farmakologiska och medico-botaniska studier. 1862 befordrades han till adjunkt i medicinsk naturalhistoria och kemi i Uppsala och 1877 till e. o. professor i farmakologi och medicinsk naturalhistoria vid samma universitet. Inom området af sin vetenskap lämnade F. en mängd uppsatser i Uppsala läkareförenings förhandlingar, Uppsala universitets årsskrift, tidskriften Eskulap, i Öfvers. af Vet.-akad. förhandlingar o. s. v. samt utgifvit: Pharmakognostisk karta öfver jorden 1870, Lärobok i organisk pharmakologi(1 h. 1872), det förträffliga exsiccatverket Sveriges pharmaceutiska växter med pharmacologiska upplysningar 1863--72. Död i Uppsala d. 16 febr. 1893. Gift 1864 med Hulda Maria Schönmeyer. Frosterus, Henrik, författare i krigslagfarenhet. Född i Vadstena d. 4 aug. 1727. Föräldrar: d. v. kollegan, sedermera kyrkoherden i Hof och Appuna Andreas Frosterus och Brita Reuterhusen. Under sin uppsalatid erhöll F. plats som privatlärare för en ung frih. Leijonhufvud, som ämnade blifva militär och således borde äga någon insikt i militärlagstiftningen. I brist af lämplig lärobok företog sig F. att studera och utarbeta en afhandling i detta ämne. Hans enskilda öfningar förde honom efterhand till ett djupare studium af svenska krigslagstiftningens uppkomst och utveckling, hvaraf sedan hans berömda Inledning till Svenska Krigslagfarenheten 1765--70 blef en lika förtjänstfull som beståndande frukt. Arbetet underlades ständernas godkännande och emottogs af dem med mycket välbehag. F., som 1763 blifvit juris doktor i Uppsala, befordrades 1771 till logices et metaphysices professor därstädes. Genom tjänstebyte med professor Christiernin, förordnades han i slutet af sistnämnda år till jurisprud. oecon. et commerc. professor, men dog icke långt därefter d. 9 maj 1773. Ogift. Frumerie, Mauritz, medaljgravör. Född d. 18 maj 1775. Föräldrar: inspektoren vid amiralitetskrigsmanskassan Clas Elias Frumerie och Margareta Sofia Stjerngranath. Sitt lif, hvilket förflöt utan några anmärkningsvärda växlingar, ägnade F. med flit och framgång åt medaljgraveringskonsten; erhöll titel af k. medaljör och invaldes slutligen 1839 till ledamot af Konstakademien. Af hans arbeten, hvilka utmärka sig för en viss mjukhet, må såsom de förnämsta anföras: Kröningsmedaljen öfver Carl XIII och Hedvig Eleonora Charlotta 1809; medaljen öfver jubelfesten till åminnelse af Luthers reformation 1818, Frimurareordens medalj vid Carl XIII:s död 1818; medaljen öfver Södertelje kanals öppnande 1808; öfver arfprinsarna Carl, Gustaf och Oscar 1829; öfver K. Akademiens för de fria konsterna första jubelår 1835. Död i Stockholm 1853. Fryksell och Fryxell: en gammal värmlandssläkt, som härstammar från Frykeruds församling i Mellansysslet, där stamfadern Birger var bonde och lefde omkring 1540. 1. Fryksell, Elof, präst, riksdagsman. Född i Frykeruds socken d. 10 mars 1684 och son af kyrkovärden därstädes Olof Knutsson och Ingrid Nilsdotter. Efter i Uppsala vunnen lärdomsgrad inom filosofiska fakulteten, ägnade sig F. åt studiet af teologien och vigdes till präst 1712. Ett år därefter anställd som vice pastor vid domkyrkan i Karlstad, väckte han allmän uppmärksamhet för sina utmärkta predikogåfvor, hvarför, när Ulrika Eleonora besökte sin blesserade gemål, arfprinsen Fredrik, som blifvit förd till Åmål, F. ditkallades, för att predika för hofvet. I synnerhet prinsessan blef mycket intagen af hans predikningar och begärde flera af dem i afskrift. 1717 befordrades F. till lektor i matematik och två år senare till eloqu. et poes. lektor i Karlstad, samt utnämndes 1721 till kyrkoherde i Väsehärad i Värmland. Den nåd, i hvilken han stod hos drottningen, ökades ännu mera, när han som deputerad vid 1738 års riksdag med afseende på konungens förhållande till fröken Hedvig Taube föreslog, »att prästeståndet skulle begära upplysningar om ett högtförnämt fruntimmer vid hofvet, som årligen får barn, utan att man vet, hvem dess man är», hvilket förslag vann ståndets bifall. Ulrika Eleonora uttryckte sin tillfredsställelse genom att förära motionären en guldmedalj, under sken likväl att det var en tacksamhetsgärd för hans predikningar i Åmål. När han återkom till riksdagen 1740, där han uppträdde som en ifrig Hatt, fick han emottaga en ny medalj som vedermäle af drottningens välvilja. Under sista tiden af sin lefnad var F. blind. Han dog d. 4 febr. 1751. Han ansågs som en af sin tids utmärktare predikanter. Vid hans frånfälle fanns en fullständig postilla färdig i handskrift, hvilken likväl aldrig blef utgifven. Gift 1711 med Helena Wigelia. 2. Fryxell, Fredrik, historisk samlare. Född i Väsehärads prästgård i Värmland d. 8 mars 1724; den föregåendes son, men skref sig liksom bröderna och deras afkomlingar Fryxell. F. ingick 1750 som e. o. kammarskrifvare och revisor i Krigskollegii husesynskontor, blef kopist s. å. och kammarskrifvare 1752. Sex år därefter utnämndes han till kamrerare vid prästeståndets änke- och pupillkassa, hvilken plats han senare utbytte mot kamrerarebefattningen vid Trollhätte slussbyggnad. Död ogift d. 30 sept. 1805. Flitig historieforskare, gjorde F. på lediga tider storartade samlingar, i synnerhet af hvad som rörde Värmlands då varande eller forna förhållanden. Hans handskrifter, dels på Karlstads gymnasii bibliotek, dels på K. biblioteket i Stockholm, äro ordnade efter särskilda rubriker: Vermelandia nobilitata, berättelse om adliga släkter i Karlstads stift; Vermelandia litterata, eller studerande vid universiteten med deras korta biografier; Vermelandia ecclesiastica, eller Karlstads stifts kyrko- och prästekrönika af A. O. Rhyzelius med tillägg; Vermelands Slägtebok; Vermia litterata Johannis Lindri junioris, Dalio- Vermelandi, tillökt och fullföljd af F.; Bibliotheca Vermelandica, samlingar af arbeten, från trycket utgifna af värmlänningar. Hans egna tryckta arbeten äro däremot få och bestå mest i uppsatser och berättelser i »Svenska Mercurius», »Svenska Magazinet», o. s. v. 3. Fryxell, Axel, författare i ekonomi. Född d. 15 juni 1765, den föregåendes brorson och son