Erik Oxenstiernas regemente utnämndes H. till ryttmästare vid Vestgöta kavalleri och blef major 1655. Tre år senare befordrad till öfverstlöjtnant, undfick han 1673 fullmakt som öfverste och blef fyra år därefter generalmajor af kavalleriet. H. var en krigsbuss af den gamla sorten, fosterlandsälskande, tapper och trumpen och från barndomen en afsvuren fiende till danskarna. Dessa hedrade honom med benämningen »Per Näbb», hvilket högligen förtröt H., så att han icke lämnade något tillfälle obegagnadt att bereda sina belackare ett godt kok stryk. Både hos Carl X och Carl XI stod H. i hög gunst för sin trohet och tapperhet. I slaget vid Lund gaf han ett märkligt prof på bådadera, då han i spetsen för sina vestgötar räddade Carl XI, hvilken omringad af fiender var på väg att bli fången, då H. anlände och, själf svårt sårad, befriade konungen. När Carl efter vunnen seger infann sig hos den gamle krigaren, tackade honom för hans trohet och frågade huru han befann sig, svarade H.: »Bara I viljen låta bli att rida ifrån oss, så är det detsamma, hur det är med mig». Dagen därpå erhöll H. ett nytt besök af konungen, som hälsade honom som generalmajor, uppmanade honom att sköta sin hälsa och tillade: »Ni kan nu ta afsked och låta er son få regementet och sitta i lugn på ert Häggatorp.» Men då vardt H. riktigt förtörnad, så att Carl, som fann att han tagit honom på orätt sida, småleende svarade: »Var lugn! Ni har tjänt mig alltför väl, för att jag skulle sätta af er», hvilket bragte den gamle till lynne igen. H. afled på Häggatorp 1693, och blef begrafven i Wedums kyrka. Gift med Märta Lindelöf. 2. Hierta, Lars Persson, krigare. Född d. 22 okt. 1648; den föregåendes son. Ännu helt ung anställd vid faderns regemente, åtföljde han Vestgöta kavalleri under Carl XI:s skånska fälttåg och förde i slaget vid Lund sitt kompani med utmärkt tapperhet. Vid början af Carl XII:s ryska krig befordrades han till öfverste för Upplands femmänningsregemente, men flyttades 1708 tillbaka till Vestgöta kavalleri, för hvilket han då blef chef. Han hemsändes sedan för att öfvervaka inöfvandet af det nyutskrifna manskapet. Och sista gången svenska folket gjorde en kraftansträngning att jaga fienden ur landet 1709--10, då Magnus Stenbock försvarade Skåne samt Smålands och Vestergötlands allmoge gick man ur huse, red den sextiotvåårige Lars H. med sina nyinöfvade Vestgötagossar ned till Skåne och kastade med dem i slaget vid Helsingborg, »utan att lossa ett skott, endast med värjan i hand», hela danska kavalleriet tillbaka. Utnämnd till generalmajor sistnämnda år, tog han kort därefter afsked ur krigstjänsten och afled d. 17 jan. 1711. Gift 1: 1673 med Magdalena Uggla och 2: 1698 med Maria Kristina Bonde. 3. Hierta, Johan Gustaf, militär, publicist. Född i Göteborg den 25 okt. 1791. Föräldrar: öfverstlöjtnanten Carl Johan Hierta och Anna Maria Rosén. Efter slutad kurs vid Karlbergs krigsskola anställdes H. som underlöjtnant vid Göta artilleriregemente 1808. I denna egenskap tillhörde han i mars 1809 västra armén, Då hufvudstyrkan af denna, under Adlersparres anförande, aftågade mot hufvudstaden, kvarstannade H. på sin post såsom adjutant hos sin chef öfverstlöjtnant Nordenanckar. I denna officersgrad kvarstod han ännu i både tyska och norska fälttågen, under hvilket senare han tjänstgjorde som adjutant hos general Posse och efter konventionen i Moss hos riksståthållaren grefve von Essen. 1816 befordrades han till löjtnant vid Göta artilleriregemente och kapten i generalstaben, och två år därefter till major vid Vestgöta-Dals regemente. Med år 1821, då han utnämndes till bataljonschef vid Lifbeväringsregementet och öfverstlöjtnant i armén, slutade hans befordringar på den militära banan. Redan under riksdagen 1818 hade H. uppträdt på riddarhuset, men gjorde sig då jämförelsevis mindre bemärkt. Först 1823, då han sällade sig till v. Schwerin och Anckarsvärd, blef hans inflytande afgörande och han själf betraktad såsom en oppositionens ledare. Af ridderskapet och adeln insattes han i stats- och konstitutionsutskotten och invaldes sedermera i bankstyrelsen. Ekonomiskt obestånd tvang honom emellertid att lämna både krigstjänst och ämbetsmannabana, och han tog afsked från regementet 1829 samt utgick ur bankstyrelsen 1832. Under den långa riksdagen 1828--30 beslöt H. att uppsätta en egen tidning. Denna fick namnet Medborgaren och angaf C. H. Anckarsvärd såsom sin förnämsta medarbetare. Sedan Medborgaren flera gånger blifvit indragen och slutligen upphörde, ingick H. såsom medarbetare i Aftonbladet och kvarstod där, tills sistnämnda tidning af hans frände L. J. Hierta försåldes 1851. Stockholmsbladet, som H. utgaf i förening med Theodor Sandström, och Budbäraren, där hans egen penna var den hufvudsakligast arbetande, hade blott en kort tillvaro. Däremot förblef han en stadigvarande korrespondent till flera landsortsblad, liksom hans inflytande inom bondeståndet fortfor att göra sig gällande, långt efter det han själf upphört att utöfva riksdagsmannakallet. Död i Stockholm d. 16 dec. 1859. Gift 1: med Kristina Söderström och 2: 1859 med Hedvig Sofia Ottiliana von Röök. 4. Hierta, Lars Johan, publicist, industriidkare, riksdagsman. Född i Uppsala d. 23 jan. 1801; den föreg. syssling. Föräldrar: akademiräntmästaren Carl Didrik Hierta och Hedvig Johanna Schméer. Vid ännu icke fyllda fjorton år tog H. studentexamen och var vid tjugu års ålder filosofie doktor och juris kandidat. Redan förut hade han ingått i bergskollegium, där han hufvudsakligen tjänstgjorde till 1825, då han utnämndes till ordinarie notarie. Under samma tid tjänstgjorde