oppositionens spetsar, bland dem F., hvilken frigafs först efter riksdagens slut. Äfven vid riksdagen i Gefle 1792 infann sig F. och invaldes i hemliga utskottet och blef vid dess sista sammanträde af konungen, som vid den närmare beröringen lärt uppskatta hans ädla karaktär och insikter, utnämnd till kommendör af Vasaorden. F. undanbad sig likväl detta nådebevis, under uppgift, att han redan vid 1772 års riksdag aflagt det löftet, att aldrig såsom riksdagsman mottaga någon titel, penningbelöning eller ordenstecken. Då han om aftonen samma dag infann sig på adelsklubben, lyftades han på sina ståndsbröders axlar och hälsades som »hela riddarhusets farbror», hvilken äretitel skulle tilldelas honom af hvarje adelsman, äfven af dem, som i rang och ålder stodo öfver honom själf. Med denna hyllning slutade F:s offentliga bana. Emot förväntan infann han sig nämligen icke vid riksdagen i Norrköping 1800 och afled ogift på Säbylund i Närike d. 9 okt. 1803. F. var i besittning af en god, lättfattlig framställningskonst, hvilken i förening med hans anseende för omutlig rättrådighet och oegennytta samt hans oförsagda mod att ställa sig i breschen för sina åsikter beredde honom ett inflytande, hvilket både före och efter hans tid kommit få riksdagsmän till del. Frigel, Per, musiker, tonsättare. Född i Kalmar d. 2 sept. 1750. Föräldrar: teologie lektorn, sedermera kyrkoherden i Madesjö, Petrus Frigelius och Ingrid Helena Wåhlberg. Med god humanistisk underbyggnad och en för hans år sällsynt musikalisk bildning, ankom F vid tjugu års ålder till Uppsala, där han efter sex års studier vann den akademiska lagern 1776. I Stockholm, dit han sedan begaf sig, intogs han i sällskapet Utile Dulci och gjorde sig snart fördelaktigt känd som tonsättare. Detta föranledde en plan, som hufvudsakligen utgick från K. teaterns d. v. styresman frih. Ehrensvärd, att låta honom på allmän bekostnad göra en resa och studera musik i utlandet. Då genom förändrade omständigheter denna plan gick om intet, eller, rättare, väsentligen inskränktes af den nya teaterstyrelsen, valde F., hellre än att underkasta sig en förödmjukelse, att afstå från sina framtidsdrömmar och mot en säker bärgning på ämbetsmannabanan utbyta ryktet som konstnär. Han ingick därför 1779 som e. o. kanslist i handels- och finansexpeditionen; blef 1781 kopist och två år därefter kanslist, med särskildt förordnande som protokollsförande. Med fortfarande uppdrag som protokollsförande, utnämndes han 1785 till sekreterare i statskontoret, hvilken befattning han innehade till 1809, då han erhöll afsked med lönen i pension. Redan 1778 hade Musikaliska akademien kallat F. till sin ledamot och valde honom 1796 till sin ständige sekreterare, med uppdrag 1815 att föreläsa i musikens teori och hafva uppseende öfver akademiens undervisningsverk. Då han 1841, vid nittioett års ålder, nedlade dessa befattningar öfverlämnades till honom en af akademien präglad minnespenning i guld. Efter 1809 biträdde han vid reformen af koralboken, tills han 1818 undanträngdes af Hæffner. F:s förnämsta kompositioner äro, utom en mängd koraler och kantater, en opera Zoroaster; musiken till Eremiten; till Wallins kantat Guds lof; oratoriet Försonaren på Oljeberget (med text af S. Ödman), o. s. v. På sena ålderdomen förlorade han sin syn, men bibehöll likväl sin hälsa och muntra lynne, tills ett svårt fall gjorde honom för den återstående lifstiden till krympling. Död d. 24 nov. 1842. Gift med Margareta Charlotta Baumann. Frisch, Carl Friedrich, skriftställare. Född i Demmin i Vor-Pommern d. 3 febr. 1808. Sin första bildning erhöll F. vid stadens borgarskola och gymnasium och inskrefs 1827 vid universitetet i Greifsvald. Här studerade han förnämligast teologi och var sedan 1830 lärare i en enskild familj, då han 1833 antog kallelsen till lärare vid Tyska nationallyceum i Stockholm, först såsom subrector och sedan 1851 såsom conrector samt erhöll på begäran afsked med pension 1866. Fil. licentiat i Greifswald 1855. I likhet med en annan landsman, Dieterich, äfvenledes lärare vid tyska skolan i Stockholm, har F. lifligt verkat för att utbreda kännedomen om svensk litteratur i sitt fädernesland Tyskland - genom goda öfversättningar af de flesta af fru Flygare-Carléns, Onkel Adams m. fl. arbeten, af åtskilliga historiska verk, såsom Strinnholm: »Wikingzüge, Staatsverfassung und Sitten der alten Skandinavier» 2 del. 1839-41, Swederus: »Schwedens Politik und Kriege 1808-14», 2 del. 1866 o. s. v. Hans egna arbeten, alla på tyska, omfatta mest geografiska ämnen, t. ex. Stockholm mit seinen Umgebungen 1844, Schweden. Handbuch für Reisende, 1860, Norwegen 1869, Kopenhagen; flera geografiska uppsatser i »Petermann's Mittheilungen», »Globus», »Aus allen Welttheilen», »Ueber Land und Meer», i Brockhaus' Conversations-Lexikon 11 Aufl., Meyer's Conversations-Lexikon m. m. Död i Stockholm d. 27 maj 1874. Gift 1835 med Carolina Josefina Teresia Hellgren. Fristedt, Robert Fredrik, universitetslärare, farmakolog. Född i Stockholm d. 19 juni 1832. Föräldrar: handlanden Gustaf Fredrik Fristedt och Kristina Charlotta Vahlberg. I Uppsala, där F. blef student 1851, promoverades han efter sex års studier till filosofie magister; blef 1859 medicine kandidat, 1861 medicine licentiat och året därefter medicine doktor. Redan under sin studietid hade F. för botaniska forskningar företagit åtskilliga resor till norra Sverige. År 1862, sedan han året förut blifvit förordnad till amanuens vid Uppsala universitets farmakologiska museum, anträdde han såsom Hwassersk stipendiat en resa till Tyskland, hvarunder han i synnerhet uppehöll sig i Berlin, Breslau, Wien, München och Göttingen för