han äfven kortare tider vid protokollet i hofrätten, i kommersekollegium och hos justitiekanslären, bestridde 1826--28 för det mesta sekreterarebefattningen i bergskollegium och var vid 1828--30 årens riksdag notarie hos ridderskapet och adeln. Vid samma riksmöte utgaf H. och d. v. riddarhuskanslisten J. M. Crusenstolpe en riksdagstidning, som rönte ovanlig framgång. H. innehade då också för första gången säte och stämma på riddarhuset, på grund af fullmakt, men deltog ej i öfverläggningarna, utan tjänstgjorde som protokollsförande. När inemot riksdagens slut tryckeriet, på hvilket tidningen trycktes, såldes, inköpte H. det och öfverenskom i sept. 1830 med Crusenstolpe, vice häradshöfding Andreas Möller, referendarien i riksgäldskontoret Gabriel Lagergren, adjunkten vid Lunds universitet Carl H. Lundblad och skalden Ingelman, att gifva ut en ny tidning. Denna tidning blef Aftonbladet, af hvilket första numret utkom d. 6 dec. 1830 och genom sin lätta stil, frisinnade hållning och sakrika innehåll eröfrade en allt större och större läsarekrets, samt, då H. 1851 aflät den åt annan person och afträdde som utgifvare, var den mest spridda tidning i landet. I nära sammanhang med H:s publicistiska arbete stod hans verksamhet som riksdagsman, först som ledamot af riddarhuset och därefter i borgareståndet, hvarest han under 1859--66 var en af hufvudstadens representanter samt efter det nya riksdagsskickets införande 1867--72 i Andra kammaren, där han likaledes satt på Stockholmsbänken. Utan öfverdrift torde kunna sägas, att knappast något väsentligt reformarbete i vårt land blifvit utfördt under denna tid, i hvilket icke H. tog större eller mindre del, och mycket i den vägen, om hvars framgång föga hopp fanns, då han började arbeta därför, blef både genomfördt och erkändt för godt, innan han lade sina ögon tillsammans. Varm och ihärdig befrämjare af de stora kulturfrågorna, arbetade han ifrigt för Sveriges politiska framåtskridande, upplysning, rättvisa, mildare lagar, erkännande af hvarje människas naturliga rättigheter, särskildt kvinnans, för utsträckt religionsfrihet, ståndsrepresentationens afskaffande, tidsenligare tullagstiftning, sparsamhet med statens medel, o. s. v. samt först och främst att föra 1809 års regeringsforms konstitutionella grundsatser från papperet till tillämpning i verkligheten. På industriens och den stora handelns område uträttade H. äfvenledes betydligt. Han var den förste, som med framgång sysselsatte sig med stearinljusfabrikationen i landet. På sin ägendom Barnängen anlade han en sidenfabrik; ställde sig i spetsen för det bolag, som under namn af »Gotländska Myrodlingsbolaget» verkställt utdikningar och odlingar på Gotlands vattendränkta trakter; satte i gång de små ångbåtar, som nu trafikera hvarje vattenled i hufvudstaden; och allt detta på samma gång han skötte en omfattande grosshandel och utöfvade en ganska vidlyftig verksamhet såsom förläggare. Hans förlagskatalog innehåller äfven vackra minnesblad. Hans syftemål att sprida god läsning för godt pris verkade också därhän, att få länder nu mer torde kunna lämna litterära alster till ett mera moderat pris än Sverige. För sina underhafvande var han en god och faderlig vän. En person i H:s ställning kunde naturligtvis ej undgå att få en mängd ovänner och motståndare. Men äfven dessa kunde ej neka att göra rättvisa åt hans stora förtjänster om nationens väckelse till politiskt själfmedvetande, om landets utveckling och framåtskridande i mångahanda riktningar. Död i Stockholm d. 20 nov. 1872. Gift 1833 med Vilhelmina Fröding, som bl. a. skänkte 100,000 kr. till Stockholms högskola för upprättande af en professur i nationalekonomi och år 1878 400,000 kr. till fond för en stiftelse »Lars Hiertas minne», hvilken genom att framkalla och befordra vetenskapliga, välsignelsebringande upptäckter och uppfinningar, sociala förbättringar och frisinnade reformer skall verka för det mänskliga framåtskridandet. Hierta, Gustaf Adolf, militär. Född d. 7. maj 1781. Föräldrar: öfverstlöjtnanten Lars Filip Hierta och Vilhelmina von Troil. Sjutton år gammal, anställdes H. som adjutant vid Lifregementets kyrassierer och var löjtnant vid samma kår, då han den betydelsefulla dagen den 13 mars 1809 i sin mån bidrog till en lycklig utgång af Adlercreutz' vågstycke. Härigenom var också hans lycka gjord. Han avancerade jämförelsevis hastigt, så att han 1826 var öfverste och sekundchef för Lifregementets dragoner och året därefter blef generalmajor. År 1832 upphöjd till friherre, utnämndes han 1843 till generallöjtnant och blef två år senare generalbefälhafvare i 3:dje militärdistriktet. Hedersled. af Krigs-Vet.-akad., m. m. Död i Uppsala d. 15 mars 1847. Gift 1811 med friherrinnan Hedvig Ulrika Ridderstolpe. 6 Hierta, Fredrik Filip, publicist. Född i Stockholm d. 13 dec. 1815; den föregåendes son. Endast fjorton år gammal tog H. studentexamen i Uppsala och ingick 1833 som kornett vid Lifregementets dragonkår. Efter en längre resa 1837--38, hvarunder han förnämligast besökte Grekland, Mindre Asien och Egypten, genomgick han Degebergs landtbruksinstitut och nedsatte sig, sedan han 1841 tagit afsked ur krigstjänsten, 1844 såsom arrendator af den gamla släktgården Främmestad i Västergötland, hvaraf han 1845 genom köp blef ägare. H. var redaktör och ansvarig utgifvare för Väktaren 1865--78 och led. af Första kammaren 1878--85 samt deltog i kyrkomötena 1868, 1873, 1878 och 1883. Död d. 9 juni 1889. Gift 1847 med Amalia Bernhardina Nordström. Hierta, Hans, se Järta. Hildebrand och Hildebrandsson. Äldste med visshet kände stamfadern Olof Hildebrand, f. 1714 d. 1779, var arrendator af Skärblacka kvarn nära Norrköping. Af hans sonsöner antog