bearbetning af det stora materialet under titel Atlas des mouvements supérieurs de l'atmosphère. H. uppgjorde 1886 i Uppsala tillsammans med v. presidenten i Royal Meteor. Soc. i London, Ralph Abercromby, ett förslag till ny klassifikation af molnformerna, hvilken på meteor. konferensen i München 1891 antogs som internationel. Han valdes där samtidigt till ordf. i den intern. molnkommissionen, som skulle förbereda de på H:s förslag beslutade samtidiga molnobservationerna öfver hela jorden samt utgifva en normalatlas öfver molnformerna, hvilken äfven utgafs af H. 1896. H. har på den allra senaste tiden lifligt deltagit i de observationer beträffande de högre luftlagren, som verkställts medels drakar. Han har under årens lopp utgifvet ett stort antal skrifter, såsom Sur la classification des nuages 1879; Några blad ur vår tids meteorologi 1881; Observations meteorologiques faites par l'expédition de la Véga 1882; Samling af bemärkelsedagar, tecken, märken, ordspråk och skrock rörande väderleken 1883; Les orages dans la péninsule scandinave 1888, osv. Led. af Vet.-soc. i Uppsala, Vet.-Akad., Göteb. Vet.- och Vitt.-samf., Videnskabsselskabet i Kristiania, hedersled. af The Royal Meteor. Soc. i London, österr. meteor. sällskapet och Tyska meteor. sällsk. o. s. v. Gift 1866 med sin kusin Wendela Gustafva Charlotta af Wirsén. 1. Hilfeling, Anna Maria, miniatyrmålarinna. Född i april 1714 i Stockholm och dotter af bokhandlaren därstädes Joh. Mathias Lange och Ursula Elisabet Höfer. Då hon redan i barndomen röjde en afgjord fallenhet för ritning och målning, ansåg sig fadern böra understödja hennes anlag och skaffade henne enskild handledning af den skicklige slottsbildhuggaren Burchard Precht och den utmärkte miniatyrmålaren Lafrensen. Med tiden blef ock miniatyrmålningen det område, hon egentligen odlade, och inom hvilket hon upphann en särskild grad af skicklighet. I synnerhet berömmas tvenne porträtt, det ena af konung Fredrik I och det andra af hans gemål drottning Ulrika Eleonora samt några mindre stycken, af hvilka en »Munk, försjunken i betraktelser framför en dödsskalle», i synnerhet vunnit uppmärksamhet. Död 1783. Gift 1739 med stadskirurgen i Norrköping Johan Gottfried Hilfeling. 2. Hilfeling, Carl Gustaf Gottfried, antikvitetsritare. Född i Östergötland 1740; den föreg. son. Sannolikt hade hans mor hos sonen grundlagt den talang, hvarigenom han vann sin namnkunnighet, nämligen som antikvitetsritare. För öfrigt hade H. titel af konduktör och var privatlärare i teckning, då han genom Brocmans relationer till Langebek i Köpenhamn fick i uppdrag att på konungens af Danmark bekostnad göra resor i Skåne och Bleking och afteckna där befintliga fornlämningar och äldre mynt. Från 1788 engagerades han för samma ändamål af öfverintendenten Per Tham på Dagsnäs och gjorde för hans räkning antikvariska resor i Bohuslän, Västergötland, Småland och på Gotland och Öland. Hos denne sin gynnare vistades han ock ganska länge. De sista åren af sitt lif lär han tillbragt som handlande i Sköfde. Af H:s teckningar äro några intagna i »Sjöborgs Samlingar för Nordens fornälskare». Den ojämförligt större delen, ännu i manuskript, inköptes på auktionen efter Tham af kamreraren Matton och tillhör nu K. biblioteket. H:s ritningar, vanligen i liten skala, äro utförda med en makalös flit och utmärka sig för stor noggrannhet och trohet i detaljerna. Död i Sköfde d. 22 okt. 1823. Gift 1779 med Beata Melin. Hill, Carl Johan Danielsson, matematiker. Född i Målilla socken i Småland d. 12 jan. 1793. Föräldrar: gästgifvaren Daniel Jönsson Rudelius och Maria Jansdotter. H. blef student i Lund 1812 och filosofie doktor därstädes med andra hedersrummet 1817. Han begynte därefter studera läkarekonsten, vikarierade ett halft år såsom bataljonsläkare vid Skånska husarregementet, men lämnade snart detta studium och förordnades 1819 till fysices docens. Två år senare utnämndes han till adjunkt i astronomi och observator samt kallades, sedan han åtskilliga terminer förestått föreläsningarna i fysik vid Lunds universitet, 1827 till professor i samma läroämne vid Teknologiska institutet i Stockholm, men återbördades efter tre års verksamhet på denna plats till Lund såsom professor i matematik 1830 och innehade denna plats till d. 2 dec. 1870, då han erhöll afsked från professuren såsom eremitus. 1823, alltså ett år före Bessel, föreslog H. bruket af prim-transit till polhöjdens noggrannare bestämning och har (i Fysiogr. sällsk.) uppvisat en egen pendelkompensation, några räknemaskiner, m. m. Af hans många vetenskapliga arbeten må utom uppsatser i in- och utländska vetenskapliga journaler nämnas: Försök till en theoretisk och practisk lära om Appollonii parabel 1832--33; Allmän proportionslära 1834: Allmän storhetslära 1864; Matheseos fundamenta nova analytica 1860--69, hvilket dryga arbete H. ansåg vara sitt vetenskapliga testamente till eftervärlden. Men H:s framställningssätt är sådant, att det fordras ett alldeles särskildt studium för att begripa hans skrifter. Led. af Vet.-akad. Död i Lund d. 25 aug. 1875. Gift 1844 med Charlotta Kristina Rydelius. Hillberg, Carl Vilhelm Emil, skådespelare. Född i Stockholm d. 18 febr. 1852. Föräldrar: Grosshandlaren Fredric Wilhelm Hillberg och Anna Dorothea Ericson. H., som blef student i Uppsala 1870, debuterade 1873 å k. scenen i Stockholm i en biroll i »Romeo och Julia» och i Herved Bossons roll i »Bröllopet på Ulfåsa», var 1873--74 anställd vid W. Åhmans sällskap i Göteborg och 1874--78 vid Svenska teatern i Helsingfors. Hösten 1878 började H. spela å Nya teatern i Stockholm, där han genast som hertig