af Målare- och bildhuggareakademien; blef sedermera k. hofhistoriemålare och professor i teckning vid konstakad. Död i april 1780. »Han än tvifvelsutan af samtida den, som i konstens teknik lämnar det minsta att önska. Altartaflan i Klara kyrka i Stockholm, Nedtagningen från korset, utmärker sig på ett öfverraskande sätt genom en vacker modellering; en varm och mättad kolorit och skulle, om den vore en fullt själfständig komposition, höra till de förträffligaste religiösa målerier af svensk hand.» Detta arbete är utfördt i Rom 1766. Hoffvenius, Petrus, läkare. Född i Axnäs by i Södermanland d. 14 mars 1630. Föräldrar: regementspastorn Erik Hoffvenius och Ebba Larsdotter. I början af sin Uppsalavistelse studerade H. de döda språken och filosofi, i hvilken senare vetenskap prof. Stenius då föreläste Cartesii system. Af samma lärare vändes hans håg till medicinen, hvarför han 1658 begaf sig till Leyden och vann där efter två års studier den medicinska graden. Hemkommen till Sverige, utnämndes han 1661 till professor i medicinska fakulteten i Uppsala, hvilken fakultet den tiden blott bestod af tvenne lärostolar, Hofvenii och O. Rudbeck d. ä:s. De medicinska vetenskaperna voro dittills också så litet aktade, att endast några få ynglingar ville offra sin tid åt detsamma. Genom de båda unga professorernas nitiska bemödanden förändrades förhållandet väsentligt, och medicinens studium fick vid Uppsala högskola genom dem stor lyftning. Under sin lärareverksamhet råkade H. i tvist med konsistorium för en utgifven disputation, hvars filosofiska åskådningssätt ansågs farligt för den ortodoxt evangeliska läran. Saken drogs först inför prästeståndet vid 1665 års riksdag, hvilket återigen anhöll hos d. v. akademikanslären M. G. De la Gardie, att han måtte förbjuda dylika läror spridas vid universitetet. Denne fällde det utslag, som i en sådan strid förmodligen var det bästa, att man borde öfverlämna den filosofiska lära H. framställde till framtidens afgörande och att vederbörande, hellre än att tvista, borde ägna sitt nit och sina krafter till universitetets bästa. H. afled d. 23 maj 1682. Hans arbeten utgöras af disputationer i medicinska och metafysiska ämnen samt en lärobok i fysik: Synopsis Psysica 1678. Gift med Anna Lenæa. Hohenhausen, von. En gammal pommersk släkt, som innehar romersk friherrlig värdighet och introducerades på svenska riddarhuset 1789. 1. Hohenhausen, Carl Johan von, sjöhjälte. Född d. 8 mars 1755; son af Ernst Diedrik von Hohenhausen och Elisabet Gnospelius. Kort efter det han blifvit utnämnd till fänrik vid arméns flotta 1777, gick H. i fransk tjänst, deltog i kriget mot engelsmännen och bevistade med utmärkt beröm nio af dess hufvuddrabbningar. Prydd med franska orden »Pour les mérites militaires», återkom han till Sverige, hvarest han utnämndes till löjtnant vid flottan 1783 och tre år senare adlades med bibehållande af sitt namn. Befordrad till kapten 1786, deltog han i slaget vid Svensksund och fann där, efter ett fjorton timmars tappert fäktande mot en öfverlägsen fiende, hjältedöden d. 24 aug. 1789. Gift l786 med Elisabet von Nackreij. 2. Hohenhausen, Carl Ludvig von, krigsminister. Född på Sveaborg d. 2 okt. 1787; den föregåendes son. Efter genomgången kurs vid krigsakademien, begynte H. sin militära tjänstgöring 1803 som fänrik vid Andra lifgardet, vid hvilket regemente han åtta år senare befordrades till kapten. Hans anställning vid generalstaben, där han 1829 utnämndes till öfverste, ställde honom i en nära personlig beröring med Carl XIV Johan, hvarför han 1841 förordnades till konungens adjutant och utnämndes till öfverste och chef för Vesterbottens fältjägarekår. Befordrad till generaladjutant i armén 1842 och tre år senare förflyttad till chefsplatsen för Första lifgrenadierregementet, kallades han 1848 af Oscar I till statsråd och chef för landtförsvarsdepartementet, och beklädde detta ämbete till 1853. Hedersledamot af Krigs-Vet.-akad., m. m. Död i Stockholm d. 7 april 1866. Början och slutet af H:s statsrådstid inföll under en tid af mycken oro i de yttre politiska förhållanden: 1848 genom den då rådande jäsningen öfver allt i Europa och 1853 genom det hotande fredsbrottet mellan Ryssland och Vestmaktenna. Att den försiktighet, hvartill H. manade i konungens råd var berättigad, erkännes väl af alla. Ett minne af hans ministertid än den förbättring i försvarsverkets ordnande, som åstadkoms genom beväringsmanskapets införlifvande med stamtrupperna. Gift 1815 med grefvinnan Helena Charlotta Henrietta Posse. 3. Hohenhausen, Mikael Silvius von, ämbetsman. Född d. 6 febr. 1790; den föregåendes bror. Liksom brodern ägnade sig H. i början åt krigareyrket och anställdes som fänrik vid Andra lifgardet 1807. Han hade inom samma kår hunnit till major 1828 med öfverstelöjtnants rang inom armén 1830, då han 1831 blef tillförordnad landshöfding på Gottland. Befordrad till öfverste i armén 1833, utnämndes han s. å. till ordinarie landshöfding på ön och fyra år senare till generaladjutant. Död, ogift, i Visby d. 19 juni 1849. Såsom styresman på Gottland har H. efterlämnat många minnen af en nitisk verksamhet: han ifrade för förbättrandet af den allmänna upplysningen och sjukvården, ägnade en upplyst vård åt öns fornlämningar, höjde nationalbeväringens anseende och förskaffade dess officerare pensionsrätt, stiftade skarpskytte- och jägaregillet, införde täflingsplöjning, anordnade boskapsutställningar med belöningar, vidtog verksamma åtgärder för häst- och fårafveln, uppmuntrade till en förbättrad skogshushållning, m. m. På hans graf å Visby kyrkogård restes af gottländska män en minnesvård med inskrift: »Redlig och ridderlig; pröfvad i krig och fred». Hollstenius, Gabriel, lärd. Född i Kallmora