mot liturgien och mot papismen, hvilka i otaliga afskrifter spredos öfver landet. Genom ett företal till liturgien 1576 lät G. emellertid förstå, att han gillat liturgien. Själf fick han dock ej länge lefva och verka i denna riktning. Han dog nämligen d. 12 febr. 1579, såsom det berättas, af samvetsoro öfver sin beredvillighet att ingå på konungens liturgiska sträfvanden. 2. Gothus, Laurentius Paulinus, ärkebiskop. Född i Söderköping d. 10 nov. 1565; den föregåendes brorson. Föräldrar: smeden Påfvel Pedersson, som någon tid äfven var stadens borgmästare, och Karin Pedersdotter. G. blef lärjunge och 1587 medlärare vid det af Johan III uprättade stockholmskollegiet samt reste 1588 till tyska universitet och vann 1592 fil. magistergraden i Helmstedt. Följande år blef han professor i logik vid Uppsala universitet, hvilken professur han 1594 utbytte mot professuren i astronomi. Fem år senare vigdes han till präst af ärkebiskopen Abr. Angermannus och höll år 1600 den 22 jan. den första magisterpromotionen, hvarvid sju studerande blefvo magistrar och femton baccalaurei. S. å. blef han teologie professor och därjämte universitetets förste rektor. År 1606 skulle han bli biskop i Västerås. Men då han råkat ådraga sig Carl IX:s onåd, måste han utbyta biskopsstolen mot pastorsämbetet i den torftiga Näs socken i Uppland, där han likväl endast stannade i två år. Genom ett utgifvet arbete »om kometerna», hvilket han dedicerade till konungen, återvann han fullkomligt dennes ynnest och utnämndes 1608 till biskop i Skara och 1609 till innehafvare af Strengnäs biskopsstol. Bland företag, dem han under sin tjuguåttaåriga verksamhet härstädes dels själf utförde, dels kraftigt befordrade, var inrättandet af ett gymnasium, det första i riket, och anläggandet af ett eget boktryckeri, hvilket han för det mesta själf sysselsatte med egna arbeten. Sjuttiotvå år gammal flyttades han härifrån till ärkebiskopsstolen i Uppsala. Oaktadt sin höga ålder undandrog han sig likväl inga af de plikter, hans nya ämbete ålade honom, och förrättade till och med visitationsresor högt upp i Lappmarken. Han afled d. 29 nov. 1646 och begrofs i Strengnäs, ett ställe, hvarvid hans käraste minnen voro fästa. G. deltog i politiska värf vid några riksdagar samt som legat till Finland 1599 och till Livland 1608. Hans vetenskapliga skrifter präglas af rik inbillningskraft och en utmärkt form. Många djupa tankar, framställda på ett öfvertygande sätt, påträffas i dem. Hans flesta skrifter höra till religionsundervisningen. G. brukade äfven sin penna till en ständig kamp mot aristotelismen till försvar för Ramus' system, häfdande att all hednisk filosofisk sedelära vore ett oting, sedan den kristna moralteologien finnes till. Gift 1: 1594 med Katarina Olofsdotter och 2: 1624 med Brita Eriksdotter. Hans barn blefvo adlade med namnet Olivecrantz. Gottlund, Carl Axel, »svenska finnarnas apostel». Ehuru född och bosatt på andra sidan Bottenhafvet, har G. i Sverige så länge och nitiskt verkat för en hel folkklass, skogsfinnarnas förbättrade ställning, att vi ej tveka att inrymma hans bild i detta arbete. Han föddes i Strömfors prästgård i Nylands län d. 24 febr. 1796. Föräldrar: d. v. vice pastorn, sedermera kyrkoherden i Jockas, Matthias Gottlund och Ulrika Sofia Orræus. Efter att ha genomgått Borgå gymnasium blef G. student i Åbo 1814 och öfverreste 1815 till Sverige, där han 1816 lät inskrifva sig som studerande vid Uppsala universitet. Redan från ungdomen med kärlek fäst vid finska språket och det finska landets sagominnen, runosånger och folksägner företog han 1817 en fotvandring genom Gestrikland, Helsingland, Herjedalen, Dalarna samt Värmland, för att uppsöka där sedan längre tid tillbaka bosatta finska kolonier och uppteckna hvad som möjligen blifvit räddadt af forntidsminnen. Fyra år senare fortsatte han sina vandringar genom Gillbergs, Nordmarks, Jösse, Fryksdals och Älfdals häraders finnbygder i Värmland samt genom Solöer och Audalen upp till Elfverums och Trysilds »finnskover» i Norge. Under dessa resor hade G. lärt känna den finsktalande befolkningens låga ståndpunkt i religiöst och socialt hänseende, men tillika kommit under fund med, att detta till god del härledde sig af det styfmoderliga sätt, på hvilket finnarna af svenskarna i all tid blifvit behandlade. Han fattade då ett beslut att blifva sina stamfränders apostel, förespråkare och försvarare hos svenska regeringen och fullföljde detta med en viljekraft och en framgång, som, när man tager i betraktande de fördomar, hinder och motstånd han hade att bekämpa, väl kan kallas ovanlig. År 1839 utnämndes han till lektor vid Alexandersuniversitetet i Helsingfors och förordnades genom ett särskildt reskript af s. å. att förestå translatorsbeställningen i finska språket därstädes. En stor del af hans arbeten, de flesta på finska, hafva utgått ifrån eller stå i samband med hans mission såsom finskhetens målsman i Sverige. I yngre år lämnade han några versifierade bidrag till »Poetisk Kalender» samt »Kalender för Damer». G. flyttade 1826 till Stockholm, men 1834 åter till Finland. Redan 1818 utgaf han en första afhandling och en tryckt samling finska fornsånger, som sedan följdes af både gamla och moderna sånger. 1828--29 utkom första delen af Karlavagnen, hvari han sökte begynna en vetenskaplig litteratur på finska. Sedermera trädde han i skuggan för Lönnrot och Castrén; han ansåg sig tillbakasatt, isolerade sig från de öfriga i den finska litteraturens tjänst, och de arbeten, han utgaf, röra sig egentligen om honom själf. G. utgaf äfven ett par tidningar. Död i Helsingfors d. 20 april 1875. Gift med Charlotta Fredrika Augusta Brink. Gottman, Lorens, konstmålare. Född i Stockholm 1708. Efter genomgångna lärlings- och gesällår blef G. mästare i målareämbetet 1731, bisittare 1741--46 och afled i sin födelsestad d. 16 febr. 1779. Han var ej blott ansedd som