tyska universitet, då han utnämndes till e. o. teologie professor i Åbo 1675. Prästvigd och promoverad teol. doktor följande året, befordrades han till andre teol. professor 1679 och blef superintendent i Ingermanland 1684. Från 1689 blef han faderns medhjälpare i ämbetet och utnämndes, efter dennes frånfälle 1690, till biskop öfver Åbo stift. Såsom stiftsstyresman sökte G. befrämja lutersk bekännelse och upprätthålla ordning och skick inom församlingarna. I sina yngre år, under sin vistelse i Tyskland, hade han varit nära förbunden med Spener och hyllat dennes pietistiska åsikter. Men såsom biskop satte han sig tämligen själfmyndigt mot hvarje afvikelse från statskyrkan och ville förekomma själfva frestelsen härtill genom att söka göra samma kyrka så ren och fullkomlig som möjligt. I kyrkans häfder är för öfrigt hans namn på det närmaste införlifvadt med hans frejdade faders. Sin mesta tid ägnade han åt det af dem gemensamt påbörjade bibelverket, af hvilket Nya Testamentet utkom 1711--13. Gamla testamentet utkom ej förrän efter Gezelii död, 1724--28. Dess slutliga redaktion besörjdes af hans måg biskop D. Lund i Viborg. Vid ryssarnas inbrott i Finland 1713 begaf sig G. öfver till Sverige, där han dog på sin egendom Viggebyholm i Uppland d. 10 april 1718. Gift 1680 med Hedvig Lietzen. 3. Gezelius, Johan, biskop. Född i Narva d. 6 maj 1686; den föregåendes son. Återkommen från de utländska resor, med hvilka han afslutade sin vetenskapliga uppfostran, utnämndes G. 1710 till e. o. teol. professor i Åbo och lät prästviga sig 1711. Vid ryssarnas inbrott i landet, måste G. som flykting bege sig öfver till Sverige, där han uppehöll sig 1713--20. Vid sin återkomst till Finland befordrades han till andre teol. professor i Åbo och utnämndes 1721 till den förste biskopen i Borgå, dit stiftet blifvit flyttadt efter Viborgs afträdande till ryssarna i freden i Nystad s. å. Med lika mycket nit som oegennytta ägnade sig G. åt sitt nya kall och sökte efter yttersta förmåga hela de skador, kristendomskunskapen och sederna lidit genom det långvariga kriget. Död d. 18 juni 1733. Gift 1720 med Helena Arnell. 4. Gezelius, Georg, präst, skriftställare. Sonsons son till G. I:s broder. Född i Jönköping d. 5 okt. 1735. Föräldrar: räntmästaren Martin Gezelius och Sara Katariha Broström. Inskrefs 1752 till student i Uppsala, men begaf sig efter fem år till Åbo, där han promoverades till filosofie doktor 1757. Prästvigd i Uppsala 1759, utnämndes han sex år därefter till kyrkoherde i Östra Ryd i Roslagen, men utbytte denna syssla före tillträdet mot kyrkoherdebeställningen i Lillkyrka och Ödeby i Närike 1766. Erhöll 1779 hofpredikants titel och blef följande året prost öfver Glanshammars kontrakt. G. är bekant som utgifvare af Försök till ett biographiskt Lexicon öfver namnkunnige och lärde svenske män 1778--87, i hvars utarbetande han biträddes af biskop O. Celsius, J. H. Lidén, A. Schönberg, E. M. Fant, S. L. Gahm Persson, m. fl. Död i Lillkyrka prästgård d. 24 maj 1789. Gift 1767 med Sara Regina Petré. Gibson, William, donator. Född i Arbruth i Skottland d. 11 mars 1783; son af fabrikanten i nämnda stad William Gibson och Isabella Neish. Bland de skotska familjer, som i slutet af 1700- och början af 1800-talet nedsatte sig i Sverige och där med förvärfvad rikedom hugfästat sina namn, som patrioter, mecenater eller filantroper, intager namnet Gibson ett framstående rum. Vid unga år bosatt i Göteborg, öppnade G. 1808 därstädes egen affärsrörelse, med den framgång att han efter några år var i besittning af en icke obetydlig förmögenhet. Under den stora penningkris, som föranleddes af Napoleon I:s fall, förlorade G. hvad han dittills förvärfvat. Han ingick då kompaniskap med en af sina vänner, grosshandlaren Paul Melin. Men när han kort därefter genom sitt gifte 1815 med Anna Katarina Wijk, syster till Olof Wijk d. ä. (se nedan), erhållit en större förmögenhet, började han 1818 handelsrörelse för egen räkning, hvilken han omkring 1826 förvandlade till en storartad fabriksverksamhet. Denna erhöll en betydlig utvidgning, sedan han till kompanjon upptagit en landsman, Alexander Keiller, som likväl sedermera anlade i Göteborg ett stort mekaniskt etablissemang för egen räkning. G. upptog då i firman sin äldsta son William Gibson, hvilket kompaniskap fortfor till faderns död, d. 3. aug. 1857. Vid det utanför Göteborg belägna vackra Jonsered, där G. hade sina flesta fabriker, reser sig en kyrka i götisk stil, ett af de minnen G:s frikostighet lämnat efter sig. Ett annat är en därvid belägen skola för etthundrafemtio barn, hvars underhåll bekostas genom af honom anslagna fonder. Flera andra dispositioner af samme man skulle kunna nämnas. Giertta, Johan, krigare. Född i Narva d. 24 juni 1666. Föräldrar: kommendanten Johan Ericsson Hierta, sedan stamfader för adliga och friherrliga ätterna Giertta, och Elisabet Hard. G. ingick tidigt i krigstjänst och var korpral vid lifdrabanterna, när Carl XII, omringad af fiender, började sina bragdrika härnadståg år 1700. I den häftiga drabbningen vid Krasnakut, då G. var löjtnant vid drabanterna, och som sådan innehade öfversterang, blef han vid konungens sida sårad af tvenne kulor i högra benet. Ännu lidande af sina blessyrer, deltog han i slaget vid Pultava och befann sig hos konungen i den hetaste elden. Då den hästbår, på hvilken Carl fördes, blifvit krossad af en kanonkula och hästen, på hvilken han sedan hjälptes upp, strax därpå nedskjuten, lämnade G. konungen sin häst,