geografisk, militärisk, statistisk och fysiografisk Karta öfver Sverige och Norge, af hvilken tre stora upplagor inom några år blefvo utsålda. 1821 blef H. öfverstlöjtnant i flottornas generalstab och erhöll öfverstefullmakt vid flottornas sammanslagning 1824, då han tillika ställdes på indragningsstat. 1836 utgaf han en Karta öfver Helsingfors och 1852 en Krigskarta för efterkommande sjöförsvarare. Äfven som skriftställare har H. uppträdt, dels i fråga om Sveriges sjöförsvar, dels rörande brännvinslagstiftningen, för hvilken han, liksom för skärgårdsförsvaret, särskildt intresserade sig i riksdagen, där han 1828, 34 och 40 var led. af statsutskottet. En af honom mot husbehofsbränningen riktad broschyr utdelades gratis i 45,000 ex. i landet och bidrog i hög grad till den förändrade brännvinslagstiftningen. Han afled i Stockholm d. 28 april 1870. Gift 1817 med Eva Fredrika Burenstam. Haglund, Robert Ludvig, tecknare och etsare. Född i Stockholm d. 5 mars 1844. Föräldrar: snörmakaren Carl Gustaf Haglund och Therese Lagerqvist. H. var först elev hos Ahlgrensson och begaf sig sedan till Finland, där han målade dekorationer för Åbo teater. Återkommen 1865, var H. verksam vid k. teaterns i Stockholm dekorationsateljé samt genomgick samtidigt konstakademiens skolor. 1867 blef H. tecknare för Ny Ill. tidning och har så väl där som i Sv. Familj-Journalen och åtskilliga utländska tidningar, för hvilka han företagit resor, offentliggjort ett stort antal teckningar. H. har vidare illustrerat Sveriges historia 1875--81, samt Vegas färd kring Asien och Europa 1881 och redigerar från 1888 Konstnärsklubbens jultidning »Jul». Som teckningslärare, bland annat vid Tekniska högskolan från 1889, har han bidragit till utvecklande af ungdomens konstnärliga anlag. På de senare åren har H. skaffat sig ett namn såsom talangfull och flitig etsare. Gift 1875 med Anna Helena Land. Hagström, Erik, mekaniker. Född d. 2 dec. 1760 i Stora Tuna i Dalarna. Föräldrar: d. v. bokhållaren vid Östra Silfberget Erik Hagström och Maria Helena Gustrin. Under sin vistelse i Uppsala visade H. så utmärkta prof på sin fallenhet i bergsmekaniken -- han hade bland annat konstruerat en maskin för stenarters svarfning och polering -- att han, utan föregående examina, 1787 antogs till auskultant i bergskollegium och e. o. kanslist i kontrollverket. Då vid samma tid genom grefve N. A. Bielkes fosterländska nit ett bolag bildats för anläggandet af ett porfyrverk i Dalarna, utsågs H. till detsammas anläggare och blifvande förvaltare. Under många svårigheter och efter besegrande af stora hinder genomförde han saken så, att anläggningen 1802 var i full gång och 150 personer därstädes hade sin utkomst. 1793 hade H. erhållit geschworners namn, heder och värdighet och invaldes sju år senare till ledamot af Vet.-akad. 1811 antagen till undermekanikus vid Göta kanalbyggnad, fick han på sin anpart uppförandet af åtskilliga kajbyggnader, af hvilka den vid Sjötorp i synnerhet ansågs för ett mästerstycke. 1815 blef han öfvermekanikus och erhöll öfverdirektörs titel. 1820 kallades han af Kopparbergs bergslag till styresman öfver Avesta bruk, en förvaltning som han besörjde med samma nit, som han i alla sina uppdrag ådagalade. Hans sista offentliga värf var ett regeringens förordnande att tillsammans med majorerna Edström och Hällström 1824 verkställa en undersökning om sättet för och följderna af en upprensning af Qvicksund i Mälaren. Död i Avesta d. 15 dec. 1827. H:s lif och verksamhet lämna ett vackert intyg om, huru långt en man med ljust hufvud och kraftfull vilja kan komma. Aldrig i tillfälle att studera främmande länders mekaniska inrättningar, knappast en gång med akademisk underbyggnad, var H. i själfva verket autodidakt, men som sådan jämbördig med sin samtids bästa mekanici. Gift 1792 med Katarina Elisabet Muncktell. Hagström och Hagströmer. Ätterna härstamma från regementsfältskären vid Jämtlands regemente Per Hagström, hvars sonson, Anders Johan (se nedan) 1812 adlades under namnet Hagströmer. 1. Hagström, Johan Otto, läkare. Född på Frösön i Jämtland d. 24 juni 1716. Föräldrar: regementsfältskären Per Hagström och Helena Sandius. Föräldrarnas torftiga villkor och i synnerhet faderns tidiga frånfälle lade under ungdomsåren så många pröfvostenar på H:s väg, att han mer än en gång var betänkt på att öfvergifva studierna och söka sin utkomst som landtbrukare. Men hans ihärdighet besegrade svårigheterna, och efter att i tolf år varit inskrifven som akademisk medborgare i Uppsala belönades hans ansträngningar omsider med medicine doktorshatten därstädes 1749. Samma år företog H. med ett kungligt stipendium en resa genom Jämtland och dess lappmarker, hvarom han inlämnade till Vet.-akad. en sakrik berättelse, hvilken under titel Beskrifning öfver Jämtland trycktes 1751. Sedan han under ett par år dels förestått lektoratet i matematik vid Hernösands gymnasium, dels tjänstgjort som privatläkare hos den bekante presidenten frih. Broman, utnämndes han 1754 till provinsialläkare i Östergötland, från hvilken befattning han vid sextionio års ålder tog afsked. Han dog i Linköping d. 12 mars 1792. Vid sidan af sitt läkarekall ägnade H. sig med ifver åt naturvetenskaperna och var på detta område en lika samvetsgrann som skarpsinnig forskare samt undervisade äfven gratis i naturalhistoria vid Linköpings gymnasium. När Linné fick läsa hans 1768 utkomna arbete Pan Apum, försatte det blomsterkonungen i en sådan förtjusning, att han hedrade författaren med en skrifvelse, hvaruti han försäkrar, att H. genom detta arbete »grafvit sitt namn så djupt i tidens hälleberg, att inga