utnämndes till förste protokollsekreterare i stora kansliet. Denna plats innehade han till 1671, då han befordrades till politie-borgmästare i Stockholm. Han utsågs under riksdagen följande året till talman i borgareståndet och adlades 1676. Död genom följderna af en illa gjord åderlåtning d. 23 febr. 1683. Gift 1669 med Elisabeth Pfeiff. 2. Gerner, Albrekt, krigare. Född i Stockholm d. 21 juli 1681; den föregåendes son. 1704 ingick G. i krigstjänst såsom volontär vid Lifregementet och följde s. å. svenska armén till Polen, där han 1708 befordrades till kornett vid lifdragonerna. I slaget vid Holofzin, då konung Carl tillbakakastat den bakom kärr och moras förskansade ryska hären, fick han se en ung man i spetsen för några trasiga, krutstänkta bussar salutera med en sönderskjuten fanstång. Det var kornetten G., hvilken, sedan de bägge kaptenerna, två löjtnanter och nästan hela kompaniet stupat, lyckats själf sårad rädda regementets standar ur fiendens händer. Denna ovanliga tapperhet tillvann honom konungens välvilja, och G. erhöll löfte om snar befordran. Emellertid inträffade det olyckliga slaget vid Pultava, där G. med den öfriga hären blef fången. Sedan han med sina olyckskamrater tvungits att förhärliga tsar Peters prunkande intåg i Moskva, blef han förd till den lilla staden Solikamskoj i Sibirien och hårdt behandlad. Under dessa vedervärdigheter blef flykten hans enda tanke, och han vidtog i hemlighet sina anstalter att så fort som möjligt verkställa den. Han lärde sig genom flitigt umgänge med landtbefolkningen ryska bonddialekten, mutade ett par bönder att blifva hans vägvisare, och, sålunda förberedd, smög han sig förklädd undan och anlände, efter sex veckors vandringar genom skogar och ödemarker, till Arkangelsk. Här omtalade han hvem han var för en holländsk köpman, som förde honom förklädd till matros, på ett portugisiskt fartyg. Med detta ankom han till Lissabon, där svenska konsuln skaffade honom medel att återvända till fäderneslandet 1716. Hemkommen skyndade han att uppsöka konungen i Ystad och utnämndes af honom genast till kapten vid samma kompani, hvars standar han med så mycken tapperhet räddat. Han bevistade sedan alla fälttåg intill freden i Nystad, utnämndes till major i armén 1727 och öfverstlöjtnant vid Östgöta kavalleri 1747 samt erhöll afsked med titel af öfverste 1752. Död på Venngarn i Uppland d. 29 sept. 1755. Gift 1719 med grefvinnan Anna Gyllenborg, dotter af k. rådet Jakob Gyllenborg (se nedan). Gezelius. En svensk släkt från Gesala i Romfartuna socken af Västmanland, af hvilken följande medlemmar förnämligast gjort sig bekanta: 1. Gezelius, Johannes Georgii, biskop, lärd. Född på Gesala rusthåll i Västmanland d. 3 febr. 1615. Föräldrar: rusthållaren Göran Andersson och Anna Gudmundsdotter. G. var en af de många utmärkta män, som under biskop Rudbeckii kraftfulla styrelse erhöllo sin första bildning vid Västerås läroverk. Sedan han 1632 blifvit student i Uppsala och 1638 filosofie magister vid det kort förut inrättade universitetet i Dorpat, utnämndes han 1641 till professor i grekiska och österländska språken vid sistnämnda lärosäte. Åtta år senare kallades han till Sverige och utnämndes till pastor i Stora Skedvi i Dalarna samt innehade denna plats till 1660, då han befordrades till generalsuperintendent i Livland och prokanslär för Dorpats universitet. 1664 utsågs G. till biskop i Åbo, efter den af tidens teologiska nit grymt förföljde Terserus, därvid det egendomliga förhållande ägde rum, att valet hölls redan dagen efter det Terseri afsättningsdom fallit, men icke som vanligt af stiftet, utan af det på riksdagen samlade prästerskapet. På alla dessa platser ådagalade G. en sällsynt kraft och verksamhet. Såsom professor i Dorpat utarbetade han för ungdomens undervisning en grekisk språklära Grammatica Græca, 1647, hvilken såsom lärobok bibehöll sig i långa tider. Såsom superintendent besörjde han en ny kyrkoordning för Livland, utarbetade en upplaga af katekesen på lettiska språket, visiterade flitigt församlingarna och sökte befordra kristendomsundervisningen samt afskaffa oordningar. På Åbo biskopsstol, hvarest han verkade i tjugufem år satte han Finlands kyrkoväsende i utmärkt skick. Han författade en förberedande kyrkolag, dref med ifver på allmogens undervisning, genom skolmästare, präster och klockare; utgaf nya upplagor af finska psalm- och handboken, samt utarbetade en större och mindre katekes, som sent i vår tid begagnats af Österbottens allmoge. Han fastställde större och strängare fordringar för prästexamen, anbefallde ordentliga husförhör, införde bruket af husförhörslängder, m. m. För de lärda undervisningsverken författade han en skolordning och en mängd läroböcker, hvilka genom sitt klara innehåll och rediga uppställning bilda epok i svenska undervisningsväsendets historia. För att kunna tillhandahålla dessa åt ungdomen för godt pris, skaffade han sig ett eget tryckeri, där böckerna trycktes på hans bekostnad. Slutligen, och såsom kronan på sitt dagsarbete, började han vid femtiofem års ålder, tillsammans med sin son, den bibelupplaga med förklaringar, som efter dem blifvit kallad Gezeliska Bibelverket, men som dock ej blef färdig förrän många år efter den äldre Gezelii död. Och likväl var den store mannen såsom andra icke utan fel. Hit hörde i första och förnämsta rummet ett despotiskt sinnelag som föranledde obehagliga uppträden och tvister, hvilka än mer ökades genom hans första hustrus och döttrarnas öfvermod. Tadel, afund och ovänskap utgjöto sig öfver den gamles hufvud och rättegångar, till och med af rätt skandalös art, störde hans frid. Icke destomindre fortfor han att lika träget och troget vårda stift, församlingar och läroverk ända till sin död d. 20 jan. 1690. Gift 1: 1643 med Gertrud Gutheim och 2: 1684 med Kristina Persdotter till Hadenäs, änka efter amiral Johan Bergenstjerna. 2. Gezelius, Johan, biskop. Född i Dorpat d. 6 sept. 1647; den föregåendes son. Sin vetenskapliga bildning hade G. grundlagt vid universiteten i Uppsala, Riga, Åbo och åtskilliga