tement, 1885 om ett dylikt för jordbruk, industri och handel, 1895 om regleringen af arbetstiden i bagerierna, vid åtskilliga riksdagar åter och åter begära åtgärder mot ämbetsmäns mångsyssleri och 1896 om speciellt inskridande mot det s. k. trucksystemet osv. Som led. af konstitutionsutskottet vid 1885--86 och 1891--94 års riksdagar utöfvade han med skärpa sin konstitutionella granskningsplikt och 1895 sökte han i arbetarförsäkringsutskottet förgäfves att få något positivt afgjordt. Hans hetsiga lynne har skaffat honom många flera parlamentariska motståndare än dem, som endast skapats af politiska divergenser, men 1902 enades alla, såväl meningsfränder som motståndare, att af aktning för hans eminenta insikter och långa oegennyttiga arbete i det allmännas tjänst bereda honom den plats i talmanskonferensen, som han fortfarande bekläder. Allt fortfarande har H. ock varit verksam med sin penna, ej allenast genom inlägg i dagens frågor i snart sagdt alla hufvudstadens liberala pressorgan, utan ock genom själfständiga arbeten i historiska och samhälleliga ämnen såsom: Franska revolutionens kvinnor, 1879--80, den uppseendeväckande broschyren Om latinherraväldet, 1883, Studier i franska revolutionens historia: I. Halsbandsäfventyret, 1890 och Ludvig XIV:s tidehvarf, 1895, o. s. v. Ogift. H:s lifsgärning är utförligt skildrad i den i Verdandis småskrifter 1901 ingående instruktiva, om ock väl panegyriska, broschyren af Valfrid Spångberg: »Adolf Hedin, väktaren och föregångsmannen». 5. Hedin, Sven Anders, upptäcktsresande, vetenskapsman; brorson till H. 2. Född i Stockholm d. 19 febr. 1865. Föräldrar: stadsarkitekten Abraham Ludvig Hedin och Anna Sofia Karolina Berlin. H. blef vid 20 års ålder student i Uppsala, aflade därstädes 1888 fil. kandidatexamen och blef fyra år senare fil. d:r i Halle. Men redan åren 1885--86 företog H. en resa från Baku genom Persien öfver Teheran, Ispahan, Sjiras och Busjir till Basra, Bagdad, Hamadan och åter till Teheran och Kaspiska hafvet, hvilken är skildrad i Genom Persien, Mesopotamien och Kaukasien 1887. H. deltog 1890 i konung Oscar II:s till schahen sända beskickning, hvilken resa han skildrat i Konung Oscars beskickning till schahen af Persien 1890, och har städse i konung Oscar funnit en välvillig beskyddare. H. fortsatte 1890--91 sin färd från Teheran genom Khorasan öfver Mesjed till Askabad i Transkaspien och vidare till Bukhara, Samarkand, Tasjkent, Kokan och Margelan samt öfver Terek-davanpasset till Kasjgar, hvarifrån han öfver Prsjevalsk återvände till Tasjkent och hem genom Kaukasien och Ryssland. Hans bok Genom Khorasan och Turkestan 1892 handlar härom och är denna liksom andra H:s resebeskrifningar särskildt intressant därigenom, att illustrationerna i dem äro efter af honom själf utförda teckningar eller fotografier. Sven Hedins tredje resa, som började d. 16 okt. 1893, företogs från Orenburg genom Kirgisstäppen till Tasjkent och Margelan, där Hedin utrustade en karavan för att vintertiden rida öfver Pamir, Stora Kara-kul, Murgab, Mus-tag-ata till Kasjgar. Sommaren och hösten 1894 genomkorsade han östra och mellersta Pamir och sökte fyra gånger bestiga Mus-tag-ata, hvarvid han uppnådde 6,300 m. höjd. Sedan han öfvervintrat i Kasjgar, begaf han sig i febr. 1895 därifrån österut för att färdas genom den ohyggliga sandöknen Takla-makan. Under 13 dagar fann han intet vatten, två af hans fyra tjänare och sju af åtta medförda kameler gingo under. Spillrorna af karavanen nådde floden Khotan-darja, hvarifrån H. återvände till Kasjgar. Sommaren 1895 företog han en ny färd till östra och södra Pamir och undersökte då i geologiskt afseende bergskedjor och gletscher. Från högkvarteret i Kasjgar färdades han i dec. 1895 till Khotan, i det han åter korsade öknen Takla-makan, hvarpå han följde floden Kerija-darja, och, när denna förrunnit i sanden, fortsatte genom öknen till Tarim. H. påträffade under denna färd de i flygsanden begrafna ruinerna af två buddistiska städer, kartlade Kerija-flodens lopp, o. s. v. H. fortsatte sedermera utmed Tarim, genom öknen till Lop-norsjön Öst-Turkestan. Han har här visat, att Prsevalskij aldrig besökt den verkliga Lop-nor och att det finnes en hel kedja af sjöar norr om Prsevalskijs s. k. Lop-nor, som är belägen en breddgrad sydligare än den verkliga Lop-nor. Sedan H. återvändt till Khotan, gick han på sommaren 1896 öfver Kwen-lun-bergen upp på Tibets högland, som han med en stor karavan korsade från väster till öster. Färden gick i två månader på 4,450 till 5,000 m. höjd, och de flesta djuren dogo af brist på bete. Området kartlades geologiskt och topografiskt, och 23 sjöar upptäcktes, hvaraf en är en af de största i inre Asien. Färden fortsattes under ständiga faror till Kuku-nor och Sining-fu. Öknen Ala-sjan korsades, och öfver Hoang-ho genom Ordos framkom H. genom norra Sjan-si till Peking den 2 mars 1897. Asien hade då korsats. H. återvände till Sverige genom Mongoliet, Sibirien och Ryssland. Denna resa är skildrad såväl i ett stort verk En färd genom Asien 1898, äfven utgifvet i en mindre för ungdom afsedd upplaga, som i ett särskildt i Tyskland utgifvet vetenskapligt arbete, tillhörande »Petermanns Mitteilungen». Åter bröt H. upp från Stockholm d. 24 juni 1899 för att anträda en ny upptäcktsresa i Asien, hvarifrån han återkom hem d. 27 juni 1902 med rika vetenskapliga skördar. Hans utgångspunkt blef liksom förra gången Kasjgar, hvarifrån han med en väl utrustad karavan tågade till Tarimfloden, som han nådde vid Lajlik d. 18 sept. Han beslöt att själf fara vidare vattenvägen på en färja, som i 2 1/2 månader blef hans bostad samt ett topografiskt, meteorologiskt och astronomiskt observatorium. Resan slöts i Jangi-Köll, där Lop-Nor-distriktet börjar. Härifrån bröt man opp söderut på en tre veckors återfärd genom Takla-makans östra del söderut till Tjertjen, hvarifrån resan fortsattes åt sydväst utefter floden med samma namn till Anderc. Till Jangi-Köll återkom man i slutet af februari. På våren gjordes en ny exkursion österut i syfte att forska i Lop-nor-frågan, och vidgade H. nu