Heijkensköld, Detlof, bergsbruksidkare. Född på Gammelbo bruk i Västmanland d. 4 juli 1707. Föräldrar: bruksägaren Detlof Heijke och Margareta Tilas. Väl förberedd för sitt blifvande kall, inskrefs H. 1728 i bergskollegium och företog två år därefter en vidsträckt resa genom flere af Europas länder för att bese deras bergverk och under berömda vetenskapsmän studera mineralogi och kemi. Hemkommen utnämndes han 1737 till bergmästare i Nya Kopparberget, på hvilken orts utveckling i alla riktningar han utöfvade ett välgörande inflytande. Efter en mer än tjuguårig verksamhet lämnade han denna plats för att som tjänstgörande bergsråd 1758 ingå i bergskollegium; adlades 1761 med namnet Heijkensköld och afled d. 26 mars 1775. Genom arf och gifte innehafvare af en ansenlig förmögenhet, ökade han den betydligt genom drift och klokhet och var grundläggare af stora brukspossessioner. Som preses i Vet.-akad., där han invaldes 1742, höll han två tal: Om bergverksrörelsen i gemen, 1759, och Om bergshandteringens olika öden och omväxlingar i vårt kära fädernesland, 1768. Gift 1734 med Katarina Elisabet Hising. Heinze, Sara, född Magnus, pianist. Född i Stockholm d. 18 dec 1837. Föräldrar: förlagsbokhandlaren Simon Magnus och Ester Nachman, af judiska bekännelsen, i hvilken troslära äfven dottern blef uppfostrad. Redan tidigt visade hon en ovanlig musikalisk begåfning, som utvecklades efter de förberedande studierna under ledning af van Boom och Hasert i Stockholm samt, sedan hon 1856 utrest till Tyskland, af Kullak i Berlin och Liszt i Weimar. Efter en kortare vistelse i Sverige 1858--59 utreste hon på nytt till Tyskland med understöd af Musikaliska akademien och uppehöll sig för fortsatta studier i Berlin, Weimar och Leipzig, i det hon emellanåt företog konstresor till landets olika delar. Sedan hon 1864 i Hamburg öfvergått till lutherska kyrkan, återvände hon följande året till Sverige, där hon ingick äktenskap med musikförläggaren i Leipzig Gustav Heinze, med hvilken hon efter ett par år bosatte sig i Sachsens hufvudstad. H. har äfven gjort sig känd genom några från trycket utgifna arbeten, såsom: Arrangementer för piano af S. Bachs kompositioner, m. m. Led. af en mängd musikaliska samfund, bland andra Mus. akad. Död 1901. Heland, Martin Rudolf, kopparstickare. Född i Björkviks socken af Södermanland 1765. H. lyckades komma i lära hos den skicklige gravören J. F. Martin, under hvars ledning han snart vann en ovanlig färdighet i sin konst, medan han af Masreliez erhöll undervisning i teckning. Efter J. Gillbergs frånfälle 1793 fick han i uppdrag att fortsätta graverandet af Gustaf III:s medaljhistoria, som dock aldrig fullbordades. Vid samma tid 1794 utförde han flera af kopparsticken till Fredenheims planschverk öfver K. musei skulpturer. 1802 begaf sig H. till Paris, där han ytterligare utbildade sig i aquatintagravyren, som han lärt af Martin, och visade sig vid sin återkomst 1806 som en fulländad mästare här. Tyvärr förföll han snart i ett djupt svårmod, hvilket alltmer förvärrades och slutade den talangfulle konstnärens bana i Stockholm d. 27 mars 1814. Af hans många arbeten kunna, utom förut omtalade, nämnas: Kaffebeslaget, genre efter Nordqvist, Utsikter af Forsmark och Sturehof samt en mängd planscher till »Skjöldebrands voyage pittoresque au Cap Nord» 1801--02, gravyrerna till den svenska upplagan af »Écrits de Gustave III» m. fl. Under sin vistelse i Paris hade H. förut öfvervakat de efter teckningar af Limnell af franske mästare