innehafvande syssla vara grefve Magnus Brahes underlagsman i Uppland 1628. Två år därefter befordrad till borgmästare i Stockholm, blef han sedermera assessor först i Göta och sedan i Svea hofrätt och var vice president i Åbo hofrätt 1640--45. Död i början af 1650-talet. G. var en för sina kunskaper och ämbetsmannaskicklighet högt ansedd man. Såsom författare har han efterlämnat tvenne afhandlingar: Oratio de bello recte instituendo 1608 och Oratio de studio sapientiæ 1611, hvarjämte han skrifvit en sedermera tryckt berättelse om den ofvannämnda beskickningen till Danmark. Gift 1: med Kristina Bengtsdotter, 2: 1625 med Märta Bock till Näs och 3: med Botilda Månesköld till Seglinge. Gegerfelt, von. Ättens förste kände stamfader var kaptenen Per Andersson Geggen, hvilken sannolikt var af utländsk härkomst och lefde i Sverige å 1500-talet. Hans sonson, kaptenen Samuel, adlades 1674 under namnet von Gegerfelt. 1. Gegerfelt, Herman Georg von, jurist, riksdagsman. Född i Göteborg d. 16 aug. 1817. Föräldrar: majoren Adolf Fredrik von Gegerfelt och Anna Ulrica Gyllenhaal. Student i Uppsala 1834, blef G. 1839 fil. d:r och 1841 jur. kand. samt började 1842 tjänstgöra i Göta hofrätt, där han 1853 utnämndes till assessor, 1869 till hofrättsråd och 1878 till president, hvilken post han beklädde till 1883. Vid Uppsala universitets jubelfest 1877 blef G. juris hedersdoktor. Han bevistade ståndsriksdagarna 1850--51, 1856--58 och 1865--66 samt var vid den sista ordf. i expeditionsutskottet. 1866 valdes han af Jönköpings läns landsting till ledamot i Första kammaren, där han satt till och med 1879, då han drog sig tillbaka. Han var under denna tid ledamot af dels konstitutions- (1871--72), dels lagutskottet (1867--70 och 73--79), hvars ordf. han var 1873 och 1878--79. G., hvars anföranden i lagfrågor oftast voro bestämmande för Första kammarens beslut, satt äfven i åtskilliga juridiska kommittéer. Död, ogift, i Jönköping d. 30 april 1886. 2. Gegerfelt, Carl Fredrik Viktor von, arkitekt. Född d. 6 maj 1817 i Jönköping; den föregåendes syssling. Föräldrar: öfverstlöjtnanten Georg Fredrik von Gegerfelt och Gustava Cecilia Anckarsvärd. Efter förberedande studier utnämndes G. 1835 till underlöjtnant vid Göta artilleriregemente, hvarifrån han följande året sökte och erhöll transport till Värmlands fältjägarekår. Här befordrades han 1843 till löjtnant, men tog redan året därefter afsked från regementet och lämnade krigstjänsten alldeles 1845. G. hade nämligen 1839--41 i Berlin studerat arkitektur och ville helst ägna sig häråt. Han bosatte sig i Göteborg, där han 1872 blef stadsarkitekt och utförde bl. a. 1850 ritningar till Allm. och Sahlgrenska sjukhuset och 1869 till Chalmersska institutet, där han 1868--76 var lärare i husbyggnadskonst, till hospitalet å Hissingen, till samtliga utställningsbyggnaderna vid 13:e allmänna landtbruksmötet i Göteborg, o. s. v. G. har ifrat för en nordisk stil och i sina arbeten visat ett själfständigt kynne. Gift 1843 med Harriet Johanna Damm. 3. Gegerfelt, Vilhelm von, målare; den föregåendes son. Född i Göteborg den 9 nov. 1844. G. studerade 1861--63 vid konstakademien i Köpenhamn och 1864--65 vid Akademien för de fria konsterna i Stockholm, hvaraf han 1872 blef agrée. Han vistades 1866--72 i Düsseldorf samt bosatte sig sedan i Paris. »Han gjorde studieresor till Frankrikes nordkust, till Venezia och hem till Sverige. Han målade vinterstycken och månsken, franska kustpartier i delikat gråstämning, svenska utsikter, inloppet till Göteborg, soliga snömotiv från Uppsala, slaskstämningar från svenska landsbygden, skidlöpare i vinterkvällens silfverskymning. Han var jämte Skånberg den första bland svenskarna, som såg den italienska naturen med moderna ögon, som där såg annat än den evigt blå himlen i förmiddagens skarpa solljus, som äfven när det gällde att måla Italien sökte stämningen och ej endast formen. Han målade skymningen öfver lagunerna, månuppgång öfver Venezias trånga kanaler, sommarnatten behärskad af en djärf, djupblå botten, stämningar, som varit helt och hållet främmande för de äldre pilgrimerna till skönhetslandet. Hans målningar väckte uppmärksamhet för deras själfständighet i uppfattningen och deras frihet från schablon, för penselföringen, smidighet och liflighet, färgens glans och djup och stämningens lokaltrohet.» Gift 1: 1871 med Vilhelmina Karolina Fogelberg; 2: 1883 med Gunhild Amanda Baalack. Geijer. Denna i såväl vår odlings- och lärdomshistoria som å bergshandteringens område frejdade släkt härstammar från Tyskland och var en af de många, som under Gustaf II Adolfs tid inflyttade för upphjälpandet af svenska bergsbruket. 1. Geijer, Bengt Gustaf, bergsbruksidkare. Född på Stora Bohr i Lindes socken af Örebro län d. 11 mars 1682. Föräldrar: brukspatronen Kristoffer Geijer och Engelborg Carlberg. Efter att någon tid vistats som student i Uppsala och därefter tjänstgjort som bruksbokhållare och arrendator å skilda håll, nedsatte sig G. 1720 å Uddeholm och begynte i en nästan obebodd ödemark anlägga hyttor och stångjärnshamrar, hvilkas tillverkning före hans död uppgick till flera tusen skeppund. De afröjda skogsmarkerna förvandlades till åkerfält; hemman, torp och lägenheter anlades på lämpliga ställen, och slutligen kunde han af sina från skogsroten upptagna nyodlingar årligen inhösta ett par tusen tunnor spannmål. De bruk och egendomar, hvilka genom hans arbetsamhet uppstått så godt som i vildmarken, gjordes af G. till ett slags fideikommiss, som efter hans död skulle