utnämndes han tre år senare till ord. professor i medicin och philosophia experiment, vid samma lärosäte, ett ämbete hvarifrån han 1771 tog afsked. Död d. 18 nov. 1774. Hans efterlämnade skrifter utgöras af en mängd akademiska disputationer i medicin, kemi och ekonomi, åminnelsetal o. s. v. Gift 1737 med Margareta Liboria Hegardt, och genom sin 1809 adlade son, majoren Henrik H., stamfader för adliga släkten af Harmens. Harper, Johannes (Hans), miniatyrmålare. Född i Stockholm i aug. 1688. Föräldrar: köpmannen Jakob Harper och Anna Pohl. Sedan han i hemlandet grundlagt sina studier under de berömda porträttmålarna Martinus Mijtens och David Kraft, företog han 1709 en resa till Tyskland och utbildade sig tillsammans med den från Köpenhamn utvandrade Ismael Mengs i Lybeck till en utmärkt miniatyr- och emaljmålare. 1712 kom H. till Berlin, blef där 1716 hofkabinettmålare och utförde sedan äfven oljemålningar. Under Fredrik den stores tid utförde han plafondmålningar i Potsdam och Charlottenburg. Hans konstarbeten äro åtminstone i Sverige nu mera sällsynta. Han afled i Potsdam, 1746, efterlämnande en son, Adolf Fredrik Harper, hvilken af fadern lärde miniatyr- och blomstermålning och efter studier i Frankrike och Italien fick anställning som hofmålare, galleridirektör och professor i skön konst vid Karlsskolan i Stuttgart. Han afled 1806 i Berlin. Hartelius, Truls Johan, gymnast. Född i Hemmingsdynge församling i Skåne d. 15 febr. 1818. Föräldrar: hemmansägaren Jöns Hansson och Bengta Knutsdotter. Först vid tjuguett års ålder begynte H. sina egentliga studier och aflade fullständig studentexamen i Lund 1844. Sedan han 1849 absolverat de förberedande examina för medicinska graden och 1852 undergått teoretisk och praktisk examen vid Gymnastiska centralinstitutet i Stockholm, antogs han sistnämnda år till underlärare vid nämnda anstalt och förestod, jämte A. Ulrich, ett privat gymnastiskt institut i hufvudstaden 1855--56. Efter att ha afslutat sin medicinska kurs i Lund 1857 och året därefter erhållit medicine-doktorsdiplomet, undfick han 1864 förordnande att förestå öfverlärarebefattningen vid Gymnastiska centralinstitutet och erhöll 1865 fullmakt på samma tjänst. 1862 förordnades H. till led. af kommittén för utarbetande af förslag till reglemente för Gymnastiska centralinstitutet samt till ordnande af den gymnastiska undervisningen i riket. Han tog 1887 afsked från öfverlärarebefattningen och afled d. 22 juli 1896 på Grimstorp i Västergötland. Af de många arbeten H. inom sitt fack offentliggjort torde nämnas: Fysiologiska föreläsningar vid Gymnastiska Centralinstitutet i Stockholm 1859; Om luft och bad m. m. vid Marstrand 1862; Linie- och estetisk gymnastik 1863; Lärobok i människokroppens speciela anatomi 1867; Helsolära 1867; De fysiska lifsyttringarna hos människan 1868; Lärobok i sjukgymnastik 1870; Gymnastiken, historiskt framstäld. Del. I. Gymnastiken hos forntidens folk 1872; Hemgymnastik 1879; Min lefnadsteckning samt smärre dikter 1891 m. m. Gift 1864 med Emma Sofia Wilhelmina Nordstedt. 1. Hartman, Carl Johan, läkare, botaniker. Född i Gefle d. 14 april 1790. Fadern A. Vesterberg, handtverkare i Uppsala, dog ett par månader innan sonen föddes, och modern, som snart ingick nytt äktenskap, lämnade sonen att uppfostras hos sin styffader, glasmästaren J. Hartman i Gefle. Af tacksamhet upptog fostersonen sin välgörares namn för att sedan åt detsamma vinna ett välförtjänt anseende inom den vetenskapliga världen. Redan under gymnasiitiden hade H. på egen hand, ty någon undervisning i botanik lämnades då ej vid elementarläroverken, med ledning af Liljeblads Flora undersökt och insamlat de växter, som allmännast förekommo omkring Gefle. 1811 blef han student i Uppsala och aflade efter blott en termins beredelse medico-filosofie kandidatexamen. H. måste tillgripa fattiga ynglingars vanliga fortkomstmedel, privatlärarkallet, och antog så informatorsplats först hos bruksinspektoren Stjernsten (sedermera hans svärfader) vid Leufsta och därefter hos bryggareåldermannen Lychou i Stockholm. Under sin vistelse i dennes hus aflade han i Uppsala 1820 medicine kandidatexamen, och anställde under somrarna botaniska utflykter kring hufvudstaden, ofta åtföljd af den berömde botanikern Olof Swartz, af hvilken han infördes på studiet af mossorna. Efter att 1821 ha tagit medicine licentiatexamen, begynte han följande året sin bana som praktiserande läkare, då han förordnades till läkare vid Invalidinrättningen å Ulriksdal, blef 1822 kirurgie magister och promoverad med. doktor. Fyra år därefter utbytte han Ulriksdal mot Häggeby i Uppland och blef distriktläkare för trakten kring Sigtuna, samt flyttade därifrån 1828 till Eskilstuna såsom provinsialläkare i Lifgedinget i Södermanland. Här stannade han till 1833, då han erhöll provinsialläkarebefattningen i sin födelsestad Gefle. Ledamot af Vet.-akademien 1838. Död i Stockholm d. 28 aug. 1849. Bland H:s stora förtjänster som vetenskapsman räknas med skäl såsom den största att genom populära handböcker hafva väckt till lif botanikens studium vid våra läroverk och därigenom i hög grad bidragit till den ofantliga utvecklingen af denna vetenskap. Redan som med. kand. utgaf han 1820 sin Handbok i Skandinaviens Flora, hvilken sedan utgått i beständigt nya upplagor; 1846 utkom Svensk och Norsk Excursionsflora; Utkast till populär naturkunnighet 1836; Husläkaren eller allmänna och enskilda föreskrifter i Sundhetsläran, samt Sjukdomslära etc. 1828 o. s. v. Han har därjämte lämnat öfversättningar och uppsatser till Vet.-akad:s Handl., Läkaresällskapets Handl.,