utgifva Vitt.-, hist.- och ant.-akad.:s Månadsblad, som grundats af honom, och 1870 Ant. tidskrift för Sverige. Han har skrifvit en mängd uppsatser i Pedagogisk Tidskrift, Litteratur-Tidskrift, Antiqvarisk Tidskrift för Sverige m. fl., bland hvilka må nämnas: Den äldre järnåldern i Norrland 1869; Bidrag till Svenska medeltidens Konsthistoria 1869--70; Bidrag till spännets historia 1872--74; Sveriges kyrkliga fornlämningar 1874; har ombesörjt utgifvandet af »Svenska medeltidens stadsböcker»; öfversatt »Snorre Sturlassons konungasagor» med förklaringar 1869--71, m. m. Gift 1867 med Elin Maria Charlotta Martin. 3. Hildebrand, Henrik Robert Teodor Emil, historiker; den föreg. broder. Född i Stockholm d. 22 okt. 1848. H. blef 1867 student i Uppsala, 1872 fil. kand. och 1875 fil. d:r och inskrefs s. å. såsom e. o. amanuens i riksarkivet. 1880 utnämndes han till lektor i modersmålet, historia och geografi vid Stockholms högre realläroverk samt 1901 till riksarkivarie. En af stiftarne af Svenska historiska föreningen och sedan 1880 styrelsemedlem däraf, blef H. 1881 sekret. och redaktör för den sedan 1881 af föreningen utgifna Historisk tidskrift. H. har utvecklat ett synnerligen rikt och fruktbärande författareskap. Vi nämna: Den svenska kolonien i Rom under medeltiden 1882; Den svenska tideräkningen 1700--12; Wallenstein och hans förbindelser med svenskarne 1883, på tyska 1885, hvilket betydande arbete förskaffade H. europeiskt rykte; Den svenska diplomatiens organisation i Tyskland på 1600-talet 1884; Vasanamnet och Vasavapnet 1889; Lärobok i svensk statskunskap 1889; Brytningen i Sveriges historia 1594, 1894; Karl IX:s testamente och tronskiftet 1611, 1895; Gustaf Vasa 1896; Svenska statsförfattningens historiska utveckling från äldsta tid till våra dagar 1896, m. m. Från 1902 redigerar H. Sveriges historia intill tjugonde seklet, hvari han själf skildrat perioden 1520--1611. Som urkundsutgifvare har H. utvecklat lika stor flit som skicklighet. Han har sålunda utgifvit Brefväxling mellan konung Carl XII och Rådet, en del af Svenskt diplomatarium, Svenska riksdagsakter, Sveriges regeringsformer 1634--1809 etc. 1891, m. m. H. har äfven utgifvit och redigerat böcker till läroverkens tjänst. Led. af Vitt.- hist.- och ant.-akad., sekreterare i Samf. för utg. af handskrifter rörande Skand. historia; 1896 belönad af Sv. akad. med Carl Johanspriset för historiskt författarskap. Gift 1876 med Julia Anna Vilhelmina Centerwall. 4. Hildebrandsson, Hildebrand, militär, tonsättare; broder till H. 1. Född på Flerohopps bruk i Madesjö socken af Småland 1791. Under sin vistelse i Uppsala tog H. hofrättsexamen 1811, men ingick tre år därefter såsom fänrik vid Värmlands regemente. I denna egenskap bevistade han norska fälttåget, hvarunder han tillvann sig tapperhetsmedaljen och utnämndes till adjutant hos d. v. kronprinsen, sedermera k. Oscar I. Sedan H. tagit afsked ur krigstjänsten, bodde han på sin gård Orhem i Brännkyrka socken och dog i Södertelje 1858. Han var en skicklig pianist och en förträfflig musikskriftställare. Bland hans utgifna arbeten märkas: Läsning i musikaliska ämnen 1827--29, innehållande dels originalartiklar, dels öfversättningar; en mängd afhandlingar rörande tonkonsten i »Ny Tidning för Musik» 1853--57; Om kyrkomusiken i Sverige 1857, m. m., hvarförutom han komponerat åtskilliga i manuskript befintliga sånger, ett deklamatorium till ord af Nicander, o. s. v. Gift 1833 Ebba Gustava af Wirsén. 5. Hildebrandsson, Hugo Hildebrand, universitetslärare, meteorolog. Född i Stockholm d. 19 aug. 1838; den föreg. son. Student i Uppsala 1858 och fil. kand. 1865, var H. 1865--69 amanuens vid fysiska kabinettet och blef 1866 fil. d:r och docent i fysik. Han föreläste 1868--77 i detta ämne vid Ultuna landtbruksinstitut och blef 1874 e. o. adjunkt i meteorologi och chef för observatoriets i Uppsala meteorologiska afdelning samt utnämndes 1878 till e. o. professor och föreståndare för den meteorologiska institutionen. 1865 deltog H. i ordnandet af den meteorologiska afdelningen vid observatoriet och företog 1869 en utrikes resa för att studera organisationen af den meteorologiska verksamheten i åtskilliga land. Den reseberättelse, Om organisationen af den meteorologiska verksamheten i utlandet samt förslag till dess ordnande i Sverige, som H. 1870 utgaf, tjänade till grund vid upprättandet af Köpenhamns meteorologiska institut 1871, likasom den meteorologiska centralanstalten i Stockholm, 1872, hufvudsakligen inrättades efter detta förslag. I jan. 1871 organiserade H. tillsammans med observatoriets prefekt, professor G. Svanberg, genom hushållningssällskapen i riket ett nät af flera hundra stationer för iakttagelser af isförhållanden, åskväder och frostnätter, hvartill 1873 lades de fenologiska iakttagelserna af växt- och djurvärlden. H. upprätthöll i 11 år det viktiga observationssystemet, tills arbetet med 1882 års början öfvertogs och fortsattes af meteor. centralanstalten i Stockholm. De från stationerna insända iakttagelserna ha så väl af H. själf som af andra personer, enligt hans anvisningar, bearbetats och utgifvits. 1873 ordnade H. äfven ett observationssystem för undersökningen af de öfre luftströmmarnas rörelser, hvilka bestämts genom iakttagelser af fjädermolnens gång på ett antal stationer i olika delar af landet. Resultaten häraf offentliggjordes i Essai sur les courants supérieurs de l'atmosphère dans leur relation aux lignes isobarométriques, 1874, och som en följd af detta arbete upprättades redan s. å. stationer för liknande iakttagelser i nästan alla europeiska länder, hvilka stationer skickade sina rapporter till Uppsala. 1877 utgafs med statsbidrag en