utmärkt skicklig handtverksmålare, hvilket på hans tid var något helt annat än nu, utan åtnjöt också anseende som konstnär. En altartafla -- Kristi nedtagande från korset -- målad för Österby brukskyrka och färdig 1768, lofordades mycket af samtiden och förtjänar allt erkännande, i synnerhet för färgernas lätthet och sammansmältning. Äfven altartaflan i Katarina kyrka i Stockholm härrör från honom. Ledamot af Målare- och bildhuggareakademien. Sonen Fredrik, född 1746, var någon tid lärare i konstakademien, och blef 1780 mästare i målareämbetet. Död d. 12 dec. 1801. Gottmarck, Johan, lärd. Född i Leksand i Dalarna d. 15 dec. 1726. Föräldrar: d. v. komministern, sedermera kyrkoherden i Älfdalen Anders Gottmarck och Helena Lexelius. Vid tolf års ålder inskrefs G. bland de studerande i Uppsala och aflade filosofie kandidatexamen 1751. Sedan han 1755 äfven absolverat teologie kandidatexamen, kallades han 1756 till docent i teologiska fakulteten och utnämndes s. å. till lärare i teologi och historia vid den nyinrättade kadettkåren i Karlskrona. Några år därefter fastställdes ett nytt reglemente för detta läroverk. G., som vid detsammas tillämpning ansåg sig prejudicerad och icke fått åtnjuta den rätt, honom tillkom, klagade däröfver i en skrift, affattad i sådana ordalag, att den ådrog honom en rättegång, hvarvid allmänna åklagaren yrkade ingenting mindre än dödsstraff. Genom konungens utslag 1766 stannade domen likväl vid ämbetets förlust och upphäfdes, på hemställan af ständerna, 1772 af konungen alldeles. Emellertid hade G. redan 1768 blifvit utnämnd till log. et metaph. lector i Västerås och befordrades efter den nämnda k. förklaringen 1772 till teol. lektor; blef prost och kyrkoherde i Hubbo 1774, teol. doktor 1778 samt förste teol. lektor och kyrkoherde i Badelunda 1785. Kallades till fullmäktig vid riksdagarna 1789 och 1792, till deputerad vid jubelfesten i Uppsala 1793, till revisor i banken och riksgäldskontoret och uppfördes tvenne gånger med nästan enhällig kallelse på biskopsförslag. Död d. 25 aug. 1812. G:s litterära kvarlåtenskap utgöres af trenne arbeten: Sveriges politiska, moraliska och ekonomiska tillstånd 1795, Kantiska s. k. philosophien från dess sjelfgjorda obegriplighet utvecklad och updagad 1796, Tankar om ordning och sätt i våra theologiska systemer 1804. Gift 1: 1760 med Elisabet Muhrbeck och 2: 1810 med Helena Margreta Gavelius. 1. Grabow. Mathilda, se Taube. 2. Grabow, Karl Ludvig, dekorationsmålare; den föregåendes broder. Född i Stockholm d. 29 dec. 1847. Föräldrar: fagottisten i hofkapellet Ludvig Grabow och Augusta Lovisa Winckler. G. genomgick konstakademien 1860--64, studerade 1864--70 i Berlin hos professorerna Karl och Paul Gropius och hade till 1873 anställning i sina lärares ateljé. Han bosatte sig sedan i Stockholm som dekorationsmålare och har utfört en mängd dekorationer till Stockholms olika teatrar. G., som har ateljé med åtskilliga biträden, är i besittning af stora kunskaper och mycken skicklighet i sitt fack. Han har äfven verkat som dekoratör och i denna egenskap utfört målningar i många så väl offentliga etablissement som privathus i Stockholm. Ogift. Graffman, Carl Samuel, landskaps- och historiemålare. Född i Göteborg 1802. Hans tidigt visade håg för konsten togs af Fahlcrantz om händer och utvecklades för landskapsmålningen. 1830 företog G. en studieresa till Skottland, hvarest han fann det vänligaste mottagande hos Walter Scott och dennes måg, W. Lockhart, samt aftecknade en mängd pittoreska vyer, hvilka litografierades af C. J. Billmark (»Skottska Vuer») och vunno mycket erkännande. En och annan af dessa utsikter utförde han äfven i olja och i större skala. Tyvärr föll den lofvande konstnären i ett obotligt vansinne och framsläpade i öfver tjugufem år sitt olyckliga lif, tills döden slutligen förlossade honom i Stockholm den 16 april 1862. Agrée af konstakademien. Graffman, Hans, präst, lärd. Född i Ösmo prästgård d. 14 april 1748. Föräldrar: kyrkoherden i Frustuna och Katrinenäs Abraham Graffman och Maria Magdalena Walthier. G. måste från sitt femtonde år uppehålla sig själf genom att dela sin tid mellan egen och andras undervisning och inskrefs som student i Uppsala 1766. Såsom filosofie kandidat 1769 tvangs han af sin torftighet att mot betalning afstå sin rätt vid 1770 års promotion till en landsman, som eljest blifvit utesluten, och lagerkröntes först vid den följande promotionen 1773. Hösten sistnämnda år anträdde han en resa till universitetet i Halle, där han eröfrade teologie doktorsgraden. Den disputationsakt, hvarmed han i okt. 1774 satte inseglet på sina aflagda lärdomsprof, anföres som en af de mest lysande i denna högskolas tideböcker. Efter aktens slut, sent på aftonen, omringades hans vagn af universitetets professorer och mer än åttahundra studenter, som med lifliga lefverop hälsade den utmärkte främlingen. Från Halle begaf sig G. till England, där han uppehöll sig halftannat år under flitig forskning i Londons och Oxfords bibliotek och ett lärorikt umgänge med därvarande lärde. Efter sin återkomst till Sverige inställde han sig hos konungen på Gripsholm, utnämndes af honom till hofpredikant och 1778 till kyrkoherde efter fadern i Frustuna. År 1793 förflyttades han som teologie lektor till Strengnäs och utnämndes till domprost därstädes 1800. Som riksdagsfullmäktig bevistade han alla riksdagar 1810--23; promoverades till jubelmagister 1824 och afled d. 30 jan. 1828. I