvenne barnhem, ett för gossar och ett för flickor, hvilka välgörenhetsanstalter stodo under hennes omedelbara direktion. Likaså lät hon nära Visby 1867 anlägga ett sjukhem, för tjugufyra obotligt sjuka, uteslutande afsedt för sådana, som äro födda på ön. Hon grundade äfven folkskolan i Västerhejde 1863, Visby skyddsförening och Skyddsföreningen i Västerhejde 1870. Det bekanta Eugeniahemmet vid Stockholm för vårdande af fattiga obotligt sjuka, lytta och vanföra barn, bär den hjärtegoda prinsessans namn. 1879 stiftades nämligen med prinsessan som ordf. en förening för att taga vård om dylika barn från hela Sverige och 1882 öppnades Eugeniahemmet, att börja med i hyrd lokal vid Sundbyberg. Husets nuvarande lokal invigdes 1886, men har sedan tillbyggts. Prinsessan E. afled i Stockholm den 23 april 1889. Eurelius, G., se Dahlstjerna. Eurenius, Jakob Abraham, präst. Född 1625 i Edsele socken af Ångermanland. Som föräldrarna voro fattiga, måste han, så fort han själf kunde bidraga till sitt uppehälle, ut i världen och tog tjänst som dräng hos en bonde. Härunder påkom honom en brinnande lust att studera, hvarför han gick den sjuttio mil långa vägen från Långsele till Strengnäs, där han tillbragte nio år, och därefter vandrade till fots omkring Bottniska viken för att komma till universitetet i Åbo. Promoverad härstädes till filosofie magister, utnämndes han 1658 till lektor i historia vid Hernösands gymnasium och slutade sina dagar som kyrkoherde i Nora i södra Ångermanland 1714. Under det han var lektor, ådrog han sig en ovanlig uppmärksamhet genom en till trolldomskommissionen 1676 afgifven berättelse, hvari han på fullt allvar påstod sig ha blifvit bortförd till Blåkulla. Såsom betecknande för tidens bildning och det då rådande trolldomsraseriet, må därom följande nämnas: »År 1674,» säger E., »natten emot den 16 oktober kom jag i en stor tentation på min nattsäng, med hvilken jag länge plågades. Omsider efter detta långsamma kval kunde jag intet annat märka, än att jag for genom luften något långt ifrån jorden, nordanefter, alldeles vidöppen, fötterna förut och med utsträckta armar, hvilka tycktes mig vara med en stor hop råttor fullsatte» o. s. v. Berättelsen innehåller vidare om hemfärden och huru återresan skedde närmare jorden öfver hustaken till Hernösands stad. Dagen efter sin Blåkullafärd hade E. rest till Torsåker, utan att likväl för någon nämna om den äfventyrliga luftfärden. Under hans frånvaro skall en tretton års flicka hafva sagt till hans hustru, att hon sett huru lektorn natten förut blifvit förd till Blåkulla, sammanbunden med en mängd barn, af hvilka ett sagt: »Det är orätt att vi rida så på mäster Jakob». Natten därpå såg han väggen »vid pass två stockar under fönstret» öppnas och en illa beryktad trollpacka, Lars Svensons hustru, komma och vilja draga honom ut med sig igen; men då han åkallat Guds namn, måste hon gå därifrån, hvilket ock samma flicka omtalat, med tillägg, att då trollkvinnan kom dit, där barnen voro samlade, hade hon sagt: »Jag får ej ut den djäfvulsbranden». E:ii skriftliga berättelse, hvilken är ett bevis på huru långt vidskepelsen och inbillningssjukan kunde gå äfven hos dem, af hvilka man bort vänta större upplysning, förvaras i Uppsala universitets bibliotek. Gift 1: med Brita Steuchia, dotter af ärkebiskop Mattias Steuchius, 2: med Magdalena Sundel, 3: med Elisabet Blanck 4: med Katarina Magdalena Damin. Ewerlöf, Frans Anton, generalkonsul. Född på Dalarön d. 30 sept. 1799. Föräldrar: direktören Frans Jakob Ewerlöf och Marie Triay. Sedan E. vid Uppsala universitet 1821 absolverat kansli- och hofrättsexamina, ingick han, utom i andra ämbetsverk, äfven som auskultant i kommerskollegium, där han i synnerhet vinnlade sig om allt, som angick konsulatväsendet. För sin arbetsamhet bemärkt af Wetterstedt, Wirsén m. fl., utnämndes han 1825 till sekreterare hos riksståthållaren i Norge, i hvilken egenskap han tjänstgjorde under Sandels och Platen samt efter den senares död hos kronprinsen Oscar, då denne någon tid under stortinget 1833 var vice konung i Norge. Under denna tid gjorde E. 1830 en resa till Frankrike, England, Skottland